måndag 14 augusti 2017

BAND TVÅ
FRIDA KROHN
Nya verk
24 aug – 30 sep 2017
När den här utställningen tog form i huvudet började jag måla små grå målningar och helt plötsligt hade jag gjort väldigt många. Alla delarna har moment av magi - när blått, rött och gult plötsligt blir grått. När kopian kommer ut ur kopiatorn och när banden framträder i det svarta. När färgen plötsligt tar formen av ett band. 

Att arbeta inför en utställning, att ha idéer och tankar om hur det ska bli när den hänger på plats. Hur verken flyttas från ateljén till gallerirummet. En del verk är jobbiga att transportera men andra väger lätt i handen. När verken hängs på plats. Att hitta platser som passar dem. En del löser sig spontant i rummet men annat är planerat långt innan i tankar och på ritningar.

Som vanligt uppstår hundra frågor. Är allt klart? När är det egentligen färdigt? Hur faller ljuset? Ska det vara mer eller mindre? Att bestämma att nu nu är det färdigt och nu blir det inte bättre utan nu är det precis som det ska.

Sedan tillbaka till ateljén, städa. Att inte riktigt orka städa färdigt. Hitta rester av en utställning. Jämföra tankarna innan med tankarna efter. Göra om? Göra nytt? Ta bort allt?

Eller bara vrida på huvudet, se diagonalerna som uppstått mellan verken i rummet. Lägga till en diagonal. Ställa sig på en annan plats och vrida huvudet åt ett annat håll. Vad ändras? Allt och inget, såklart.

Vrid på huvudet, flytta blicken! Jämför två saker med varandra! Gå i ditt vanliga tempo bredvid någon! Prova att gå bredvid någon annan! Föreställ dig det grågula marsljuset och jämför det med augustis klara färger!

Frida Krohns konst liknar ingen annans. Under konstskoletiden släppte hon periodvis taget om måleriet och började arbeta med kopiatorn och saxen som pensel. Hon klippte mönster i papper. Hon kopierade de klippta pappren. De kopierade pappren blev ibland till band och band har följt henne längre än hon förstått själv.

På ett sätt handlar det om närhet, att använda det som finns nära till hands. De mönster och former som hon klipper och viker är bekanta för många. De finns på förskolors fönster, på inslagna paket eller som dekorativa blommor. Kopierandet har hon arbetat med under en längre tid och det är främst en väg bort från och sedan tillbaka till målning och teckning. Hon kände sig begränsad av måleriets material, kopierandet är snabbare och mer magiskt. Där finns alltid ett överraskningsmoment. Frida Krohns tidiga installationer är suggestiva rumsgestaltningar utförda med kopierat material från golv till tak.

Frida Krohn berättar att hon har svårt att sluta tänka på papper, det leder så lätt vidare till andra tankar. Hon fascineras av papper som ett förhållandevis enkelt material som samtidigt är väldigt komplext. Man kan titta på den svenska pappersindustrin och se stora samhällsstrukturer bakåt i tiden och i vår nutid. Hon tänker på den mängd papper som produceras i Sverige och på papper som något vardagligt, det finns där hela tiden, vi snyter oss, häller upp ett glas juice, skriver en lista, ritar en teckning. Banalt och komplext, dekorativt och utmanande samtidigt. Arbetet med utställningen har lett henne tillbaka till måleriet. Alla bandens färger rör sig på en skala som förenas i hennes allra senaste målningar.

När Frida Krohn nu har återvänt till måleriet inser hon hur hennes öga redan är inställt på olika färger i grått. Under åren har hennes hjärna omedvetet noterat nyanser och skiftningar i grått. Hon beskriver att ”det var som att cykla efter ett långt uppehåll. Det gick lätt och var väldigt roligt.  Hur man ser och lägger märke till olika saker skiftar med tid, intresse, vilket yrke man har, var man är uppväxt, varit med om i livet och så vidare. Som hundägare så ser jag även när jag är utan hund vilka pinnar som min hund skulle vilja bära. Som målare i grått kan jag utan att tänka på det blanda till rätt färgnyans i huvudet.”

Säcken knyts ihop här, i ett långt pärlband av rosetter, spetsar, dekorationspapper, glättiga färger, från golv till tak, från topp till tå, så möts vi igen i den minimala minsta gemensamma nämnaren, i den abstrakta grå målningen som i sitt inre bär på alla palettens nyanser.

Utställningen Band två är en utökad version av utställningen Band som Frida Krohn visade på Galleri Fagerstedt 24 maj – 1 juli 2017.

FRIDA KROHN
Har examen från Umeå Konsthögskola (2012) och har även utbildning från Konstfack i Stockholm.
Sedan år 2010 driver Frida Krohn och Ylva Trapp Konsthall323. En konsthall som har sina lokaler i en bil, en röd Golf Variant. Konsthall 323 är omskriven av Shide Jafaris ”Om omvänd gentrifiering och stadsvandringar med Konsthall 323, i Brand nr 4 2015 och har gjort nedslag runt om i Sverige och i andra länder: 2017: c/o Galleri 54, 2016: i Saltsjöbaden, 2015:  Great views, INCA Seattle, Washington University, i Saltsjöbaden - tre stadsvandringar: Unga begåvade konstnärers smak för gröt, Kapitalet och kristen dödsångest, Minnet av ett avtal -monument eller musikal?, c/o Maretopia Färgfabriken Stockholm, 2014:  Backseat conversations Creative time Summit Sunday, Prenumerationsservicen 12 ljud- och bildverk från Saltsjöbaden, Ett badkar bensin, Studio 17 Stavanger, Rogeland Konstskola, 2013: Double Red Ride Radio Dubbelradiofestival, Konsthall C Stockholm, c/o Citroen Alternativa gallerier, Verkligheten Umeå, En vän med en bil Drive-in Lydgalleri, Norge, Seminar from the trunk Augmented Spatiality, Hökarängen, 2012: Vi svänger ner runt och sen tillbaka Öppet hus, Iaspis Stockholm,  2011: Backseat driving Konstfack, Kanslibyrån in residence, utställning utanför Skatteverket, Residency Washed Out, Apex art c/o Hökarängen, 2010: Vi här bak i bilen, Konsthallscafé Strategies of Persuasion, Konsthall C, Invigning av Konsthall323 Hur tar man sig till konstens centrum? Haninge Konsthall

Åren 2013-2015 drev hon Cigarrvägen 13, ett projektrum för samtidskonst i Hökarängen tillsammans med Ylva Trapp Ami Kohara Johan Wahlgren Maryam Fanni Lisa Renvall Helena Piippo Larsson Savas Boyraz. Här har konstnärer själva monterat och bjudit in, finansierat och städat. En plats där konstnären själv har makt att bestämma hur och vad som ska visas. Ett rum där den korta perioden, en vecka per utställning, och lilla ytan varit både en begränsning och en frihet. En plats för hög konstnärlig kvalitet utan ansökningsprocesser och snäva urval.

GALLERI FAGERSTEDT, HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

lördag 7 januari 2017

Anders Rönnlund - TRACKINGS

GALLERI FAGERSTEDT

TRACKINGS
Anders Rönnlund
12 januari – 17 februari 2017

video – och ljudinstallationer

Det har alltid funnits sätt att hävda sig som medborgare, att hävda sin värdighet som människa i diktaturer eller destruktiva demokratier. Anders Rönnlunds videoinstallationer visar några av dessa sätt. De kan vara individuella, bräckliga, förtvivlade och fyllda av dödsångest, men de kan också vara kollektiva och fredligt hoppfulla...Vi kan beröras, tilltalas av dem och leta efter den egna positionen…” Susanne Concha Emmrich (filolog, författare, filmmakare)


Anders Rönnlunds konst har en agenda. En politisk udd. Ett patos. Den är också personlig, självupplevd och lågmäld. Konstnärens upplevelser av platser och situationer där uppenbara övergrepp, orättvisor och förtryck visar sig återberättas i hans konst. Den får oss att se, höra, känna, förstå och dra slutsatser som om vi själva varit vittnen, som om något hemskt och obegripligt stegvis uppenbarar sig i vårt slumrande medvetande. Vi leds med varlig hand in i frågor om sociala, ekonomiska och politiska orättvisor, korruption, förtryck och maktmissbruk. Vi närmar oss svåra allmänmänskliga frågor och man kan bli rasande inombords. Här ställs vi inför tecken och spår av skeenden som vi bara kan ana och misstänka men där vi inte har tillgång till alla fakta. Vi har ingen att anklaga eller ställa till svars, vi har bara vår egen känsla av att något inte står rätt till. Förtryck har här inget ansikte utan kryper in under vår hud och graden av dess grymhet är förknippat med vår egen förmåga att föreställa oss dess gränser.

Estadio Nacional
Materialet till konstverket Estadio Nacional kom till efter en av konstnärens resor i Chile år 2008. Verket är orsakat av ett oväntat möte med en vaktmästare vid Stadion (Estadio Nacional) i Santiago de Chile. Vaktmästaren vistas där varje dag och han ville visa att han upptäckt att man i vissa ljusförhållanden, i ett särskilt släpljus, kan se ristningar i cementen på väggarna. Ristningarna var begravda under flera lager av färg men kunde skönjas vid ingång nummer 1 och 8.

Anders Rönnlund fotograferade ristningarna. Vissa var bara fragment medan andra framstod mer tydliga. De flesta var daterade. 11 september 1973 och 10 dagar framåt. Därefter upphörde de.

Den 11 september 1973 genomförde Pinochet sin militärkupp i Chile. Utvalda motståndare hämtades för att förhöras, arresteras och torteras. De fängslades i korridorerna till Estadio Nacional i Santiago. Därefter var många av dem döda eller spårlöst försvunna. Vaktmästaren hade en nära släkting bland de som försvann. Han ville visa och berätta. Här fanns spår och vittnesbörd av något oförlåtligt.

Konstverket Estadio Nacional är en installation bestående av videoprojektioner och ljud. Det visades första gången på Museo de Arte Contemporáneo i Santiago år 2012.





43
Verket 43 kom till under en av konstnärens vistelser i Mexico City under perioden september – november 2014. Ganska snart fann han att stämningen var upprörd och att människor talade om en händelse inte långt från Mexico City. Där hade 43 lärarstudenter från Ayotzinapa nyligen spårlöst försvunnit under en demonstration. Fakta säger att de 43 fördes bort i en buss på order av polis. Fakta är att de 43 aldrig kom tillbaka.

Konstnären valde att följa med sina upprörda vänner till en demonstration emot händelsen inne i centrala Mexico City. När de steg av metron i närheten av samlingsplatsen hördes en samstämmig kör av röster på perrongen. Alla sa samma sak. Räkneord. 1, 2, 3, 4, 5 o s v till nummer 43 och om igen. Framme vid El Ángel de la Independencia hade 100 000 människor samlats till en fredlig demonstration. Hela tiden hördes olika grupper som räknade till 43.

Verket 43 är en video- och ljudinstallation som visas för första gången.

------
Anders Rönnlund
Född 1951 i Torshälla, bor utanför Uppsala. Han har verksam som konstnär sedan 1981. Han etablerade sig tidigt internationellt med många utställningar i Europa, Ryssland och Sydamerika. Utöver utställningar har han utfört ett flertal offentliga gestaltningar i Sverige och i Danmark och han har varit projektledare för Statens konstråd. Han är representerad i statens, landstings och kommuners samlingar och har fått ett flertal stipendier, bl a Moderna museets resestipendium 2008 (Chile), IASPIS ateljéstipendium 2014 (Mexico) och 3-årigt arbetsstipendium i Uppsala län.


torsdag 17 november 2016

Hyun-Jin Kwak - A Study of Landscape and Beauty

GALLERI FAGERSTEDT
HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

A STUDY OF LANDSCAPE AND BEAUTY
Hyun-Jin Kwak
17 november – 22 december 2016

En utställning som utmanar bilden av skönheten och landskapet och som kontrasterar urbanitet, natur och övernaturlig tro.

Hyun-Jin Kwaks fotografiska serie A STUDY OF LANDSCAPE AND BEAUTY är en djupdykning i ett mytomspunnet koreanskt bergslandskap. Enligt sägnen har den här platsen övernaturliga och magiska krafter. Kwak iscensätter hur naturen, det övernaturliga, kvinnan och skönheten brukar framställas i orientalisk filosofi och här finns referenser till klassiska orientaliska tuschmålningar av landskap.

Med början i projektet GIRLS IN UNIFORM rekonstruerar Kwak beteenden och mentala tillstånd i fotografiska iscensättningar där skolflickor i uniform är aktörer. Konstnären framställer scener som frusna ögonblick av något som kan ha hänt eller som ska ske. Flickornas uniformitet och vilja att vara till lags oavsett vilket uppdrag de ställs inför blir en pulsmätare på Kwaks beskrivning av det koreanska samhället. Vår känsla av att vara exkluderade från förståelsen av berättelsen i verket är ett signum för hennes sätt att leda oss in i osäkerhet, på ett gungfly, i ett gränsland där vi inte längre till fullo kan avläsa koderna.

I A STUDY OF LANDSCAPE AND BEAUTY är modellerna passiva. De är närmast delar av landskapet. Av tradition skulle de kunna vara uttryck för skönhet och sinnlighet men med deras positioner, gester, placeringar och aktiviteter uppstår snabbt en dubbeltydighet. ”Landskapet” är till skillnad från ”naturen” en artefakt, en projektion av människor och av kulturer.

“The motives and format of this series refer to classical oriental ink paintings, especially landscapes and portrait of immortals and beauty and women.
During the process of the preparation of this series I was thinking of and reflecting on how nature, the supernatural, the beauty, and women are described in these tradition of painting/philosophy. One of the thoughts: opposed to how men are depicted in this tradition – as active subject involved in refined activities as performing art, poetry and meditation – women are traditionally rather depicted as a passive, almost as parts of the landscape. Instead of being acting subjects, they are objects of desire and for projection of ideas about beauty and sensuality. In my work I have been trying to create a sense of ambiguity in terms of body gestures, placements of the models and the nature of their activities.

When one see my images, one might start to rethink the first impression of the title –that the title is actually not a celebration of the classical landscape and beauty but an attempt to critically rethink this imagery with the landscape and beauty, and to introduce some ambiguous and contemporary elements.

Another thing about this series: my approach to the found/existing space as a “staged” backdrop of story/images continues in this series. In the images there are elements that suggest a strange co-existence between nature and the urban life and the fact that nature or “the natural” in many ways is “staged” and modified by human hand. All five images are taken from a specific mountain in Korea, and it's also a widely spread idea among Koreans that this particular mountain have supernatural, and religious powers - and I somehow tried to capture the scenery of belief of supernatural power through the series, and it is quite clear in image nr 5, as an example.”

Hyun-Jin Kwak



Hyun-Jin Kwak  är född i Seoul i Sydkorea 1974. Hon bor och verkar i Stockholm sedan 2002. Hon har utbildat sig vid Hong-Ik University i Seoul och har påbyggnadsutbildningar från Konstfack i Stockholm(2005) och UIAH i Helsingfors (2005-2006). Hon har haft en rad utställningar på konstinstitutioner i Sverige; bl a på Hasselblad Center 2006, Kulturhuset 2009, Uppsala konstmuseum 2012 samt på ett antal gallerier i Europa och i Korea. Kwak har blivit nominerad för flera stora europeiska priser inom fotografi såsom Prix Virginia, Prix Pictet och Fotografia Europea samt vann Hasselbladsstiftelsens Victor Fellowship Award 2005. Förutom Girls in Uniform har hon också arbetat med ett ytterligare större projekt, The Island-A Case Study of a Collector's Mind, som resulterat i flera utställningar och en bok med samma titel (Revolver Publishing, Berlin).



www.hyunjinkwak.com

torsdag 6 oktober 2016

Signe Vad - Homo Carnõsa

GALLERI FAGERSTEDT
HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

Homo Carnõsa
Signe Vad
 6 oktober - 12 november 2016

Homo Carnõsa – we still have chaos in us.

”We still have chaos in us” är en omskrivning av Nietzsches text i boken ”Så talade Zarathustra” där han skriver: ”Jag säger er: Man måste ha kaos i sig för att kunna skapa en dansande stjärna. Jag säger er: Ni har kaos i er.”

Signe Vads utställning Homo Carnõsa är en förlängning av en trilogi utställningar som hon arbetade med under perioden 2013 – 2015 och som bland annat anspelade på Nietzsches utsaga om kaos. Den första utställningen hade titeln ”En gång var alla galna”, den andra betitlades ”Vi har uppfunnit lyckan” och den tredje titeln i utställningstrilogin var ”Vi har kaos i oss”.

You and me – our material, the most natural thing in the world. Are you your body? Alienation is a precise way of describing the contemporary relation to human flesh and blood. Either we want to study the body or we want to alter, control and conquer it.

We are creators! And we try to recreate ourselves by alienating our basic flesh. But we cannot escape who we are Homo Carnõsa – the human of flesh.
(Signe Vad)

Homo Carnõsa handlar om det mänskliga köttet. Allt är kött, våra kroppar och djur är som naturliga landskap som kan vara något erotiskt, känsligt, svulstigt, vulgärt, dystert, vacker och fult på samma gång. Vi är ofta ambivalenta inför våra egna kroppar och vår köttslighet. Signe Vads konst har ibland erotiska toner och hon håller sig gärna i den genren utan att för den skull följa en tradition inom kropps- och erotisk konst som inte står så högt i anseende idag. Hon hittar ett uttryck bortom det som vi känner igen i genren. Signe Vads konst påminner om experimentell 1960-tals jazz.

Det här är en utställning som bokstavligen kryper in under vårt skinn. Där finns kaos, där finns liv, där finns igenkänning och även det motsatta – fullständig alienering och abstraktion. Fotografier och bemålade fotografier i svart, rosa och vitt, reflekterar över köttets relation till sex, skam, kropp liksom över gränserna för den civiliserade och kontrollerade människan. Om vår alienerade hållning till det kroppsliga.


SIGNE VAD är född 1967. Hon bor i Köpenhamn. Hon är examinerad vid Högskolan för fotografi i Göteborg (2009) och vidareutbildad vid akademin Valand i Göteborg. Sedan år 2003 och framåt har hon deltagit i en lång rad separat - och grupputställningar, hon är representerad i offentliga och privata samlingar, har en rad publikationer och curatorsuppdrag i sin CV. Sedan år 2014 är hon konstnärlig ledare för Thys i Köpenhamn, en konstnärsdriven utställningsplats. Hon är en av grundarna till AIM Europe, ett nätverk för konstnärsdrivna utställningsplattformar I Europa. Hon har bl a varit utställare och moderator på Supermarket Independent Art Fair i Stockholm 2013 - 2015.