Anders Rönnlund OPPRESSION

Anders Rönnlund

OPPRESSION

Uppsala konstmuseum 2009

Anders Rönnlund är en uppsalakonstnär som tidigt etablerade sig på den internationella konstscenen. Han har varit verksam som konstnär i ungefär 20 år och hans konst har hela tiden präglats av självständighet, integritet och ett socialt patos. Ytterst få verk av Anders Rönnlund saknar en politisk udd. Ytterst få verk kan uppfattas som dubbeltydiga, symboliska eller kodade. Verken ska upplevas och uppfattas rakt på sak, de handlar om det uppenbart synliga.

Utställningen är att betrakta som ett enda verk, en installation under benämningen OPPRESSION. Det är ett uttryck för tyngd, tryck och förtryck liksom för känslan av att ha ett tryck över bröstkorgen, t ex över hjärtat eller andningen. Den största installationen är en rumsgestaltning som består av väggar och tak med strilande sidoljus. Man kan uppleva rummets klaustrofobiska dimensioner och mått med den egna normen för rumsuppfattning. Något stämmer kanske inte och man kan uppleva ett starkt obehag. Gestaltningen har skapats ur tankar och känslor som konstnären själv konfronterats med efter Tjernobylolyckan. Några få personer hade till uppgift att beordra andra att ge sig in i olycksområdet för att fylla sand i ett rum under reaktorn. De som utförde detta är idag antingen döda eller svårt sjuka. De är också på ett sätt hjältar som räddade en svår situation från att bli ännu värre. Vad fick dem att utföra handlingen? Vanmakt inför auktoriteter?  Offer- eller hjälterollen? Vad fick ledarna att beordra vissa medmänniskor att offra sina liv? Hur valdes personerna ut?

Frågor kring social, ekonomisk och politisk rättvisa är återkommande i Anders Rönnlunds konstnärskap. I vissa verk refererar han till uppenbara orättvisor och situationer. I andra verk utför han själv handlingar som syftar till att särskilja och särbehandla individer. Som om att utföra själva akten för egen hand skulle kunna öka förståelsen för exkluderandets mekanismer. I ett av videoverken har konstnären filmat människor i ett vardagligt tillstånd, de går längs en gata, och konstnären väljer ut vissa att gå in i en återvändsgränd och försvinna. Hur har han valt? Finns det några likheter eller särskilda kännetecken? Hur gärna man än vill skapa rättvisa och lika villkor för alla så kan man inte befria sig från normer och värderingar som gör var och en korrumperad och delaktig i ett ständigt pågående spel om status, inflytande och makt.

Rummet återkommer i ytterligare ett videoverk. Denna gång i form av några golv. Golven härbärgerar på minnen av tortyr och misshandel. Människor passerar platsen dagligen. För varje dag blir platsen och promenaden förbi mer och mer normaliserad. Vid en viss tidpunkt kommer det som nyligen skett att upplevas som ”historia”, alienerad från vardagsverkligheten.  Som berör en annan tid och plats, ett annat lager av möjliga upplevelser i mänskligt liv.

Hur vet vi att vår vardagsmiljö och framförallt upplevelsen av den är äkta och oförfalskad? Det tredje av utställningens videoverk visar en vardagsscen från ett skyltfönster. En film helt utan handling. Till synes helt ovidkommande. I dubbel projektion. Det går inte att veta huruvida någon del är manipulerad eller inte. Allt är kanske i någon mening manipulerat?

Elisabeth Fagerstedt

Museichef/curator