MARYAM EBRAHIMI
Tålstenen
Videoinstallation
28 november 2009 – 17 januari 2010
UPPSALA KONSTMUSEUM
28 november 2009 – 17 januari 2010
UPPSALA KONSTMUSEUM
Maryam Ebrahimi är konstnär och konstvetare, specialiserad på Orientens och
den persiska konsten samt feministisk konst. Hon är inspirerad av journalistik
och av dokumentärfilm. Hon är född i Teheran, Iran och bor i Uppsala. Hon visar
en videoinstallation som baseras på en iransk myt om hur kvinnor med svår sorg
uttrycker sina känslor i samtal med en speciell sten, tålstenen.
Tålstenen är en myt om en sten som kvinnor talar till om sorg och svårmod. Sorgen över sin egen och sina barns framtid och över det hårda livet gör att kvinnan vänder sig till sin ”tålsten” och pratar med den. Stenen är något hårt som tål allt, även hemsk rädsla och smärta. Ändå händer det att inte heller stenen längre klarar av all den smärta som den tar emot och bryter itu och börjar blöda.
Tålstenen är en myt om en sten som kvinnor talar till om sorg och svårmod. Sorgen över sin egen och sina barns framtid och över det hårda livet gör att kvinnan vänder sig till sin ”tålsten” och pratar med den. Stenen är något hårt som tål allt, även hemsk rädsla och smärta. Ändå händer det att inte heller stenen längre klarar av all den smärta som den tar emot och bryter itu och börjar blöda.
Installationen skapar ett spänningsfält mellan kvinnornas blickar i videon
och stenen, mellan berättelserna på främmande språk och en högst materiell
sten. Det är i detta spänningsfält som åskådarnas tankar och känslor uppstår.
Videon visar ett antal kvinnor med olika bakgrunder och språk som, en och en,
talar medan de tittar i stenens riktning. Ett annat spänningsfält uppstår i
kvinnornas tal, ton, blick och kroppsspråk.
Som kvinna och mor kan man vara rädd för krig, våld, sammandrabbningar av
olika slag, olyckor och katastrofer, allt sådant som kan förstöra ens liv och
frukterna därav. Man har även drömmar om sin egen, sin familjs och sina barns
framtid. Det är dessa rädslor och drömmar som bildar innehållet i
installationen.
I videoverket visas fyra kvinnor från fyra olika länder som talar fyra
olika språk. De berättar om svåra upplevelser, i de flesta fall om förlust av
barn under hemska förhållanden. Inga
är en svensk kvinna som förlorade sin son genom självmord. Rakhshandeh är Iransk kurd och medlem av en
gerilla. Hennes son blev martyr i motståndsrörelsen mot iranska regimen efter
revolutionen (1979). Soraya är en
anti-regimkämpe som fängslades och torterades efter revolutionen. Hon
fängslades tillsammans med sin 4-årige son och hennes man avrättades under
tiden. Mahtoomeh lever i
Afganistan och hon tror att ”Jinni” (demoner) har tagit över hennes ande
eftersom hon inte fött en pojke. Det betyder att hon inte är en ”riktigt”
mor. Denna tro skapar lika många
dödsoffer som kriget gör.
ELISABETH FAGERSTEDT
Museichef/curator
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar