SPIK – Fem aspekter på måleri Ingela Hamrin, Ingela Johansson, Lena Linnros, Susanna Nygren och Jan Ramstedt

SPIK – Fem aspekter på måleri

Ingela Hamrin, Ingela Johansson, Lena Linnros,

Susanna Nygren och Jan Ramstedt

13 januari – 18 februari 2007

uppsala konstmuseum

SPIK

Gruppen Spik består av fem konstnärer: Ingela Hamrin, Ingela Johansson, Lena Linnros, Susanna Nygren och Jan Ramstedt

Uppsala konstmuseum visar nu deras gemensamma utställning Fem aspekter på måleri. Utställningen presenterar fem samtida konstnärsskap vars gemensamma nämnare är måleri och hela utställningen uttrycker, utmanar och utforskar måleriet som sådant. Varje konstnär har ett genuint och mångbottnat förhållande till själva processen ”att måla” och därmed utgör själva utställningen ett led i ännu en process. Gruppen har ställt ut gemensamt på olika platser i Sverige under ett par år och till varje ny utställningsplats har målningar byts ut så att ingen av de olika utställningarna har blivit den andra lik. Utställningen på Uppsala konstmuseum har varit planerad sedan länge och rummen med dess långa siktlinjer har utmanat konstnärerna till att välja ut och även till att göra nya målningar som relaterar till den specifika miljön på Uppsala konstmuseum.

Måleri i hela dess komplexitet med allt från undanglidande abstraktioner till konkreta objekt, yta och djup, drömmar och berättande presenteras genom fem skilda konstnärsskap i en gemensam ton och stämning. Det språkliga och kommunikativa är starka inslag och verken kommunicerar såväl sinsemellan som med betraktare. Utställningen handlar om fem sätt att utforska måleriet som språk, som sätt att visuellt kommunicera och hantera världen.

Ingela Hamrin

Jag intresserar mig för amatörbilden och de ögonblick människor önskar att återskapa och visa för andra. Naturen och det lilla samhället är centrala motiv i mina målningar. Ur familjealbumet väljer jag fotografier som jag målar av. Innehållet i de här fotografierna vibrerar ofta av spänning och i många fall är de genialt komponerade. Här står min barndoms minnen och landskap i fokus.

När jag målar strävar jag efter att skruva upp tonläget i bilden så långt det är möjligt utan att förlora kontakten med förlagan. Bilderna filtreras genom mina erfarenheter. För det mesta fångas jag av foton som är lite skeva i kompositionen, där till exempel figurer har hamnat i ytterkant och beskurits och jag fascineras av små skiftningar i bilden som antyder att fotot är just ett foto. Jag undrar i vilken utsträckning fotografen har styrt bildens innehåll? Hur förändras bilden när jag målar av den och vad ser den som slutligen betraktar min målning?

Ingela Johansson

Jag målar av olika föremål. Jag vill skildra närvaro. Det tillfälle då allt är stilla och tingen träder fram tydliga. Olika stämningar, känslor, väderlek kan ses i målningarna. Föremålen är inte inplacerade i ett klart rum, de är målade som man ser dem alldeles framför sig. Saker som jag väljer ut att göra mina stilleben efter är saker som på olika sätt talar till mig. Enkla och värdelösa saker som ändå kanske har sina förebilder i kostbara ting. En Diana till häst med koger och pilbåge och ett rådjur som snart skall fällas i gips har tusen förebilder i konstens historia. Varenda enskilt ting har i idén kring sitt utformande förbindelser med tankar och idéer som griper in i företeelser långt ifrån. En målning kan skildra överdåd, överflöd, en annan torftighet.

Lena Linnros

Det är måleriet som intresserar mig.

Jag målar sådant som jag känner igen, en känsla, ett minne eller en upplevelse. Utgångspunkten är ofta ett fotografi och motiven finns i min närhet.  Det är platser, miljöer och människor som jag är förtrogen med och har en nära anknytning till.

Många gånger är det en detalj i bilden som intresserar mig och som jag utvecklar.

Jag målar av partier och lägger till nytt, målar över ändrar tills bilden väcker något hos mig, det liknar ett suddigt minne som sakta klarnar.

I bilderna förekommer ofta barn, som för betraktaren verkar vara sysselsatta med någon obegriplig och inåtvänd lek.  Jag söker en dubbelhet i bildinnehållet. Att det först verkar uppenbart vad bilden säger, men som efter hand väcker en viss osäkerhet, en aning av något helt annat.

Måleriet styr mycket av mina beslut, jag påstår något med färgen eller teckningen och utifrån det bygger jag upp bilden, Jag blandar föreställande med abstrakta inslag. Ett mönster, en färg eller en form kan ge mig impulser till att gå vidare med målningen.

Många av bilderna är målade på ritfilm. Jag tilltalas av den släta ytan, och att arket är transparent, vilket gör det möjligt att måla och teckna från båda sidor.

Målningarna utgör en fragmentarisk berättelse om mitt liv. Färgen är styrande och visar vägen.

Susanna Nygren

För mig är målandet en konkret fysisk handling. Den uppspända

duken har jag liggande på golvet, för att armen skall hänga och

röra sig fritt som en pendel över ytan. Mitt verktyg, penseln 

fungerar som en förlängning av min kropp. Min framfart över

ytan lämnar spår på duken i form av ytor och linjer, små eller

större formationer eller mönster.

Innan jag börjar en ny arbetsperiod har jag reflekterat och

funderat över vad jag har gjort och hur jag vill fortsätta mitt

arbete och lägger ut en riktning. Jag samlar på bildminnen och

hämtar in inspiration från alla möjliga håll, som folkkonst,

natur, annan konst, äldre konsthantverk allt möjligt som jag

stöter på i det dagliga livet. 

Först målar jag upp en grund, jag har ingen klar ide eller

föreställning om hur den färdiga målningen skall se ut. Bilden

växer fram under en dialog mellan mig och det som jag redan

tidigare har målat dit på duken. Jag lägger till och drar ifrån

tills jag har kommit fram till något som ögat tycker "stämmer"

när den inre rösten känslan i kroppen säger att så skall

målningen vara.

I målandet försöker jag tänja på mina egna gränser, och öppna

upp för ett tillstånd där jag inte har kontroll över vad som

sker i målandets stund. Där jag får överlämna mig till den bild

som vill bli målad.

Jan Ramstedt

Att måla är en konkret akt där det är möjligt att skapa något nytt inom en given ram och att utveckla en tradition. I målarakten befinner jag mig i en växelverkan mellan det inre och yttre; mellan intention och det som fysiskt växer fram genom hantverket. Att vara i denna dynamiska process är för mig en anledning att måla.

Elisabeth Fagerstedt, museichef/curator