Mejlvang & Hesselholdt

ELISABETH FAGERSTEDT

Norrtälje konsthall

Invigningstal 8 mars 2014

Cow-Leopard 2014

Armed Response - Hesselholdt & Mejlvang

Sofie Hesselholdt och Vibeke Mejlvang, Köpenhamn

Utställningen Armed Response är en modig och utmanande utställning som vill påverka. Den är postmodern och feministisk och politisk. Jag ska strax förklara vad jag menar med det. Konstnärerna har samarbetat sedan 1999, redan på den tiden då de båda var studerande på den Danska Konstakademin i Köpenhamn, och har systematiskt använt konsten för att störa ordning, utmana vaneföreställningar, skapa ny medvetenhet och nya associationsbanor. Vi ser det i alla verk i utställningen. Det här med att dekonstruera en världsbild eller ett synsätt, att sammanställa något i oväntade konstellationer och nya möten har varit utmärkande det postmoderna tänkandet och görandet under 80- och 90-talen. Det ställer saker på ända och manar till ny kreativitet. Mycket av det postmoderna tänkandet har sin botten i fransk filosofi och ännu längre trådar till bl a Foucaults maktteorier.

Den andra vågens feminism, en rörelse som tog fart i USA från 1970-talet och framåt, utvecklade sig till en väg för att just demaskera rådande strukturer, inte enbart i könsfrågor utan alltmer i fråga om alla former av maktstrukturer. Feministisk teori blev mer och mer ett ämne och en disciplin i forskarvärlden och har profilerat sig som de främsta sätten att studera och forska om makt och maktstrukturer på nya sätt. Jag läste själv feministisk teori på en förberedande forskarnivå i Holland i slutet av 90-talet och där diskuterades det mesta om kön, klass, ras, religion och allt möjligt som inrymdes i en åtskillnadspolitik och i ett mer eller mindre omedvetet åtskillnadstänkande.

Man kan se i backspegeln att många framstående feministiska konstnärer har varit fotobaserade, t ex Cindy Sherman och flera amerikanska liksom t ex Annika von Hausswolff och Annika Rixon Karlsson i Sverige. Hesselholdt & Mejlvang arbetar mycket mer brett och överraskande med installationer och verk i olika tekniker och med olika uttryck, de väljer material efter vad som fungerar bäst för det som de vill uttrycka. De använder t ex en hel del ”ready-mades” och vardagsföremål och deras installationer och verk är i allmänhet bedrägliga. De är inte riktigt vad man tror. OCH, inte minst viktigt, här finns både allvar OCH HUMOR. Det mesta handlar om nationell självförståelse

Homeland Security, 2012. En installation som antyder att man har riggat för fest, en scen före eller efter partyt. Glada girlanger och plisserade dekorationer pryder rummet. Det ser ytligt enkelt och glättigt ut, lite amerikanskt. Allt går i enkla färger som rött, vitt och svart. Men det är ingen tillfällighet att det är samma färger som i Svastikan. Det som synes enkelt och positivt bär också på koder och associationer som är svåra och djupa. Plötsligt blir det hela mycket mer laddat.

Pentagrammet är också en hårdkodad form som går igen i ett flertal av verken. Den manar till igenkännande och ser harmlös ut men även den symbolen har oerhört många, och ibland svåra, konnotationer. Alla kulturer och alla historiska epoker har använt pentagrammet för olika syften.

Vi ser ett hus som vid närmare betraktande visar sig avvisa sina besökare. Där finns ingen synbar väg in i tryggheten och värmen. Det stänger ute dem som inte har nyckel.

Keramiska verk, som i ögonvrån påminner om dekorativa fat, porslin och keramik har en stark tradition i Danmark liksom att använda hemmet och hemmiljön i den traditionella konsten, visar överraskande ”hooded heads” – huvuden med huvor, maskerade, dolda med många kulturella och politiska associationer

Uppstoppade djur. Ormvråken som vill vara en örn, målad i svastikans färger. Ett lejon upprest och hotfull på två ben, som skyddar sig med en päls från myskoxe.

Ingenting är riktigt vad det tycks vara, säkerhet och trygghet blandas med rädsla och osäkerhet.

A room without a View är en helt ny installation som konstnärerna har gjort för konsthallen här i Norrtälje. Här finns undertoner av att något pågår som inte riktigt tål dagens ljus. Vad som hänt och kan komma att hända här lyder under egna regler och lagar, vi vet inte, vi kan bara förbereda oss på det som vi redan känner till. Vi vet inte vad vi kan komma att möta här inne och vi måste skärpa våra sinnen för att tolka en osäker miljö och en ny plats.

Allt är hudfärgat och precis på samma sätt som att konstnärerna har gjort installationer i helt mörka och svarta rum, där allt vi är vana vid att se löser upp sig och blir formlösa och ogreppbara och även skyddade i det mörka – blir hudfärgen ett kamouflage för oss alla vita medborgare, och en norm för att bli en i en gemenskap. Vi kan gömma oss i ett skyddande rum och förvirra våra fiender. Kamouflage och rädsla för fienden är återkommande teman i Hesselholdt & Mejlvangs arbete.

Stars and Stripes (stjärnor och banér), för tankarna till Rose-Marie Trockel stickade bilder av t ex flaggor i början av 1980-talet i en feministisk anda. Hesselholdt & mejlvang har arbetat med flaggor, framförallt den danska flaggan, i flera uppmärksammade verk. De har t ex målad den svart – och anonymiserat och avprogrammerat den - men ändå har den varit igenkännlig genom sömmarna och mönstret i de olika färgfälten.  Kanske en grund för nytolkning av en nations symboler?

Nya verk, bl a Cow – Leopard, en kohud bemålad som en leopard, en ko som vill vara en leopard – kamouflaget igen! Rädslan. Behovet av att förvirra fienden, inte uppge sin identitet, sin nationalitet, en militär och maskulin strategi (Razzle-Dazzle) – självförsvar genom att upplösa sig själv och likna någon annan. I djurvärlden är det ju känt att djur har färger och mönster som liknar andra djur i självförsvarssyften. Foucault har skrivit mycket om normalisering som ett av de yttersta maktfenomenen i sig självt, om en slags avpersonifiering som överlevnadsstrategi.

Utställningen uttrycker en paranoid och osäker nationalism som kan ses som en temperaturmätare på samtiden. I Danmark förändrades det politiska klimatet  snabbt med stora framgångar för främlingsfientlig politik och i Norge har traumat efter Anders Bård Breiviks dödskjutningar skapat en kollektiv oro kring just sådana här ämnen som nationalism och rädsla. EN ANGELÄGEN OCH VIKTIG tematik.

ELISABETH FAGERSTEDT

Konstvetare, tidigare bl a museichef och curator