Tobias Bernstrup
Sing My Body Electric

5 maj – 26 augusti 2012
Uppsala konstmuseum

”Vi är mer artificiella än vad vi vill förstå” sa Tobias Bernstrup under en intervju för något år sedan. Han hör till den tidiga generationen som vuxit upp med data- och videospel i hemmet. Han är också en av pionjärerna i Sverige att använda den virtuella verkligheten som material i ett konstnärskap, liksom Palle Torsson, Johan Löfgren och Kristoffer Zetterstrand. Tobias Bernstrup är född år 1970 i Göteborg och han bor i Stockholm. Under 1990-talet utbildade han sig på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och därefter vid ISCP (International Studio & Curatorial Program) i New York. Han har sedan länge en internationell karriär som konstnär och musiker med fokus på skilda slag av scener; konstvärlden, musikscener och fetischklubbar. Uppsala konstmuseum presenterar Tobias Bernstrup i en separatutställning som upptakten till, under och som efterfasen till Friktioner  internationell performancekonstfestival, en performancebiennal som genomförs i Uppsala för 4:e gången 31 maj – 3 juni 2012. Tobias Bernstrup framför då en performance som en av festivalens höjdpunkter på Uppsala Konsert & Kongress. Vi vill både lyfta fram hans performativa sida och samtidigt ge en fördjupad bild av hans konstnärskap i utställningen ”Sing My Body Electric” vilket även är titeln på hans allra senaste skiva. I utställningen blandas äldre verk med helt nya.

Vi möter ett mångfacetterat skapande av musik, spel, filmer, dräkter, karaktärer, målningar, skulpturer och live-framträdanden. Verken anspelar på företeelser i vår samtida masskultur och varje enskilt verk har blinkningar till kända kulturyttringar inom musik, film, litteratur, arkitektur, dataspel och ibland, inte så ofta, till konst, från främst 1970-talet och framåt. En gemensam botten i de flesta av Tobias Bernstrups verk och i dess referenser utgörs av hans starka intresse för dystopier. Här finns en slags mollton och en fascination över tekniken, framförallt tekniken från Kalla krigets dagar och framåt till dagens datormiljöer, och dess möjligheter att skapa och kontrollera den mänskliga världen. Några starka inspirationskällor hämtas från Science Fiction, t ex från filmen Blade Runner (1982) och från George Orwells roman 1984 (1948).

Ett genomgående tema hos Tobias Bernstrup är av hans fokus på att den artificiella världen blir alltmer realistisk och ”verklig” å ena sidan medan den verkliga världen, t ex arkitekturen, blir mer och mer lik artificiella förlagor. Nya städer och stadsdelar liknar idéer om en stad och den holländske arkitekten Rem Koolhaas manifest ”The Generic City” (1995) är hos Tobias Bernstrup en otvetydig, om än absurd, realitet. Den artificiella perfektionen, ytan, den abstrakta övertydligheten och gränslösheten, kommer till uttryck i hans arbete med karaktärer. Här kommer inspirationen otvetydigt från dataspelen och dess avatarer.

Mantis City

Video, 12 minuter (2006)

Animationstekniken i filmen skapar en atmosfär av tidig Sci-Fi-film. Tobias Bernstrup gjorde den till en separatutställning på Duolun MoMA i Shanghai där han hade arbetat en tid. Den nybyggda stadsdelen Pudong har en skyline som tycks vara som hämtad ur öppningsscenen i Sci-Fi-filmen Logans Run (urspr 1977). Tobias Bernstrup har gjort en modell av stadsdelens skyline i skala 1:1000. Pudongdistriktet speglar en filmisk idé om en artificiell framtidsstad. I modellen rör sig två levande, om än mytiska, figurer: bönsyrsor i naturlig storlek. Bönsyrsan, eller Praying Mantis. I Tobias Bernstrups verk ”Mantis City” framstår bönsyrsorna som giganter och kombattanter vilka kravlar och klättrar i den futuristiska framtidsstaden till ett repetitivt soundtrack. Här finns ett tydligt växelspel mellan fiktion och verklighet. Bönsyrsan som karaktär har också förekommit i Bernstrups egna performanceverk  och har tidigare använts t ex i surrealistisk litteratur och i asiatiska Sci Fi-filmer (t ex Mothra och Godzilla, 1964) där bönsyrsorna invaderar hela städer.

Sing My Body Electric

Gouache på papper, 198 x 130 cm, 2011

You wrap around me

Like a second layer of skin

Embrace every muscle

Every joint within

We look for emotions

Connected by the light

We're looking love

Deep in the night

Sing my body electric

Dance with me

Make me feel brand new

Sing my body electric

Put your hands on me

My eyes are fixed on you

Our limbs are moving

To the sound of electric pulse

We feel so perfect

We're improving our way of life

…

Uttrycket utgör titeln såväl till utställningen, målningen och till Bernstrups senaste CD-skiva och kassett där ovanstående text är hämtad. Titeln refererar även till en dikt av Walter Withman, ”I Sing the Body Electric”, i den kända samlingen ”Leaves of Grass” som gavs ut i åtta successivt omarbetade upplagor under åren 1985 – 1989. Den är skriven på fri vers och väckte anstöt på grund av dess hyllning av sexualiteten. Body Electric är även ett begrepp för en biologisk mekanism som gör att en ny kroppsdel kan växa fram om den gamla lossnar, som på en ”cyborg”.

Tobias Bernstrups karaktärer kan tyckas vara starkt sexualiserade, som i artificiella världars överdrivna sexuella attribut, men också uttrycka gränsöverskridande och tvetydig könstillhörighet. Dataspelens avatarer har den sexualitet som skaparen väljer. Tobias Bernstrup skapar karaktärer som inte har en bestämd könstillhörighet men ändå en sexualitet.

Life Size Costume Painting (Riche)

Gouache på papper, 198 x 130 cm, 2011

Många av Tobias Bernstrups målningar är samtidigt skisser till dräkter som han använder i sina performances. Live-verken är levande länkar mellan konst och verklighet. Hans första framträdande skedde på konstmässan Sthlm Smart Show 1997, som detta år ägde rum på färjan mellan Stockholm och Helsingfors. Iklädd rollen som en slags androgyn gigolo framförde han egna versioner av 80-tals låtar. Sedan dess har hans musikperformances utvecklats med mera avancerade kostymer ofta i blank latex och hård make up. Som musiker har Tobias släppt ett tiotal skivor på vinyl, CD samt kassett och har med åren positionerats sig som en nyskapare av 80-talets Italo disco. Han har uppträtt över hela världen på såväl stora museer som musikklubbar och har sedan ett par år tillbaka en stor publik i Mexico och Italien där han turnérat flitigt.

Killing Spree

C-print 150 x 120 cm, Ed 3 + 1 AP, 2005

Fotografiet är omslagsbild till ett CD-album som Tobias Bernstrup producerade tillsammans med Kunsthalle Nurnberg. På bilden ser vi Tobias Bernstrup i en grym krigsutrustning. I hans musiktexter leker han med ord och referenser och i texten till Killing Spree: ”We are the children running wild, on a killing spree” refererar han till onlinevärldens FPS- (First Person Shooter) -spel. Spelaren har vapen som gör denne till en storslagen massmördare som utöver död och förödelse även kan skjuta sina motspelare oändligt många gånger. ”Killing spree” är också uttryck i såväl spelvärlden som i det verkliga livet för en som kan döda på två eller flera platser på mycket kort tid.

När Tobias Bernstrup gjorde sina första interaktiva digitala konstverk var ett av hans huvudintressen just våldet i dataspelsvärlden. De första verken gjorde han tillsammans med Palle Torsson; Museum Meltdown (1995-1999), där spelaren kunde röra sig i kända konstmuseer, bl a Moderna museet i Stockholm, och orsaka stor förödelse med sina vapen.  Med tiden har Tobias Bernstrup mer och mer intresserat sig för andra aspekter av virtualitet som mer rör identitetens konstruktion och arkitekturens och scenografiska kvalitéer.

Hope

Skulptur, installation, 2012

Rumsinstallationen ”Hope” är ett helt nytt verk som upptar och intar ett helt rum. Den är även ett av få verk i utställningen som har referenser till såväl annan konst som till verklighet. Här finns en blinkning till, och ett parafraserande på, den amerikanske popkonstnären Robert Indianas (f 1928) konst, eller rättare sagt skulpturdikter. Hans verk består ofta av siffror eller korta ord som EAT, HUG eller LOVE. Ibland har han använt ett symboliskt färgspråk där olika färger representerar olika stadier i mänskligt liv. De färger som Tobias Bernstrup har färgsatt skulpturen med använde Robert Indiana som symboler för livets slutskeden, för förfall och för död.

Här finns även referenser till befintliga byggnader i världen, t ex AT&T Building på Manhattan, världens första högsta bombsäkra skyskrapa, Lloyd Building i London, Centre de Pompidou i Paris. Här finns element från stora anläggningar som oljeraffinaderier. Helheten tycks anspela på ett förfall, en kollaps och kanske en utopi som sakta men säkert dör ut och övergår i en dystopi. Utopin definieras i allmänhet som något positivt medan dystopin är mer samhällskritisk och dyster.

Oxygen

Skulptur, installation, 2012

Rumsinstallationen Oxygen är också ett helt nytt verk. Titeln antyder att skulpturen har med andning att göra och den har referenser till dystopiska världar, såväl artificiella som verkliga. Tobias Bernstrup vill framhålla fläkten som en stark symbol, en tekno-romantisk bild, som använts och återanvänts i Sci Fi- och äventyrsfilmer, i dataspel, musikvideos och i verkliga industribyggnader och anläggningar. Som bild används den för att romantisera tekniken och industrialiseringen.

A.S.F.R.

Skulptur, blandmaterial, 180 x 90 x 35 cm, 2010

Skulpturen är en avgjutning av konstnären själv och blir på så sätt ett dokument och ett minne av hans kropp och utseende vid en viss tid. Skulpturen bär en av hans performancedräkter. Titeln anspelar på ett numera nedlagd diskussionsforum på nätet, Alt.Sex.Fetish.Robots.  A.S.F.R. används numera som ett begrepp för olika former av romantisering av teknik, som t.ex. robotfetischism. Man kan finna det i science fiction filmer, som exempelvis i Metropolis och Blade Runner och i dataspelens värld. Roboten eller androiden laddas här med erotiska egenskaper och spelaren får en känslomässigt laddad relation till roboten.

ELISABETH FAGERSTEDT

Museichef/curator