SWEDISH FAMILY - 25 ryska och svenska konstnärer

“SWEDISH FAMILY”

23 januari – 7 mars 2010

Plan 1  t o m 28 februari,
Plan 3 och 4  t o m 7 mars

UPPSALA KONSTMUSEUM

Begreppet Svensk familj får varje rysk person att dra lite lätt på smilbanden. Det sägs att uttrycket införlivades i ryska språket under 1970-talet och det står för en frigjord och lättsinnig livsstil som förekommer bland 60- och 70-talens hippies eller swingers och även för skilda typer av okonventionella familjebildningar. I Sverige har uttrycket en helt annan och mycket mer vardaglig betydelse. Men om man vänder och vrider på begreppet infinner sig snart dess komplexitet.

Den Uppsalabaserade konstnärsgruppen HAKA (Helena Laukkanen, Natasha Dahnberg, Anna-Karin Brus, Katarina Sundkvist Zohari och Agneta Forslund) lekte med idén att ordna en grupputställning på temat för ett par år sedan. Genom sina kontakter och etablerade samarbeten i Ryssland och med stöd från Moscow Museum of Modern Art och den svenska ambassaden i Moskva arrangerade de ett öppet seminarium för svenska och ryska konstnärer som var intresserade av att delta i en grupputställning på temat. Ämnet förde fram en rad diskussioner och definitionsfrågor kring vad som konstituerar en samtida familj och tematiken till utställningen tog form.

25 konstnärer från Sverige och Ryssland deltar i utställningen. Somliga har producerat nya verk till utställningen och bidrar med befintliga verk. Alla har en omfattande internationell verksamhet, var och en representerar i sig mycket intressanta konstnärskap.

Tatiana Antoshina

Gerd Aurell

Catti Brandelius

Anna-Karin Brus, Haka

Natasha Dahnberg, Haka

Per Enoksson

Mona-Lisa Eriksson

Marina Fomenko

Agneta Forslund, Haka

Maria Ionova-Gribina

Taisia Korotkova

Maria Krasnova-Shabaeva

Anders Krisár

Nika Kukhtina

Anastasia Kuznetsova-Ruf

Helena Laukkanen, Haka

Maria Lewis

Roland Persson

Maria Pogorzhelskaia

Alexander Pogorgelsky

Katarina Sundkvist Zohari, Haka

Nina Svensson

Johan Thurfjell

Knutte Wester

Natalia Zintsova

Moscow Museum of Modern Art visade utställningen under biennalen hösten 2009. Utställningen blev mycket framgångsrik såväl publikmässigt som i den mediala responsen. Vid invigningen deltog flera tusen besökare.

Uppsala konstmuseum visar nu utställningen i delvis en ny version. Vissa verk har bytts ut och andra har fått en ny presentation. Utställningens komplexitet och mängden av infallsvinklar har bibehållits. Familjen som en samtida samhällelig och psykologisk konstruktion har här fått djupa och omfattande analyser genom samtidskonsten.

På plan 1 visas verk som lyfter fram familjen som något lustfyllt, något att drömma om, som skapar framtidstro och längtan efter kärlek och sexualitet. Catti Brandelius videoverk Fertilize handlar om drivkrafterna bakom sexualiteten. Maria Pogorzhelskaia målningar av unga kvinnor som förbereder sig för fest tar fasta på lust och glädje. Maria Lewis kedjebrev bygger på kärleksbrev mellan två unga och förälskade blivande makar. Mona-Lisa Erikssons dotter leker med dockor och bygger små scener av ett vuxenliv som hon ännu bara kan fantisera om. Katarina Sundkvist Zoharis helt nya skulpturer är organiskt sensuella och hudnära. Anastasia Kuznetsova Rufs stora och imponerande kolteckningar på MDF lyfter fram det lilla barnets påverkan på de nyblivna föräldrarna.

På plan 3 visas Anna-Karin Brus installation Utopia som är att likna vid en miljö och ett stilleben över en familjs vardagsrum och dokument av familjens vardagsliv under en period. Tatiana Antoshinas handbroderade skärmar är narrativt berättande om kvinnans roll vid födelsen och döden och de ceremonier kring detta som våra konventioner skapat. Antoshina vill utveckla alternativa ceremonier som är mer realistiska. Båda installationerna bidrar till att definiera den samtida familjen och traditioner kring familjelivet.

På plan 4 visar Nina Svensson sitt verk I don´t need a man, I have got a dog som på hennes undersökande sätt också kan sägas definiera en familj, vardagen och livssituationen. Hon har samlat in objekt från familjers kylskåpsdörrar och deras egna beskrivningar av dem själva. Maria Inova-Gribina har fotograferat 12 svenska familjer i familjeporträtt. Hon har dokumenterat hur de lever och hur familjerna är konstituerade.

I utställningen på plan 4 initieras ytterligare frågeställningar. Hur familjen påverkas av det samhälle och den kultur den bildats i är återkommande teman. Gerd Aurells verk Be My Baby accentuerar det ansvar och den börda som åligger en ledare i en relation. Vi lever med invanda mönster för hur föräldrar leder sina barn mot ett mål som den vuxne tror är till gagn för den lille, i parrelationer dominerar en part och en annan är passiv o s v. Knutte Westers dokumentära videointervjuer beskriver såväl samhället som en omhändertagande familj som en organism som kan utesluta och kränka individer. Marina Fomenkos videoverk Sweet Baby är ett visuellt mönster som påminner om de invanda och nedärvda uppsättningar av beteendemönster som föräldrarna använder när de tar hand om sitt barn. Hon har använt en 40 år gammal hemvideo. Per Enokssons nätverksliknande målningar beskriver individer både framför och bakom dess fasader i komplexa system av inre och yttre behov och av andras förväntningar. Alexander Pogorzhielski lever i en storfamilj och familjens konsumtionsmönster är en fascinerande källa till hans måleri. Taisia Korotkovas skickligt utförda temperamåleri visar sakliga och detaljrika laboratoriemiljöer med en cynisk underton där forskare mer eller mindre tillverkar människor. Hon beskriver ett samhälle som blir mer och mer teknokratiskt och Science Fiction-artat i takt med samtidens forskning.

Familjens psykologiska botten och betydelse förmedlas i ett flertal verk. Roland Persson skulptur Mother, en jättepumpa, väcker tankar kring moderskapet, dess relationella betydelse av beroende och medberoende. Nika Kukhtinas videoverk The Lullaby framställer moderskap som en frustration gränsande till galenskap. Anders Krisárs tre dubbelskulpturer handlar om känslomässig bindning, om attraktion och avstånd mellan en mor och son. Helen Laukkanens tre tecknade objekt, This is Our Island, handlar också om relationella frågor och om kommunikation inom och kring en familj. Hon har byggt sin installation på idiomet ”att sopa något under mattan.” Agneta Forslunds triptyk At the Sandström Family beskriver hur ett känslomässigt trauma påverkar stämningen i ett hem och en familj. Catti Brandelius litografier uttrycker på ett mycket skarpsinnigt och humoristiskt sätt en relation mellan far och dotter från dotterns födelse till pappans död.

Flera verk tar fasta på familjens betydelse som traditionsbärare och dess inneboende historia. Johan Thurfjells skulpturgrupp Good Bye Mum, Good Bye Dad visar ett hus som åldras under ett dygn. Huset kan ses som en metafor för t ex den åldrande föräldragenerationen som överlämnar husets vård till de vuxna barnen. Natalia Zintsova visar ett verk om historiska familjeporträtt som framträder och som försvinner mer tidens gång. Natasha Dahnbergs stora screentryck På Flykt bygger på hennes egen familjs historia och minnet av det som tidigare hänt dem. Maria Krasnova-Shabaeva visar en organisk installation av verk på papper som berättar om en familjs historia och öde. Där finns även familjens ”monster” och orosmoln som följt med genom historien.

Mängden av infallsvinklar och angreppssätt är mycket stort. Uppsala konstmuseum kommer att fördjupa utställningen i en temadag.

Elisabeth Fagerstedt
Museichef

 

Tatiana Antoshina

Screens

2009

Textilskärmar, broderi

Installationen består av två vita sjukhusskärmar med broderade bilder. Den ena skärmens bilder visar en operation på ett sjukhus. Den andra skärmens bilder berättar om vedermödor under barnafödande och om det nyfödda barnets själ som inlemmas i barnets kropp. Båda skärmarna innehåller teckningar av medeltida alkemister som uttryck för händelsernas metafysiska dimensioner. De beskriver sjukhuset som ett inferno i ett helvete där patienternas själar svävar omkring som representanter för synd.

Antoshina omformulerar de traditioner som finns kring familjelivets viktiga händelser; födelsen, döden och allt där emellan. Kvinnan förväntas stå för såväl födelsens som för dödens ritualer och ceremonier, hon står för gränsen till livet och till döden. Antoshinas bilder visar upplevelser och beskrivningar som döljer sig bakom ceremonierna. Ofta är den unga kvinnan oförberedd och inte fullt rustad för att tackla dessa livsuppgifter och såväl upplevelsen som ansvaret kan orsaka chock och psykologiskt trauma.

Född i Krasnoyarsk, Sibirien år 1956, bor i Moskva. Utbildningar vid Fil Dr i konst vid Industrial University (Stroganovskoe), Moscow. Utställningar i Sverige, Österrike, Tyskland, Ungern, Kina, USA, England, Slovenien och Montenegro. Hon har erhållit ett flertal priser och ateljéstipendier i USA. Representerad i Neues Museum Weserburg Bremen; State Russian Museum, St. Petersburg; National Collection of contemporary art, Tretyakov Gallery, Moscow; Casoria Contemporary Art Museum, Italy; Olympic Fine Arts Museum National Museum of Women in the Arts, Washington DC och Corcoran Art Museum, Washington DC.

Gerd Aurell

Be my baby

2005

Tre objekt / barnvagnar med broderier

Verket består av tre barnvagnar för vuxna. I varje skärm finns broderier som syns först när man ligger i vagnen. Föräldrar kör sina barn i vagn och de bestämmer vart färden ska gå. Oftast väljer de ett mål som är bra för barnet. Den vuxne har ansvaret för att välja och att leda barnets väg. Aurell pekar på att även vuxnas relationer sinsemellan kan vara ojämlika på samma sätt som mellan barn och förälder. Somliga är aktiva och andra väljer passivitet i relationer. Någon har mer inflytande i en familj än andra. Vissa maktförhållanden är dolda.

Född 1965 i Karlstad. Utbildning vid Konsthögskolan i Umeå 1988-94. Utställningar i Sverige, USA, Skottland, Ryssland, Canada, Sydkorea, Polen, Vietnam, Finland och Japan. Stipendier: Sparbanksstiftelsen, IASPIS Kulturutbyte, Bildkonstnärsfonden, KC Nord, Umeå Kulturs Bildkonststipendium, BUF, Västerbottens Läns Landstings kulturstipendium, Getfotsfondens grafikerstipendium, Kempestiftelsens avgångsstipendium, Anna-Lisa Thompsons stipendium. Utsmyckningar: Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, Kemiskt Biologiskt Centrum, Umeå Universitet, Kungsgärdets Sjukhus, Uppsala. Representerad: Missoula Art Museum (MAM), Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Uppsala konstmuseum, Sundsvalls museum, Västerås konstmuseum, Statens Konstråd, kommuner och landsting

Catti Brandelius (Miss Universum)

Fertilize

2003

Video, 2 min 36 sek

Videoverket Fertilize är en video som bygger på musiken med samma namn från Miss Universums album Selfelected som utkom 2003. Miss Universum var ett alterego och artistnamn som Brandelius använde under en tid. I verket Fertilize ville hon arbeta med temat sex på ett nytt sätt. Populärkultur i allmänhet och popmusik i synnerhet är ofta starkt sexualiserade områden, men det handlar sällan om att göra barn. Brandelius ville som Miss Universum även ta med den aspekten. När videon blev till tyckte hon att det var naturligt att hennes egen son medverkade i filmen tillsammans med henne själv.

Lugn, jag kommer

Sista melodikrysset

Min pappa har fina drag

2009

Silkscreen

Född i Gävle 1971, bor i Stockholm. Utbildningar vid Konstfackskolan i Stockholm och Konsthögskolan i Stockholm. Hon verkar som konstnär och artist och hon arbetar med skilda uttryck; screentryck, video, popmusik, steppdans, poesi och performance. Har antagit olika alteregon: utnämnde sig själv till Miss Universum år  2000 Och till ”Profesora” år 2004, en självproklamerad professor och folkbildare som for på en landsomfattande föreläsningsturné. Sen var det dags att bli man och Brandelius valde att ta Evert Taubes skepnad. Numera uppträder hon som Red Cloud Carter en ensamvarg med dubbelidentitet som cowboy och indian. Utställningar i Sverige, Ryssland, Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Skottland, Israel, USA, Turkiet. Stipendier: Bildkonstnärsfonden, Stockholms kulturstipendium, Gävle kulturstipendium, Svenska författarförbundet, LO:s kulturstipendium, IASPIS. Representerad: Moderna Museet, Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Röhsska museet, Göteborg, Gävle länsmuseum

Anna-Karin Brus

Utopia

2009

Installation och video

Brus har installerat en miljö som är en del av hennes eget vardagsrum. Möblerna är tagna direkt ur konstnärens hem. I rummet finns en TV-apparat som visar en film. Den har filmats i Brus vardagsrum under två månader i en sekund var tionde minut. Därefter har bilder med människor avlägsnats. Kvar blir ett dokument och ett stilleben över ett ordinärt hem och vardagsliv.

Titeln Utopia syftar på en imaginär, ouppnåelig och fulländad idealplats. När Brus kallar bilden av vardagsrummet för ett utopia anspelar hon på familjen som en ide´ och som en vision om ett fulländat liv, en perfekt familj. Hon menar att många familjer arbetar för att skapa ett idealt hem och att de utsätts för andras bilder av hur familjelivet bör vara. Hemmet blir en börda och ett Sisyfosarbete, en ändlös uppgift, samtidigt som det också är grogrunden för kärleken.

Född i Uppsala 1971, bor i Uppsala. Medlem i konstnärsgruppen HAKA i Uppsala. Hon är verksam som konstnär, konstpedagog och musiker. Utbildningar vid / examina i / Filosofie Magister i Biologi, Uppsala universitet ,Wiks folkhögsskola och Gerlesborgsskolan i Stockholm. Arbetar ofta med collage och måleri i kombination samt med konstfilmer. Vanitasmotiv med inspiration från 1600-talets stillebenmåleri samt sagor, myter, natur-  och jaktmotiv har förekommit i hennes konst. Utställningar: Sverige, Ryssland, Finland, Danmark, Filippinerna, Tyskland. Utsmyckningar: Nåntunaängar, Uppsala, Kungsängen, Uppsala, Värtaverket, Stockholm. Stipendier: Konstnärsnämnden, Uppsala kommun, Svenska Institutet, Ida Unmans Stipendium. Representerad: Östhammars kommun, Uppsala Konstmuseum, Uppsala Kommun, Söderhamns Kommun, Uppsala läns Landsting, Sveriges Allmänna Konstförening, Statens Konstråd.                                                                                                                                                                                                                           

Natasha Dahnberg

På Flykt

2010

lackfärg, lambdaprint på aluminium

Dahnbergs stora screentryck bygger på minnet av en enskild händelse som i sin tur startade en hel kedja av personliga minnesbilder ur hennes egen familjehistoria. Vi ser en kvinna med ett litet barn ridande på en åsna. Hon är klädd som en historisk Mariagestalt. Hon rider framför ett nutida kontorskomplex. Utgångspunkten för bilden är ett personligt besök på migrationsverket i Uppsala. I den långa kön väntade bland andra en ung mamma iklädd en mörk burka med sitt lilla barn. Hon liknade en Mariagestalt från en tidig renässansmålning. Dahnbergs egen mormor flydde från Moskva med ett litet spädbarn (Dahnbergs mamma) vid ockupationen 1941. Bilden av Mariagestalten utanför migrationsverket i Uppsala för tankarna till alla de kvinnor som i olika länder och epoker flytt för att rädda sina barn och till hur de tas emot, eller inte, på de platser de flyr till.

Född i Moskva år 196p, bor i Uppsala sedan år 2000. Medlem i konstnärsgruppen HAKA i Uppsala. Hon arbetar som konstnär, bildlärare och har varit 3D-animatör samt grafiker vid Sveriges Television. Dahnberg arbetar med olika tekniker i kombination, gärna med oväntade möten i såväl uttryck som innehåll. Utbildningar vid grundläggande konstskolor i Ryssland, examen från MSPU, Institutionen för Konst i Moskva. Utställningar i Sverige, Ryssland och Danmark. Har curaterat utställningar i Uppsala och Moskva. Representerad i Uppsala kommun, Landstinget i Uppsala län, Östhammars kommun, Länsstyrelsen i Stockholm, Söderhamns kommun och Moskvas museum för modern konst. Stipendier från Kulturstipendiet i Uppsala län och Kulturfonden i Uppsala. Offentliga uppdrag: Gatumusikanter, Uppsala Konsert- och Kongress samt en donation till Tartu, Uppsalas vänort, Uppsala kommun.

Per Enoksson

Hjärnspöken, 2004

Kollektivet, 2007

Paradgatan, 2006

Urbana nomader, 2006

Psycho Torso 2006,

Kvinnofängelset, 2006

Religiösa förtecken, 2006

Paradgatan 2006

[urvalet är inte klart ännu]

Blandteknik på papper

Enoksson fokuserar på den traditionella kärnfamiljen och på de förväntningar av lycka som hör till bilden av den. Han beskriver ett normerat vardagsliv som i hans verk tycks bli en iscensättning och en fasad för sökande och förvirrade individer. Teckningarna är uppbyggda som finmaskiga nät av berättelser. Individerna har både mentala och fysiska hål i sina liv som måste fyllas. De trevliga och välskötta hemmen döljer mörka hemligheter, grannarna vet ingenting om vad som finns bakom fasaderna. Dubbeltydigheter och oklarheter i Enokssons bildvärld pekar på mörka baksidor, svårigheter att kommunicera och klyftor mellan nutid och förgången tid. Likt röntgenbilder kan vi bitvis se vad individerna egentligen känner och längtar efter.

Född i Tärnaby 1965. Bor i Umeå. Utbildningar vid Konsthögskolan I Umeå, Stockholm och Oslo. Utställningar I Norge, USA, Sverige, Albanien, Ryssland, Finland, Canada, Schweiz och Tyskland.

Mona-Lisa Eriksson

 The Small World

1997 - 2001

färgfotografier

Eriksson har under flera år studerat och fotograferat sin egen dotter och hennes lekar och intresserat sig för hur hon lämnat dem efter leken. Fotografierna är inte manipulerade och inte heller ljussatta. Dottern har satt samman sina leksaker i form av små installationer med t ex Barbie-dockor och My Little Pony-figurer och hon har i leken kombinerat dem med allt möjligt som hon funnit i hemmet. De små scenerna lyfter fram stora existentiella dramer. De handlar om död, kärlek, glädje, sex och åtrå.

Bildserien tillkom under en period då Eriksson själv ofta återkom till teman som ”den stora världen kontra den lilla världen” och” hemmet som fysiskt och psykologiskt rum”. Hon arbetade gärna med sin vardag och sitt eget hem på ett sätt som liknade dotterns lekar. Båda två använde uppbyggda scenerier för att undersöka och tydliggöra de stora frågorna i en liten överblickbar värld.

Född i Umeå 1956. Bor på Gotland. Hon arbetar såväl som konstnär som lärare vid Gotlands konstskola. Utbildningar vid Konstfackskolan i Stockholm, Idun Lovén konstskola i Stockholm och KVs stora konstkurs i Uppsala och har varit konstkonsult, museipedagog och projektledare. Utställningar i Sverige, Ryssland, Tyskland,  Slovenien, Lettland, polen och Norge. Offentliga uppdrag: Danderyds sjukhus i Stockholm, Baltic Art Center i Visby, Havdhem skola i Havdhem, Säveskolan i Visby och Stuxgården i Fårösund. Stipendier från Konstnärsnämndens arbetsstipendium, Helge Ax:son Johnsons stiftelse, Estrid Ericson, IASPIS, Kunstlerdorf konstcenter, Westfahlen Tyskland, Film på Gotland samt Konstnärsnämnden.

Marina Fomenko

 “Sweet Baby (Home Patterns)”

2008

DVD, 3 min 32 sek

Filmen bygger på en 40 år gammal 8 mm hemvideo. Den visar ett spädbarn. Fomenko har bearbetat videon till en ny film med ett tydligt visuellt mönster. Användandet av ett mönster är på ett sätt en beskrivning av, och en parallell till, föräldrarnas uppsättning av typiska beteendemönster som de tar till när de tar hand om sitt barn. Filmen Sweet Baby dekonstruerar minnesbilden av barnet, förvränger, multiplicerar och suddar ut den tillfälligt. Hon använder den digitala filmteknikens möjligheter att dekonstruera, analysera och lösa upp ett motiv för att skapa en helt ny komposition.

Född i Moskva 1959, bor i Moskva. Examen från Moscow Technical University of Telecommunication and Information och från School of Contemporary Art of Moscow   Museum of Modern Art. Utställningar och filmfestivaler i Frankrike, Ryssland, Grekland, Grönland, Ukraina, Schweiz, Polen, Kina och Italien.

.

Agneta Forslund

At the Sandström Family

2009

Objekt

Scenerna ur ett hem representerar sovrum, vardagsrum och kök. Rummen är befolkade med små dockliknande figurer. Möbleringen är sparsmakad. Forslund uttrycker ett känslotillstånd som kan tyda på brist på kommunikation. Det ligger något i luften som man inte talar om. En förlamning och förvirring har lagt sig över stämningen i hemmet som sprider sig från rum till rum ( det råder en ”låtsas-stämning”). Familjemedlemmarna emellan upprätthålls ett sken av att allt är som det ska och detta skapar känslor av osäkerhet, allvarliga saker kan inträffa eller  pågå år efter år utan att det kommer upp till ytan.

Född i Åsele 1967. Bor i Uppsala. Medlem i konstnärsgruppen HAKA i Uppsala. Verksam som konstnär, bildlärare och konstpedagog. Utbildningar vid Konstlinjen på Wiks folkhögskola, bildlärarlinjen på Konstfackskolan i Stockholm. Utställningar i Sverige, Finland och Ryssland. Stipendier: Studiefrämjandet, Finsk-Svenska kulturfonden, Uppsala kommuns kulturstipendium, Uppsala Läns kulturstipendium. Representerad: Östhammars kommun, Uppsalahem, Uppsala kommun och Uppsala läns landsting.

Maria Ionova Gribina

“Swedish Family”

2008 - 2009

12 Sv/v fotografier

12 svenska familjer poserar framför fotografen. De har strax innan fått veta vad begreppet “en svensk familj” står för i Ryssland. Uttrycket myntades i Sovjetunionen under 1970-talet och det står än idag för sexuell frigörelse, fria relationer som bland swingers eller hippies och för icke-traditionella familjebildningar. De allra flesta ryssar har dock kännedom om att svenskarna är relativt konventionella och att de flesta svenska familjer är konstituerade ungefär som de ryska. Ionova-Gribina menar att varje person som ser bilderna kommer att slås av likheten mellan alla europeiska familjer och deras livstilar.

1. Familjen Nilsson, mor och son, är jordbrukare. Fadern är död. Sonen har aldrig gift sig. modern sköter hushållet. 2. Familjen Richardson-Hillfon. James är engelsman och dockmakare. Frida är svenska och dansare. I fem år har de levt som sambos. De har en son. 3. Familjen Evergren är motormekaniker. De har en egen bensinstation och verkstad. Jörgen och sönerna Björn och Benny reparerar. Inger sköter bensinstationen. Jörgen och Inger levde tillsammans i 20 år innan de gifte sig 2002. 4. Familjen Jones. Nick är irländare och flygplansmekaniker. Gunilla är svenska och har en ramverkstad. De har varit gifta sedan 1990. De har fyra barn. 5. Familjen Åström. Lennart är svensk och är ingenjör. Leila är ryska och är revisor. De har varit sambos sedan 2004. De har två tvillingar. 6. Familjen Janebrant. Jonas och Ammi är organisationskonsulter. De var sambos i tio år och gifte sig 2007. De har två söner. 7. Familjen Moberg. Jakob och Carina har varit gifta sedan 1988. Jakob är busschaufför. Carina är talpedagog. De har två barn. 8. Familjen Bengtsson-Gullberg. Håkan är snickare och Katarina är ögonsjuksköterska. De har levt som sambos sedan 1992. De har två barn. 9. Familjen Andreas Rinman och Kataria Grundsell. Andreas ör designer. Katarina är arkitekt. De har levt som sambos sedan 1996. De har en dotter och en son. 10. Familjen Wedman. Marcus är konstnär. Han är frånskild och har två barn. Enligt svensk lag lever barnen med en förälder i taget varje vecka. 11. Familjen Olsson. Ingemar och Gull-Britt är pensionärer. Tidigare var Ingemar grisfarmare och Gull-Britt var kokerska. De har varit gifta sedan 1960. De har tre barn och sju barnbarn. 12. Familjen Engellau. Lena och Jacob har varit gifta sedan 1991. Lena är radiolog. Jacob är onkolog. De har tre barn.

Född i Moskva 1980. Verksam som konstnär och som lärare på fotoakademin i Moskva. Utbildad i Fabergés konsthantverksskola och på Moskvas fotoakademi och School of Modern Art at Moscow Museum of Modern Art. Utställningar i Ryssland och utomlands, t ex ”MAGLEHEM - A PLACE ON EARTH", Aoseum i Åhus.

Taisia Korotkova

IVF laboratory

2009

tempera på pannå

Neonatal Intensive Care Unit   

2009

tempera på pannå

ur serien "Reproduction"

Korotkovas målningar handlar om nya tekniker inom den moderna medicinforskningen som används för fertilisering och för att rädda för tidigt födda spädbarn till livet. I Korotkovas serie “Reproduction” kan de tekniska landvinningarna sägas syfta till “reproduktion av människor”. Hon använder sig av en mycket gammal teknik för temperamåleri, ett sätt att måla som ställer stora krav på tekniskt kunnande och hantverksskicklighet. När färgen lagts på torkar den mycket snabbt, vilket gör det omöjligt att måla "vått-i-vått". Fina schatteringar och övergångar måste skapas genom flera lager som appliceras med parallella penseldrag. Färgskillnader mellan den våta och den torkade temperan gör det svårt att hålla samma färgton.

Målningarna framstår som förföriskt vackra och är på så sätt en blinkning till ”de sköna vetenskaperna”. Den realistiska och detaljerade stilen påminner om det tidiga 1900-talets nya saklighet som användes för såväl starkt realistiska som starkt satiriska bilder, ibland med groteska undertoner. I Korotkovas bilder kan man finna en Science Fiction-liknande anspelning på ett framtida och cyniskt samhälle där människor skapas av teknologer i fabriker. I Korotkovas beskrivning är gränsen hårfin mellan dagens framsteg och de utopier vi mött i framtidsprofetiorna.

Född i Moskva 1980, bor i Moskva. Hon arbetar med teman och serier från forskning och tekniska fält: “Technology” hämtar stoff från NASA, “Reproduction” handlar om laboratorier och nästa kommande projekt kan härledas från ryska institutioner som experimenterar med teoretisk fysik. Hon är medlem I Moscow Union of Artists. Utbildningar/examina från Moscow Academic Art College, Moscow State Academic Art Institute, Institute of Contemporary Art. Utställningar i Ryssland, Finland, Tjeckien, Sverige och Kina.

 

Anastasia Kuznetsova-Ruf

Bridles of board

Kol, tempera, MDF

2009

Management

Kol, tempera, MDF

2009

Ur serien "The Zone of the Heightened Attention".

I starkt beskurna perspektiv med magiskt lågställd horisontlinje visar Koznetsova-Ruf scener ur ett familjeliv sedda ur ett barns synvinkel. Hela serien "The Zone of the Heightened Attention" beskriver och tydliggör relationer mellan små barn och vuxna, huvudsakligen ur barns perspektiv. Målningarna visar ett barn omgärdat av skyddande vuxna som håller barnet i stadiga, trygga grepp. För barnet är de vuxna “allsmäktiga”. Men egentligen är de vuxna både förvirrade och osäkra inför barnet som inte förstår deras språk ännu men som är så pass involverat i deras liv att det mer eller mindre styr över det, omedvetet. Scenerna handlar om att ledas och att bli ledd. Det kan tyckas självklart att de vuxna fattar beslut och styr barnet över dess huvud men på en helt annan nivå är det barnet som sätter regler och dominerar relationerna.

Född i Moskva 1983. Hon är medlem i Moscow Union of artists. Utbildningar vid Moscow Academic Art Lycée of the Russian Academy of arts, Moscow State Academic Art Institute, Institute of Problems of the Modern art, Moscow. Utställningar: ett 25-tal såväl inom Ryssland som utanför. Stipendier: Ryska akademins medalj, Ryska kulturministeriets studentstipendium.

Maria Krasnova - Shabaeva

Family Portraits

2009

14 verk på papper;  blyerts och akvarell

I en organiskt ordnad struktur av tecknade och målade pappersark i olika storlekar har Krasnova-Shabaeva beskrivit en familj som en konstruktion och en chimär. Familjen beskrivs här som en organism bestående av individer, generationer och platser som vävs samman i en föränderlig kropp med psykologiska lagar och även med egna “monster”. Konstnären intresserar sig särskilt för disfunktionella delar i en familj. Dessa delar uppträder som något mystiskt som följer egna psykologiska lagar. De är levande, som djur eller bestar, med en alldeles särskild anatomi.

Född i Ufa (Ryssland) 1981. Bor i Rotterdam (Nederländerna). Hon är verksam som konstnär och som frilansande illustratör i Ryska tidskrifter. Utbildningar vid ICA Moscow "New Strategies in Contemporary Art" program, the graphic faculty of the Bashkir State University, the painting faculty of the Ufa College of Arts. Utställningar i Belgien, Ryssland, Tjeckien, Makedonien, Polen, Slovakien, Tyskland och Spanien. Hon är representerad i många privata och museers samlingar.

 

Anders Krisár

One as two (1)(2)(3)

2003 - 2005
Tre skulpturer i två delar; aluminium och magneter

Var och en av de tre skulpturerna porträtterar en kvinna och en man i aluminium. I den ena gruppen har kvinnans magnetiska dragningskraft fått mansansiktet att lossna från spikarna på väggen och fjättrats vid kvinnans ansikte. Hennes mun vidrör hans panna, båda har sina ögon slutna. I den andra gruppen ligger kvinnans ansikte på golvet och mannens hänger från taket. I den här skulpturen är kvinnans magnetism motpolad så att mannen inte kan komma nära. Han pendlar svävande kring henne och stöts bort. I den tredje gruppen är mannen fäst med en vajer vid väggen som av kvinnans magnetism dragits ut i dess fulla längd. Hans ansikte svävar i luften ett par centimeter från kvinnan, de vidrör nästan varandra. Båda har återigen ögonen slutna.

Krisár har producerat ett flertal starka verk som ger en obarmhärtig beskrivning av psykologisk bindning mellan en mor och en son. För Krisár är begreppet familj en av de mest betydelsefulla sociala institutionerna i vår kultur. Han beskriver komplexiteten i familjedynamiken i termer av tilldragande och frånstötande. Dessa begrepp ges fysiskt uttryck i de tre skulpturerna. Skulpturerna One as Two finns i tre versioner, var och en består av två delar, ett kvinnoansikte och ett mansansikte. I samtliga versioner är mannen, sonen, fjättrad vid eller fjärmad från kvinnan, modern, med magnetism. Skulpturerna är porträttlika masker och han använder ofta sig själv och sin egen familj i sin konst.

Född 1973,  bor i Stockholm. Utställningar i Sverige, England, USA, Ryssland, Belgien och Nederländerna. Stipendier från Konstnärsnämnden, Saint-Gaudens Fellowship, New York, Swedish Authors' Fund, Swedish Arts Grants Committeé och Best Swedish Photography Publication Award. Representerad vid 21C Museum, Louisville, Kentucky, US, The Progressive Collection, Cleveland, Ohio, US, Speed Art Museum, Louisville, Kentucky, US, Johnson Museum of Art, Ithaca, New York, US, The Arden Collection, Petworth, UK, Faulconer Gallery, Grinnell, Iowa, US, Statens konstråd, Sweden, Stockholms Konstråd, Stockholm, Sweden, Bonnier Collection, Stockholm, Sweden, Västerås Konstmuseum, Västerås, Sweden, Hasselblad Center, Göteborg, Sweden, Carnegie Collection, Stockholm, Sweden, Länsmuseet Gävleborg, Stiftelsen Fokus, Borås, Sweden och privata samlingar.

Nika Kukhtina

The Lullaby

2009 

Video, dubbelprojektion 

Verket består av två projektioner som var och en visar en sliten ung kvinna med bara axlar som vaggar fram och tillbaka och som nynnar någonting fragmentariskt. Hon tittar på en och samma punkt. Man kan få intryck av att någonting har hänt eller att allt inte står rätt till med henne. Melodierna som nynnas på de två filmerna får mening först när man sätter ihop dem till en. Då hörs melodin till en välkänd rysk vaggvisa som handlar om en varg. Nyckeln till hela scenen framträder successivt. Hennes axlar är bara eftersom hon ammar ett litet barn. Vaggandet och nynnandet hjälper henne att lugna sitt barn och få det att sova. Det finns en inbyggd dubbelhet i berättelsen. Kvinnan vaggar fram och tillbaka i en rytm. Den förmedlar både kärlek och missnöjsamhet, både lycka och trötthet, såväl närvaro och koncentration som ett frånvarande medvetande. 

Född i Moskva 1980, bor i Berlin (Tyskland). Hon har varit assistent åt Teodor Tezhik, art director för film och teater, hon är verksam som konstnär och som curator och har skapat ett digitalt kollektivt spel, en sandlåda på internet. Utbildningar vid Art school for children, College of Animation Cinematography + Moscow Animation studio `’Pilot”, Moscow State Pedagogical University, School of Modern Art at Moscow Museum of Modern Art, Berlin University of the Arts. Stipendier från DAAD och ett flertal nomineringar. Representerad vid Moscow Museum of Modern Art, National Centre for Contemporary Arts (Moscow, Russia) och Tula’s Gingerbread Museum (Tula, Russia).

 

Helena Laukkanen

This is our Island  (Det här är vår ö)

2009

blyerts på MDF

Verket består av tre tecknade objekt. Två föreställer ett par stängda dörrar i litet format. Under den ena dörren, vid tröskeln, syns ett svagt ljussken som förebådar någon form av aktivitet bakom den. Framför dörrarna ligger en teckning som föreställer en trasmatta. Den är framställd i naturlig storlek. Hela installationen bygger på det välkända uttrycket ”att sopa något under mattan”. Laukkanen vill peka på flera aspekter av uttrycket och på konsekvenser av brist på kommunikation. Bristen kan finnas såväl inom en familj som runt en familj. Fasaden kan vara välputsad och varken grannar eller myndigheter har egentlig insyn. Men även i den tillsynes mest perfekta familj förekommer tabun, känsliga ämnen och komplexa problem som är svåra att tala om, som döljs under mattan och bakom stängda dörrar.

Född Vallvik 1972, bor i Uppsala. Medlem i konstnärsgruppen HAKA. Utbildningar vid Konsthögskolan Umeå 1993-1998, Uppsala universitet och Ålsta folkhögskola, Fränsta.  Utställningar i Sverige och Ryssland. Offentliga uppdrag för Uppsala Läns Landsting, Akademiska sjukhuset i Uppsala, 2009 och Utsmyckningsuppdrag (pågående), Uppsala Kommun. Stipendier från Uppsala Läns Landsting, Svenska bildkonstnärsfonden, Svenska Institutet, Stiftelsen Helge Ax:son Johnsson, Stiftelsen Anna-Lisa Thomson, Kungliga Skytteanska samfundet, ungdomsbiennalen Power på MMoMA (Ryssland). Representerad i Uppsala Läns Landsting, Uppsala kommun, Uppsalahem AB, SAK, Statens konstråd, Umeå Postcentral, Söderhamns kommun samt konstföreningar och privata samlare.

Maria Lewis

Chainmail

2001

Silver, titan

Lewis och hennes blivande make levde åtskilda under ett helt år innan de gifte sig. Han bodde i USA och hon bodde i Sverige. Under det här året skrev han mer än 100 brev till henne. Tio år senare, 2001, tog Lewis fram ett av breven och bad hennes man att skriva om det på en bit titan. Därefter skar hon mödosamt ut orden och satte ihop dem med en silverkedja. Där står:

Monday June 15 1992 Dear Mia, Something´s cooking. I never felt like writing the year or any part of the date on letters before you. I guess it’s so we can look back more easily if this letter is still kicking ’round in another decade, and say: ”that was the last summer before - that was the last summer they spent apart - all that waiting, how did they ever survive?” All the months of saying ”det kommer att bli vackert”. I love you, Colin

Född i Söderfors i Uppland 1963, bor i Söderfors. Utbildningar vid Accademia Italiana Moda, Florens och Skidmore College, Saratoga Springs, NY. Utställningar i Ryssland, Sverige, USA, Danmark och Island. Utsmyckningar i Hällbacka servicehus, Söderfors, Wesslandia servicehus, Karlholm och Högbergsskolan, Tierp. Stipendier från Sparbanksstiftelsen, Tierps kommun och Svenska kyrkan. Representerad vid Nationalmuseum, Sverige.
                     

Roland Persson

Mother

2009

silikon

Skulpturen Mother föreställer en mycket stor pumpa som ligger på och tynger ned en sängbotten. Hon tycks vara mycket tung och parallellen till en sjuklig och orörlig person, fjättrad i sin bädd, är slående. I pumpans utlöpare växer det fram småpumpor. De livnär sig av den stora moderpumpan. Relationsfrågor som handlar om utsatthet, omvårdnad, uppoffring, beroende och medberoende infinner sig i dess symbolik.

Persson använder ofta naturen och idén om naturen som utgångspunkt i sin konst och som metafor för att lyfta fram mänskliga och kulturella fenomen. Han arbetar med en form av realism, han gjuter av naturföremål och bemålar dem i dess ursprungliga naturliga färger.

Född i Hudiksvall 1963 uppvuxen i Gävle, bor på Värmdö utanför Stockholm. Utbildningar vid Ålsta folkhögskola, Konsthögskolan Umeå och Arkitekt- och konsthögskolan i Stockholm. Utställningar i Sverige, Belgien, Argentina, Danmark, Ryssland, Schweiz, Thailand och Wales. Utsmyckningar i Fjärilens förskola Skövde, Ektorp seniorcenter, Lergökens förskola Forsbacka, Rosenlunds sjukhus Stockholm, Emma skolan i Hammarkullen, Hemmesta Särskola, Värmdö, Vasaparken i Uppsala, Tunnelbanenedgång Sergelstorg Stockholm, Södersjukhuset Stockholm, Örebro Universitet, Trädgårdstadsskolan Tullinge, Brandbergsskolan, Johan Enbergs Torg Solna, Akademi Bokhandeln Stockholm, Ockelbo Torg, Högskolan i Norrköping, Örnsköldsviks Sjukhus, Hudiksvalls Sjukhus. Stipendier från Konstnärsnämnden, Svenska Institutet, Ax:son-Johnssons Stiftelse, Emil Bergs Resestipendium, BUF stipendiet, Karin och Gösta Rittners Stipendiefond, Kempe fonden, Längmanska Kulturfonden, Grafströmska-Sandqvistska fonden samt ateljéstipendium i Buenos Aires, Argentina. Representerad i Statens konstråd, Hälsinglands Museum, Göteborgs konstmuseum, Sundsvalls Museum samt Härnösand, Gävle, Sundsvall, Värmdö och Ockelbo kommuner.

Maria Pogorzhelskaia

Untitled, 2009

Make up, 2001

Evening manicure, 1999

Olja på duk

Pogorzhelskaia tar fasta på begreppet ”Swedish Family” utifrån den ryska och lättsamma tolkningen. Hon framställer home-party-scener, många från poolkanten, och personer som förbereder sig för fest. Hon målar ofta sina vänner och gärna från fotografier. Motiven är starkt solbelysta och scenerna har dramatiska slagskuggor. De avbildade personerna är upptagna av sina sysslor; manikyr, sminkning, solbadande o s v och de tycks fångade i ögonblicket strax innan de uppmärksammar konstnärens eller fotografens närvaro. Pogorzhelskaia framhåller vikten av att beskriva livets goda, roliga och positiva sidor som likvärdigt med att analysera det svåra och problematiska.

Född i Moskva 1971, bor i Moskva. Utbildningar vid Moscow Art School Tomsky, Surikov MSAU,Moscow, master-classes at NCCA ,Moscow och hon är medlem i Moskvas konstnärsunion. Utställningar i Ryssland, Tyskland och Österrike. Representerad i Museum of Contemporary Art ,Moscow och i “EKATERINA” Foundation, Moscow.

 

Alexandr Pogorzhelskyj

2 packages of bananas

Green package + apples

Cigarettes

Package with a blue fish

Minced meat and pink package
Potatoes

2009

olja på duk

Ur serien ”Products”

De sex målningarna föreställer fyllda matkassar i plastmaterial. De är groteskt uppförstorade och målade som stilleben. Motivet kommer från den egna hallen och den egna storfamiljens shoppingvanor. Familjen veckohandlar i stor omfattning och den mat som inhandlas och hamnar i plastkassar i hallen. Synen av all polyetenplast som både döljer och skönjer sitt innehåll har fascinerat konstnären och är utgångspunkten för målningarna som fått sina titlar efter påsarnas innehåll.

we are surrounded by things and people.

These and those torture the eye...(I.Brodskiy)

Pogorzhelskyj har en klassisk skolning i realistiskt måleri. Han har utvecklat sitt måleri och sina motiv till en samtida ung konstkontext. Han väljer ofta oväntade perspektiv och en blandning av objekt från ungdomskulturer.

Född i Moskva 1980, bor i Moskva. Utbildningar vid Moscow Academic Art College, Moscow Academic Art Institute och Institute of Contemprorary Art, Moscow. Utställningar i Ryssland, Finland, Japan och Österrike.

Nina Svensson

Jag behöver ingen man jag har en hund

2009

Installation

Installationen är organiserad som ett väggcollage med tydliga referenser till kylskåpsdörrar. Svensson har bett olika personer att beskriva sina privata kylskåpsdörrar. Personerna lever i singelfamiljer (vuxen med barn) och utanför en stads centrum. Hon har även bett familjerna att ge henne någonting, ett objekt, från dörren som på något sätt beskriver familjen. Objekten består av dekorationer, matlistor, magneter, post-it-lappar etc. Konstnären har också tagit del av berättelser, historier och skrönor. Svenssons installation visar att mycket av det som sitter på kylskåpsdörren representerar önskningar om hur man, eller familjen, skulle vilja leva mer än hur de lever. Det kan t ex handla om träningspass som inte blir av, önskelistor över presenter, städplanering som inte fungerar eller läkarbesök som glöms bort.

Platsen blir både en funktion för allt som ska direkt kommas ihåg i en vardag och samtidigt en påminnelse om hur man vill se på sig själv och sin familj.

 

Född i Sollefteå 1968, bor Stockholm. Utbildning vid Umeå Konsthögskola. Utställningar i Vietnam, Ryssland, Sverige, Spanien, Tyskland, Norge och Ungern. Stipendier från Konstnärsnämnden/IASPIS,  Umeå Kommuns bildkonststipendium, Stiftelsen J C Kempes Minnes Stipendiefond, Utbytesprogram between Umeå KHS and Hanoi University of Fine Art, Vietnam, Grafströmska-Sandqvistska fonden, Landstinget Västernorrlands län och Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Representerad i TwoChange Stockholm, IASPIS samt Sundsvall, Hudiksvall, Timrå och Kramfors kommuner

Katarina Sundkvist Zohari

Sensibility

2009 - 2010

tummade och glaserade stengodsskulpturer

Sundqvist Zoharis keramiska skulpturer framställer nakenhet, hud, veck och knoppighet. Där finns något sensuellt och sårbart. Man kan med lätthet överföra dessa synintryck till symboler för familjens eller en relations hudnära närhet och blottande.  Hon arbetar med leran som grundmaterial och hon tummar eller ringlar sina skulpturer i organiska mjuka former som överför känslor och upplevelser till former och ytor.

Född 1966 i Hammarstrand, Jämtland, bor i Uppsala.  Hon är medlem i konstnärsgruppen HAKA i Uppsala. Utbildningar vid Konstfack, glas och keramik, Ålsta folkhögskola och Uppsala Universitet. Utställningar i Sverige, Ryssland och Finland. Stipendier från Uppsala Läns Landsting, Sveriges bildkonstnärsfond, Uppsala kommun, Finska samarbetsfonden, Stiftelsen Anna-Lisa Thomson till minne och Grafströmska - Sandqvistska fonden. Utsmyckningar vid Od:s plats Uppsala och Linné stig, Uppsala.   Representerad i Sundsvalls museum och Uppsala kommun.

Johan Thurfjell

Goodnight Mum, Goodnight Dad

2008

MDF, akrylfärg

Verket består av fyra trämodeller av konstnärens ursprungsfamiljs sommarstuga. Modellerna är målade i de färgnyanser och med de skuggor som huset har vid fyra tidpunkter mellan eftermiddag och midnatt en solig dag och kväll i juli månad. Thurfjells hus utgör en metafor för generationers växlingar och för livets gång, för hur hans åldrande föräldrar överlämnar ansvaret för husets skötsel till sina barn och som en metafor för konstnärens eget liv från barndom till vuxen. Som barn var Thurfjell mörkrädd och sommarhusets förändring vid skymningen var något obehagligt och skrämmande. ”Huset” som sådant är en stark symbol och arketyp inom symbolforskningen.

Född  i Solna 1970, bor i Stockholm. Utbildning vid Konstfack Stockholm. Utställningar i Sverige, Tyskland, Norge, Polen, Italien, USA, Nya Zeeland, Egypten, Australien, Frankrike, Österrike, Nederländerna, Bosnien och Spanien. Representerad i 21c Museum Kentucky, Magasin 3 Stockholm konsthall, Malmö konstmuseum , Moderna museet, Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Statens konstråd, Sveriges Allmänna Konstförening, Södertälje kommun samt i privata samlingar.

Knutte Wester

Gzim and the frozen lake

Video, 7 min

Because of people

Videoinstallation, 24 min

Wester träffade pojken Gzim från Kosovo år 2003. Gzim har bott i olika flyktingläger under hela sin barndom och det här året hade Wester sin ateljé i ett svensk flyktingläger där pojken bodde. De blev vänner. En dag kom pojken till ateljén och berättade att han och hans familj nekats uppehållstillstånd i Sverige och skulle utvisas inom kort. Videoverket Gzim and the Lake dokumenterar deras förtroliga samtal om Gzims livssituation.

Knutte Westers konstnärliga arbete handlar om samhällets funktioner och disfunktioner. Det kan handla om samhällsansvar på myndighetsnivå och om situationer som är kulturbundna i tabun och sociala processer. Han arbetar med video, skulptur och installation och oavsett teknik finns det alltid ett dokumentärt inslag i Westers konst.

Verket Because of People bygger på två parallella berättelser. Hervor lever i Sverige och Gamedzes lever i Sydafrika. De har aldrig träffats men i verket uppstår en dialog dem emellan. Den handlar om historiens makt, kvinnors situation, minnen av förtryck, svält och om demokratins födelse. Kvinnornas skilda levnadsöden tycks universella.

Född i Eskilstuna 1977, bor i Umeå. Utbildningar vid Konsthögskolan vid Umeå universitet, Konstfack, Stockholm, Konsthögskolan Valand,  Dep.of fine arts, Wits University, Johannesburg, Sydafrika. Utställningar i Sverige, Ryssland, Lettland, Albanien och Sydafrika. Visad på: Sveriges Television, Göteborgs Filmfestival, SVT24, Bildmuseet, Umeå Filmfestival, Matasul Filmfestival, nominerad till Prix Europa/Iris i Berlin. Stipendier från Wyspa Airport program, Gdansk, IASPIS, konstnärsnämnden, Nordic Institution for Contemporary Art, Umeå stads konststipendium, Kempe Fonden och SIDA / Bildmuseet, Umeå. Utsmyckningar i Vännäs och Umeå Kommun.

Natalia Zintsova

Family Portrait

2009

Objekt

Verket består av en bakvänd gammal spegel med fotografier och bilder instuckna bakom ramen. Fotografierna härstammar ur ett familjealbum. De är många till antalet och de har stuckits in i lager på lager så att de täcker varandra. Det tycks nästan omöjligt att se vad de avbildar, de är fragment av gamla minnen som också tidigare generationer har tittat på.

Verket accentuerar tid, minnen, bilder av äldre generationer och tidigare händelser i ett bildflöde som kontinuerligt fylls på med nya händelser och personer. En familjs och en släkts förlopp i tid och rum.

Zintsova arbetar med installationer, skulpturer och video. Hon använder ofta föremål från vardagslivet, ibland skräp, och gärna sådant som är generellt och gemensamt för de flesta av oss för att visa dem i nya perspektiv och sammanhang.

Född i Moskva 1971, bor i Moskva. Hon samarbetar med Nataly Shirokova's Modern Dance Theatre. Utbildningar vid The Russian Academy of Theatre Arts (GITIS) ( Moscow), Moscow State University of Printing Arts och The Institute of Contemporary Art in Moscow. Utställningar i Ryssland, England och Sverige. Ateljéstipendium från Centraltrak UT Dallas Artists Residency, Texas, USA.