VISCERAL SPACE ─ invärtes rum SU-EN BUTOH COMPANY 20 ÅR

VISCERAL SPACE ─ invärtes rum
SU-EN BUTOH COMPANY 20 ÅR
28 januari – 11 mars 2012

Installationer och kroppsliga rum från SU-EN Butoh Companys dansföreställningar

under 20 år.

SU-EN med Gunnar H Stening, Lee Berwick (UK), Rickard Sporrong, Junichi Kakizaki (Japan), Lise-Lotte Norelius, Fredrik Olofsson (Sverige/Tyskland) samt Skrotcentralen i Uppsala AB.

The body in between

Somewhere between the inside of the body and far away 

a new essence of the body is born

SU-EN Butoh Company ─ 20 år av konstnärliga aktiviteter! SU-EN firar 20 år som butohkonstnär, konstnärlig ledare, koreograf och pionjär inom butohkonsten i Sverige. Under 1980- och 1990-talen studerade hon för den legendariska butohkonstnären Yoko Ashikawa i Tomoe Shizune & Hakutobogruppen. SU-EN har internationellt renommé för sin egen särpräglade butohdans och anses vara en av de främsta inom butohkonsten idag. Det egna danskompaniet grundade hon i Tokyo 1992 och sedan 1997 har hon haft sin bas i Haglund skola i Almunge utanför Uppsala. SU-EN Butoh Company verkar i Sverige och i hela världen med föreställningar, workshops, videofilmproduktioner, projekt och föreläsningar. Sedan 2006 är SU-EN även konstnärlig ledare för Friktioner – internationell performancekonstfestival i samarbete med Uppsala konstmuseum.

Under år 2011 har SU-EN prisbelönats tvåfaldigt:

Det japanska Uchimurapriset, uppkallat efter pjäsförfattaren Naoya Uchimura (1909–1989)

Kulturtidskriften Coras årliga kulturpris – Årets Corist, för sin gränsöverskridande verksamhet som förenar den japanska danskonsten med svenskt feministiskt konstnärsskap

Butohdans är en konstform som vill visa kroppen som ett levande konstverk omsluten av tid och rum, född ur en värld av organiska och levande material. Scenrummet: golv, tak och väggar, blir till möjligheter för det outforskade och förskjuter kroppens kontur. Butohkroppen föds någonstans i gränslandet mellan den inre och den yttre oändligheten. Utställningens titel – Visceral Space – gestaltar det inre rummet.

Uppsala konstmuseum visar installationer, bilder, videoverk, filmer, ljud, objekt, kostymdetaljer och andra minnen från ett urval av SU-EN Butoh Companys föreställningar, tidigare och även framtida. Minnena är noggrant utvalda för att ingå i nya gestaltade rum. I vissa fall har ett videoverk, ett objekt eller en musikkomposition från en tidigare föreställning gjorts om i en ny, för utställningen omskapad, form. Varje utställningsrum är en egen scenografi, en karaktär och en stämning som både väcker minnen av framförda verk och som samtidigt ger en helt ny upplevelse. Utställningen är lika intressant oavsett om man sett tidigare verk eller inte, med eller utan referenser.

Många brukar framhålla SU-ENs förmåga till hög konstnärlig integritet, nyskapande och kvalitet. Ett dansverk är mycket mer än själva dansen och koreografin. I föreställningar och verk, liksom i denna utställning, är andras arbeten och konstnärsskap lika närvarande som SU-ENs.

Om de övriga medverkande konstnärerna i utställningen:

Gunnar H Stening är fotograf, bild- och metallkonstnär med bas i Uppsala. Han har samarbetat med SU-EN sedan 1994 i olika projekt bl a Scrap Bodies, Yatra och Blush med både material i scenrum, kostym och fotografi.

Lee Berwick är ljudkonstnär med bakgrund i södra Londons underground dub. Han arbetar med ljudspecifika projekt och har visat sitt arbete på bla London’s Hayward Gallery och ICA. Utmärkande för Berwick’s arbete är att spela in ljud på en specifik plats och sedan komponera allt utifrån de ljuden; tex en skrotcentral, Slussen eller floden Thames. Han driver skivbolaget Digidub sedan 1989 och är internationellt verksam. Berwick har på senare tid även producerat videoverk, bl a verket Yatra. Samarbetet med SU-EN löper regelbundet sedan1994.   

Rickard Sporrong är dator- och videokonstnär med bakgrund i rockmusiken. Han har även medverkat i olika scenkonstföreställningar, där han arbetar med videomediet på ett interaktivt sätt. Sporrong är baserad i Uppsala.

Lise-Lotte Norelius är tonsättare och friimprovisationsmusiker. Hon arbetar med live-elektronik, realtidsbearbetning av instrument eller andra ljudkällor. Hon har studerat elektroakustisk komposition vid KMH (1998-2002) och komponerat musik för högtalare (eam), musiker och live-elektronik, dansföreställningar, poesi, ljud/videoverk och teater. LL framträder som soloartist och med olika konstellationer exempelvis Ludd (med Ida Lundén), Välfärdsorkestern (med Sören Runolf) och i projekt med konstnärer från olika fält.

Fredrik Olofsson är programmerare, videokonstnär och datormusiker. Han arbetar inom en mångfald områden. Två av hans längst pågående projekt är den interaktiva konstgruppen MusicalFieldsForever och den audiovisuella duon klipp av. Ensam framträder han under namnet redFrik.

Junichi Kakizaki är bildkonstnär med bakgrund som blomsterkonstnär. Han arbetar fortfarande ofta med levande växter och blommor som material och på senare tid även med installationer i Land Art stil. Han är baserad i Nagano, Japan. 

Robert Alm/Skrotcentralen i Uppsala AB

Skrotcentralen är ett familjeföretag som grundades av Thore Alm 1935, det drivs idag av 3:e generationen Alm. Skrotcentralen samlar in och återvinner, dvs. sorterar och bearbetar 40-50 000 ton järn och metallskrot till en råvara för smältverk per år.

Om de föreställningar som utställningen refererar till

SCRAP BODIES (1998-)
Ett verk som skapar ett visuellt möte mellan konst, kropp och metallskrot.

SU-EN kom för första gången till Skrotcentralen i Uppsala AB i Boländerna i Uppsala 1997. Hon var på jakt efter en spännande plats för ett fotograferingstillfälle. Sedan dess har hon arbetat med en mängd projekt och ett stort antal verk har skapats inspirerat av denna fantastiska plats. Vad som fascinerade med platsen var det faktum att kroppen blev så liten i jämförelse med dessa högar av metall. Samtidigt pågick ett dundrande kretslopp och en fantastisk återvinningscykel utan like! Hon ville bli del av detta kretslopp. Scrap Bodies blev även en videofilm Skrotliv som samproducerades med SVT. SU-EN stod för idé, koreografi, dräkt och hår. Videofilmen producerades av SU-EN och Rickard Sporrong. Musiken komponerades av Lee Berwick.

VORACIOUS (2012)
/ glupsk, utsvulten (planerad premiär i Leipzig våren 2012)

Ett kommande dansverk om begär att ingå i total symbios med omvärlden, att äta omvärlden, ta in den genom munnen, in i matsmältningssystemet. Föreställningen kommer att gå på USA-turné till New York, Chicago och Seattle. I samarbete med Gunnar H Stening har SU-EN skapat en fotografisk installation baserat på temat för denna utställning.

I verket är begreppen utsvultenhet, gluphunger, glupskhet, begär, åtrå, girighet, törst och desperation centrala. Utsvultenheten är som ett begär och gluphungern är en passion som sätter igång en födelseprocess. Något föds och förpassas åter ut till världen igen, avföring, avkomma. Kretslopp.

NYTT LIV (2007)

Tre föreställningar på en utomhusscen på Vaksala torg i samband med Uppsala kommuns Linnéfirande år 2007. Nytt Liv var en hyllning till naturen och Carl von Linné till 300-års jubileet. Det refererar till en av Linnés beskrivningar av vårens ankomst då naturen får nytt liv. SU-EN koreograferade och iscensatte föreställningen med ett stort antal dansare, musiker, barn, seniorer, djur och en blomsterkonstnär. Viola Germain stod för kostymerna. Nytt Liv var ett samarbete med Musik i Uppland och stråkensemble ur Uppsala Kammarorkester.

I utställningen visas en huvudbonad till föreställningen av den japanske blomsterkonstnären Junichi Kakizaki. Han har omskapat den särskilt för utställningen år 2012.

RAPTURE (2011)

Föreställningen visades på Dansens hus i Stockholm hösten 2011. Genom estetiskt laddade kroppar undersöktes begrepp som hänryckning, extas, kaos och total skönhet. En stark inspiration till föreställningen utgörs av ”tantarismen” frpån 800-talets Italien, en legend som berättar om att den som blivit biten av en Tarantulaspindel måste dansa sig ren för att få förlåtelse. Verket laddades med vansinne, besatthet och kroppens explosiva behov.

I utställningen visas ett objekt från föreställningen med grenar, tistelblommor och stenar av blomsterkonstnären Junichi Kakizaki.

BLUSH ─ various shades of being alive (2010)

Föreställningen hade världspremiär på Dansstationen i Malmö och visades därefter på Moderna Dansteatern i Stockholm och Pusterviksteatern i Göteborg under år 2010. Blush betyder rodnande, d v s en fysisk och emotionell reaktion genom huden, och uttrycket har även en glamorös aspekt, i t ex sminkningen och masken. Ansiktena blir till landskap, till rodnande rum. I Blush syns också referenser till konsthistoriska begrepp såsom action painting, renässansmåleriets synliga penseldrag och koloristisk folklore, liksom inspiration av stökiga varietéklubbsscener, melankoliska rum och konstnärer som Paul McCarthy, Hans Bellmer och Odd Nerdrum.

Föreställningen Blush började som en installation. Den beskrevs i programbladet som en LiveMusicalButohActionArt - Installation. Medverkande musikkonstnär, Lise-Lotte Norelius, och bildkonstnär, Fredrik Olofsson, arbetade med live-processande av bild och ljud i ett växelspel med den pågående dansen. En viktig del i föreställningen utgjordes av bildspelet. Fotografierna togs ett par kalla oktoberdagar i SU-ENs grannes lada och förråd; ruttna plommon, färg och papperslöv kastades vilt omkring kropparna och blev till ett stort antal intressanta konstbilder.

Den 11 mars kommer SU-EN Butoh Company och Lise-Lotte Norelius att göra en action painting och en re-mix av Blush som avslutning på utställningen.

SLICE – a visceral dissection (2003)

Föreställningen visades på Kulturhuset i Stockholm, Pusterviksteatern i Göteborg och på flera internationella festivaler runt om i världen. Under senare årtionden har den japanska butohdansen genomgått förändringar och utvecklats mot en mer samtida estetik. Verket SLICE visar en tydlig brytning med den mer traditionella formen som SU-EN inledde sin produktion med. Estetiken är mer fri och nyskapande än tidigare. SLICE betyder skära.

Dansverket och videofilmen SLICE skapades ungefär samtidigt och videofilmen fick utgöra en del av dansverket. SU-EN var vid den här tidpunkten fascinerad av att utforska vad som skulle hända om man skar upp mänsklig hud och såg vad som fanns inuti. Hon läste anatomiböcker och tittade på kannibalfilmer. Hon såg på när hennes man rensade fisk på båten, han var fiskare då de träffades. Hans kropp var smetig av blod och fiskfjäll och SU-EN såg det som en intressant förskjutning av vad som utgjorde kroppens insida respektive utsida. SU-EN stod för koreografi, dans, scenografi och dräkt. Lee Berwick stod för musik och SU-EN och Rickard Sporrong producerade videofilmen.

I utställningen visas en installation med videofilm och objekt. SU-EN kommer att uppföra Slice – body installation som en performance i utställningen lördagen den 18 februari.

CHICKEN INSTRUCTION VIDEO (2004)
Projekt Höna – instruktionsvideo
 

CHICKEN LIFE (2002)
Konstvideo där SU-EN lever med andra ”riktiga” hönor i bur. Hönan har en speciell position i den traditionella butohn. Redan Hijikata Tatsumi, förgrundsfigur för butohdanskonsten i Japan under 1960-talet hade hönan med såsom ett av de kroppsmaterial som tränades i hans studio.

Den traditionella hönan i butohdansen var en mer estetisk höna. SU-EN blev med tiden uppmärksammad på djurrättsfrågor och därmed blev hennes höna mer politisk. Under många år gjorde hon installationer där deltagare kunde leva som hönor. Detta kulminerade i Chicken Instruction Video, som också är en kritisk kommentar till det enorma utbudet av videor med träningsprogram i olika metoder. (Som ledstjärna nämns Jane Fondas Aerobics videos.)

Chicken Instruction Video producerades av SU-EN och Rickard Sporrong med input av ”hönsskötare” Hans T Sternudd. Chicken Life producerades av SU-EN och Rickard Sporrong.

Instruktionsvideon finns att köpa i museishopen i DVD-format för den som vill prova på att bli en höna hemma i lugn och ro.....

Elisabeth Fagerstedt
Museichef/curator