LISA STRÖMBECK NEW FRIENDS

LISA STRÖMBECK

NEW FRIENDS

UPPSALA KONSTMUSEUM 2008

Djur som motiv i konsten har en lång tradition av infantilisering och objektifiering. Husdjuret som attribut, som smycke eller för estetisk njutning. Vad uttrycker egentligen husdjuret i dess ordlösa, men inställsamma, kommunikation med människan? Vad är det vi uppfattar genom en räcka av mänskliga projektioner, önskningar och kanske otillfredsställda begär? Vad har relationen mellan människa och husdjur, mellan herre och keldjur, att berätta om vår sociala kultur?

Lisa Strömbeck är en genuint ärlig, rättfram och undersökande konstnär. I avsaknad av all form av sentimentalitet närmar hon sig djupt mänskliga, även genanta och intima, behov av kärlek, närhet och gemenskap. Hennes konstnärskap kretsar såväl kring maktrelationer som kring den senmoderna människans sociala och psykologiska utsatthet. Husdjuret, framförallt hunden, har figurerat i hennes konst de senaste 10 åren och inför utställningen på Uppsala konstmuseum har hon fördjupat sig i sitt intresse för att och hur djurägaren kelar och uttrycker fysisk kärlek till husdjuret, på sätt som i andra sammanhang skulle uppfattas som intima och närgångna.

Den egna hunden Ivan personifierar ofta keldjuret som substitut för människors behov av självbekräftelse, bl a i verket In memory of all those working without getting a reward. Hunden sitter framför ett fat dignande av korvar. Han har fått ett kommando som betyder att han ska vänta på tillåtelse för att få äta dem. Videon är xx minuter lång och är filmad utan avbrott, hunden väntar lydigt under hela inspelningen. Verket undersöker maktstrukturer och skulle kunna ses som ett övergrepp på hunden, en överdriven maktdemonstration. Men konstnären har med tiden gjort en personlig erfarenhet av hundens behov av att ledas och mästras, en förvånande och inte alldeles angenäm erfarenhet.

I tidigare verk, t ex The Tender Spot (2002), I Love You - You´re Mine (2001) och The Resting Place (2000) uttrycks maktrelationen mellan djurägare och djur som en enkelriktad och ensidig behovstillfredsställelse där djuret uppenbarligen vikarierar för behov av en kärlekspartner, närhet och trygghet. The Tender Spot ären film om ensamhet och brist på mänsklig kontakt. Djur och TV spelar viktiga roller i verket och kan kanske kompensera dessa brister och behov. Konstnären dåsar på TV-soffan och drömmer sig bort medan TV:n visar en kärleksscen med skådespelaren Anders W Berthelsen. Plötsligt öppnar han dörren till det verkliga rummet och tar konstnären i famnen och dansar med henne länge och tätt. Hunden Ivan kommer dansande in i filmen som slutar med att konstnären ligger i sin säng och klappar hunden i korgen bredvid sängen.I I Love You – You´re Mine figurerar hunden Ivan som försöker sova i en röd soffa medan ägaren oavbrutet klappar honom. Hunden tycks vara lite irriterad och skulle helst vilja gå undan. Hunden är ett sällskapsdjur som är till för att kelas med, den kan inte fly från sitt öde. Avundsjuka vänner försöker intala ägaren att hunden verkar tycka lika mycket om dem som om henne. The Resting Place är en installation som består av ett litet, mörkt rum med en mjuk matta, en madrass, en kudde och en filt. På väggarna, nära golvet, fyra videomonitorer som visar sovande djur; tre hundar och en katt. En på varje skärm. Djuren sover på en likadan matta som den i rummet. Rummets enda ljus kommer från skärmarna, ett blåaktigt återsken. Vid första anblicken tycks de vara helt stilla men efter hand, om man tittar länge och noga, ser man att det finns rörelser och andning. Man inviteras här till att sova tillsammans med djur, till att reflektera över gränser mellan natur och kultur.

Till utställningen på Uppsala konstmuseum producerar Lisa Strömbeck nya verk, bl a filmen Det första kommandot (2008). Den visar en ung hundägares försök att få hunden att pussas, hunden har annat i huvudet men försöker ändå göra sin ägare till viljes i en ömsesidig dragkamp. Fotoserien Uniform visar människor som dras till att likna sina hundar genom att klä sig i päls som liknar hundens. Ett par verk är uppföljningar på det projekt konstnären inledde 1998 med verket God´s Gifts, ett videoverk med herrelösa strandhundar i Indien. Konstnären filmar hundarna medan de vandrar över stranden, hon är närgången och intim med sin kamera men hundarna undviker, trots deras nyfikenhet, direktkontakt med människan. Fotoserien New Friends visar strandhundarna och den nyproducerade filmen xx från Sofia i Bulgarien visar herrelösa hundar som bor i en park. Konstnären interagerar med deras strukturer och hierarkier genom att bjuda dem på ett gigantiskt köttberg.

Utställningen uttrycker och undersöker en fascinerande symbios mellan människa och djur och visar hur ägandet av ett djur ibland tillfredsställer starka behov av det slag som brukar finnas i mellanmänskliga relationer. Den ordlösa kommunikationen är i sig en stor och oändlig yta för våra tolkningar och projektioner. Varför skulle vi annars ha husdjur?

Elisabeth Fagerstedt

Museichef/curator