ATT VARA LANDSKAP – MILOŠ ŠEJN, Tjeckien

UPPSALA KONSTMUSEUM

ATT VARA LANDSKAP – Tillägnad Carl von Linné

Performanceinstallation, juni 2010

MILOŠ ŠEJN, Tjeckien

Som en del, och ett minne, av performancekonstfestivalen FRICTION III, blir Miloš Šejns installation kvar över sommaren som en utställning på Uppsala konstmuseum.

Miloš Šejn är född 1947 och bor i Tjeckien. Han arbetar inom områdena bildkonst, performance och forskning i visuell perception och han ger workshops. Som konstnär har han varit aktiv sedan 1960-talet och har en lång lista av separatutställningar, offentliga projekt, performance, filmer, multimediakonst, essäer, texter, föreläsningar, workshops och grupprojekt bakom sig. Han har besökt Uppsala tidigare, i slutet av 1990-talet, i samarbete med SU-EN Butoh Company och med Eventa på Ekeby Quarn.

Šejns konstnärliga koncept formades i ungdomen när han genomförde många resor i vildmarken för att reflektera över ett inre behov av att komma naturens mysterier närmare och observera dess mirakel. Ända sedan början av 1960-talet har han fotograferat, tecknat av, samlat och beskrivit sina intryck av naturen under dessa vandringar. För närvarande undervisar han i blandteknik och i förhållandet mellan naturen och konsten som ett inneboende mentalt behov vid Konstakademien i Prag, och fokuserar på omedelbara kreativa möjligheter baserade på förhållanden mellan historiska förmänskligade landskap och den intakta naturen.

Av en liknande / inte på något sätt en fiskbensstruktur, men man kan av alla bilder / av alla detaljer, korsa över till vilket rum som helst och därifrån återigen segla till / ett annat genom lager av ljud, dofter, otydliga föraningar, med / mig så suddig med skarpa detaljer, som dock snart försvinner igen, / och igen efter att ha glömt återvänder jag till det från en annan plats / man kan färdas över bibliotekshyllorna och fira sig ner till bottenlösa / skrev, där fingrar är grottor och dina tankar svävar genom / teblad i det vita havets fat / rödaktigt genom gröna sidoskott av stenar kan jag smälta in i klara ebenholts av / moln, precis som kristaller att gjuta, deras väggar är genomträngliga för flykt / jag ser ett luftskepps ribbor, / ett litet hårstrå från en periants kronblad, på insekter, fåglar, vatten, vind och regn / runtomkring, alltid runtomkring mig själv / stjärnor och jorden under mig / en blågul beröring / en lila-grön stund / i virvlande koner av mina ögon allt damm / på detta bord. // En bild av världen? snarare dess smak i min mun / stigar förbundna som silvertrådar av mögel runt min kropp, sovande i / en regnbåges mörka valv.

(ŠEJN)

ELISABETH FAGERSTEDT

Museichef/curator