Natasha Dahnbergs utställning Frames of Life

Frames of Life

Natasha Dahnberg

Videoverk och stillbilder

Galleri Fagerstedt, Hälsingegatan 18, Stockholm

13 november – 20 december 2014

Det är en ren slump att Armani lanserar sin senaste kollektion glasögonbågar under titeln Frames of Life, en lustig slump som råkar sätta fokus på seende och betraktelseperspektiv. Det är också en tillfällighet att den amerikanske konstnären Bill Viola, en viktig föregångare  till dagens videokonst, visar sitt verk The Greeting i en stor retrospektiv utställning i Paris och i Florens i år.

Verket The Greeting tillkom år 1995 och hade urpremiär på Venedigbiennalen samma år och har sedan dess visats permanent bl a i samlingen i De Pont Stichtung i Tilburg i Nederländerna.

The Greeting är, precis som Natasha Dahnbergs videoverk Maria & Elisabet, en allusion på Jacopo da Pontormos (1494-1557) berömda målning Maria och Elisabet, eller ”La Visitazione” (Jungfru Marie besökelsedag). Bill Violas verk håller sig nära sin förlaga, det är pastost och storslaget; kläder, gester och mimik speglar ordlöst det oerhörda i ”bebådelsen”, i ”jungfrufödseln”, d v s i tabun kring kvinnlig sexualitet.

Natasha Dahnberg är en konstnär som gärna vill förstå sin tid och sin kultur genom att krypa in under skinnet på den för att kunna lyfta fram den i ljuset. Videoverket Maria & Elisabet har kommit till genom en lång rad intervjuer med gravida kvinnor, om deras innersta tankar kring graviditeten och dess tabun. Konstnären har också haft möjlighet att följa en flicka som födde sitt första barn när hon gick i årskurs 9, hon bar sin graviditet med stolthet, i högklackade skor. Filmen är en spelfilm med två amatörskådespelare. De förbereder sig för ett känsligt möte med varandra.

Ur Natasha Dahnbergs manus:

Förberedelse inför mötet.

Båda kvinnorna lägger mycket tid på att bli klara till mötet. Det tar mycket tid för dem båda. För Maria är det viktigt hur hon ska se ut, för Elisabet att skapa en trivsam miljö till mötet. Maria kammar håret, sminkar sig framför spegeln, väljer kläder. Elisabet dukar bordet.

Vi ser inte att kvinnorna pratar, vi hör deras röster som voice-over. Det är dokumentära inspelningar av intervjuer med reella kvinnor. Det är kvinnornas funderingar om den egna situationen och om barnets framtid. De resonerar om vad de skulle säga om de träffade en mycket ung respektive gammal havande kvinna

Natasha Dahnberg ger berättelsen både ett samtida och ett mer kvinnligt perspektiv i jämförelse med Viola. Hon fokuserar på kvinnors förtroliga samtal med varandra och på äkta intervjuer. Hela scenen är vardaglig och nedtonad. Verket är inkännande och långsamt, under filmens gång, får vi fler och fler nycklar för att känna på tabun, gränser och föreställningar, så traditionsbundna att vi har ärvt dem från bibliska berättartraditioner. En frågeställning utan slut, kvinnans sexualitet?

Videoverket På ett hår är en berättelse om en kvinnas liv, en linjär berättelse, gestaltat genom hennes hår. Livsberättelsen har, liksom håret, många trådar som vävs ihop eller trasslas in i varandra, man kan följa små detaljer som flätats in och som passerar kameran. Håret, som är död materia på väg att lämna kroppen, får här representera liv. Det har använts då och då i konstsammanhang, t ex i den tidiga feministiska konsten i USA. Janine Anthony målade ett helt golv med hårfärgningsmedel och med sitt eget hår som pensel i en berömd performance.

Hårets symboliska betydelse har också bibliska rötter, t ex i berättelsen om Simson och Delila. Simson föddes genom en uppenbarelse av en kvinna som länge varit ofruktsam och håret gav honom hans styrka ända tills Delila klippte det av honom medan han sov. Hans liv förändrades radikalt utan hår. Även i vår tid har håret kulturell betydelse, det signalerar saker om oss, vi blir tolkade och avlästa genom vårt hår och vår hårfärg genom hela livet.

Natasha Dahnberg är en rysk-svensk konstnär som under senare år har uppmärksammats för starka och tankeväckande videoverk, ibland med politisk udd och ibland med subtila berättelser om stora livsfrågor med djupa rötter. Frames of Life är  en utställning bland annat om  ålder, inte nödvändigtvis om åldrande, och om ramverket för ett livs flöde och dess yttersta gränser. Hon ställer sig frågor som hur stor betydelse ålder har för oss när vi fattar beslut. Förändras vi och våra beslut så att vi fattar beslut enbart beroende på vår ålder? De vackra och suggestiva videoverken har producerats i samarbete med filmaren Mervi Junkkonen.

Elisabeth Fagerstedt

curator/Gallery owner

Hyun-Jin Kwak, A Script for Verification. 2006

Hyun-Jin Kwak

”A Script for Verification”

2006

Uppsala konstmuseum har glädjen att visa en av Hyun-Jin Kwaks första separatutställningar i Sverige, utställningen ”A Script for Verification” som kan ses som ett slags sökande efter att få sin tes eller teori verifierad. Hyun-Jin Kwak är född i Sydkorea och lever och verkar i Sverige sedan ett par år och har nu äntligen börjat ta plats på den svenska konstscenen.

Jag lärde känna Hyun-Jin Kwak strax efter att hon kommit till Sverige och jag insåg omedelbart att med henne kommer också ett annat slags konstnärsskap: skyhöga krav och ambitioner och ett politiskt analytiskt förhållningssätt där konsten spelar roll i samhällsprocessen. I Sydkorea formligen exploderade kultursektorn i Hallyu, Den koreanska vågen, i och med att censuren avskaffades i början av 1990-talet och i och med att kulturell frigörelse aktivt bejakades i landet. Framförallt film, musik och television har haft oanade framgångar sedan dess. Hyun-Jin Kwak beskriver också de krafter som sattes i rörelse och med dem jakten och hetsen för att ständigt hålla sig ajour, vara konkurrensmässig. Man måste följa med i vågens rörelse och hastighet och ständigt arbeta mycket hårt. Hon beskrev vid ett tillfälle hur rädslan för att misslyckas finns i varje samhälle men att just koreaner tycks ha särskilt svårt att hantera misslyckanden. Hennes liv som individ och yrkesmänniska förändrades radikalt då hon kom till Sverige och det dröjde länge innan hon bestämde sig för at stanna här. Jag följde Hyun-Jin under den första tiden som en stöttande vän och som en konstmänniska.

Hyun-Jin Kwak är som sagt en mycket ambitiös och hårt arbetande person med ett djupgående analytiskt förhållningssätt till allt som händer och sker i hennes liv. Hon har utvecklat sitt konstnärsskap mot att analysera sig själv, sin nya identitet, sin upplevelse av att vara i ett mellanrum eller i ett vacum, och också aspekter som förhållanden mellan individ och kollektiv: I vilken grad påverkas individen av det samhälle hon lever i och vice versa och hur ser detta förhållande ut för individer i det svenska samhället och för andra i det koreanska? Hyun-Jin Kwak har i flera år utforskat dessa frågor i projektet Girls In Uniform, ett fotobaserat projekt som fått flerfaldig uppmärksamhet bl a på Liljevalchs vårsalong i Stockholm och genom Hasselbladsstiftelsen.

Projektet Girls In Uniform startade som en analys av hennes egen bakgrund för att bättre förstå sig själv idag. Hon undersöker sin bakgrund och uppväxt utifrån olika aspekter, särskilt från den sociologiska aspekten av vad det innebär att vara och att bli formad som individ. Hon börjar med att rekonstruera beteendemönster och mentala tillstånd i Korea, entusiasmen och guldålderns i landet under delar av 80- och 90-talen samt dess inneboende motsättningar. Projektet har vuxit och gått igenom olika faser. Nu ingår konstverk som är foto- och filmbaserade och även skulpturer. Vissa verk är narrativa och berättar om minnen, berättandet tillför och förändrar människors minnesbilder, leder till myter och ett slags ”storytelling”. Ett flertal verk är mer som frusna ögonblick av en händelse som ska ske eller osm har nyss skett. De utstrålar mycket stark förtrolighet eller outtalade överenskommelser inom en grupp av invigda, aspekter som utanförskap och tillhörighet tydliggörs. Som svenskfödd befinner man sig i osäkerhet om tolkningen av kulturella koder, vad i scenen är allmängiltigt och vad kan vi inte läsa av djupstrukturerna i? Vi ställs själva på prov för att tolka och förstå kulturella och sociala tecken och koder och vi ställs inför våra egna känslor av utanförskap och att inte kunna delta  sammanhang där allt inte uttalas.

Vi är stolta och glada över att kunna producera en så angelägen och intressant konstutställning av en ung och ambitiös konstnär som visar serier av oerhört välgjorda och unika verk.

2006

Elisabeth Fagerstedt

Museichef

Uppsala konstmuseum

About the exhibition Observations - ENGLISH

August 2014

Om utställningen

GALLERI FAGERSTEDT har äran att inviga det nyetablerade galleriet med grupputställningen

OBSERVATIONS

Jårg Geismar

Per Kesselmar

Hyun-Jin Kwak

Maija Savolainen

21 augusti – 1 november 2014

Elisabeth Fagerstedt är djupt förankrad i svenskt konstliv efter många års arbete som chef på konstinstitutioner, som curator, konsult och skribent. Nu öppnar GALLERI FAGERSTEDT med en grupputställning som slår an tonen för verksamheten "Observations" – svensk och internationell samtidskonst av djupt originella och egensinniga konstnärer. Galleri Fagerstedt kommer framöver att visa både etablerade konstnärskap och introducera nya namn. Galleriet befinner sig i ett intressant geografiskt läge på Hälsingegatan 18 – både i Stockholms främsta galleridistrikt och alldeles intill den kommande nya pendeltågsstationen och nya T-baneuppgången vid Vanadisplan.

Utställningen OBSERVATIONS visar utvalda verk av fyra av galleriets konstnärer. Elisabeth Fagerstedt har curerat den och har haft fokus på konstnärliga observationer i tid och i geografi. De utvalda verken visar en bredd av samtida måleri, fotokonst, objekt och teckning.

JÅRG GEISMARS verk visar spår av hans liv och arbete, platser där han har bott, material han har arbetat med, fysiska materiella rester av hans liv. Hans stora samling med dagstidningar från olika platser och tider, tunna utsökta pappersark som han har samlat på från bl a Frankrike och USA liksom emballaget till betongen med vilken han gjuter skulpturer i ateljén i Dusseldorf i Tyskland får i all sin skenbara enkelhet representera hans liv. De utgör hans personliga minnen och han har tecknat på dem och signerat dem. Verken har ett ytskikt av fernissa, de har förseglats och historicerats, de har separerats från att fortsätta vara vardagliga ting och är nu nya observationspunkter med egna inbäddade berättelser.

HYUN-JIN KWAKS verk är också berättande och observerande. Det utgör ett kraftfullt dokument av en plats med spår av en gammal människas maniska samlande.  En man lever sitt liv i ett fantastiskt palats mitt i Reggio Emilia i Italien. Hans samling med ting från hela världen, från hans resor och från hans liv, förvaras i byggnaden och förvandlar successivt palatset till en levande ruin, hans samlande har gått över styr. Verket ingår i en serie med titel The Island – A Case Study of a Collectors´s Mind.

MAIJA SAVOLAINENS fotografier är en reseberättelse från en tio-dagars-resa hon gjorde under 2011. Bilderna är ett resultat av en oväntad mekaniskt fel på hennes mellanformat filmkamera. Bilderna kan ses som illustrationer eller landskapsbilder från resans tidsrymd.  Verken liknar monokroma målningar. De är tryckta på högkvalitativt papper i stället för fotopapper och det förstärker det taktila och måleriska uttrycket.

Hon började sin resa från latitud N 45'54 " vid soluppgången. Hon förflyttade sig sammanlagt 2 000 km från norr till söder under tio dagar, till latitud N 29'42 " och räknade ut dagsetappen så att varje dag hade samma längd, 12 timmar 24 minuter och 7 sekunder. Hon var alltså stilla i tid men i ständig rörelse. Liksom fotografiet i sig, som sägs frysa tiden, bröt hon sin egen upplevelse av att tiden, förhållandet mellan dag och natt, ständigt förändras. Hon reste ner från norr till söder och undvek därmed ökningen av den dagliga mängden solljus.

Verken ingår i en serie med nio verk med titeln 12h 24min 7s. Savolainen arbetar främst med fotografi och är djupt fascinerad av att gestalta olika ljusfenomen och hur solljuset påverkar vårt sätt att se.

PER KESSELMARS minimalistiska måleri interagerar med och utmanar vårt seende, det får oss att observera rummet, ytorna, ljuset och skuggorna på den här platsen, just nu. Han har laborerat med den vita färgen i flera lager och i olika nyanser. Ytterst nyanserat och välbalanserat har han bemålat ytor av bly eller järn och har låtit återsken, reflektioner och skuggbildningar förlänga verken på väggen och i rummet och att reta ögat. Här behöver vi ge seendet den tid som det behöver; ytorna som talar till varandra, färgerna som framträder på näthinnan, rörelserna… allt framträder så småningom för den som observerar noga.

MER OM KONSTNÄRERNA

Jårg Geismar är född på Gotland 1958. Han bor och verkar i Düsseldorf i Tyskland och har bott och verkat i Tokyo och i New york under långa perioder. Han har bl a utbildat sig vid Düsseldorfs konstakademi (1986) och vid The New School of Social research and Parsons School of Design i New York (1988). Sedan år 1995 är han gästprofessor och föreläsare vid en rad konstakademier i Europa, Asien och USA. Han är grundare till ATW – Around the World (1985), ett globalt forum för interdisciplinärt utbyte. Sedan 1980-talet har han en omfattande internationell konstnärlig verksamhet med utställningar på världsmuseer, många utmärkelser och stipendier. Han är en väl etablerad konstnär på den internationella konstscenen. Han presenterades för den svenska publiken år 2003 med den stora utställning The Optimists på Liljevalchs konsthall.

Hans konstnärliga bredd, vidd och djup är omöjlig att kategorisera. Och svår att förutse. Händelser i samtiden, platsens uttryck, tillgängliga material, allt detta sammantaget gestaltas och agerar i hans verk. Man kan ändå utgå ifrån att där alltid finns ett samhällsengagemang, ett intresse för mänskligt liv och mellanmänskliga relationer. Det till synes enkla och vardagliga omvärderas och re-materialiseras i Geismars arbete.

Per Kesselmar är född 1960 i Stockholm där han bor och verkar. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan (1990) och vid Valands Konsthögskola (1986). Han har varit verksam med många separatutställningar i Sverige sedan 1993, har fått flera stipendier, bl a från Konstakademin, och är representerad vid svenska museer, bl a Moderna museet i Stockholm. Han är en av Sveriges främsta målare i den minimlistiska genren. Hans verk är finstämda och poetiska, de talar tyst som en viskning men har en tendens att växa och expandera med tiden.

Hyun-Jin Kwak  är född i Seoul i Sydkorea 1974. Hon bor och verkar i Stockholm. Hon har utbildat sig vid Hong-Ik University i Seoul och har påbyggnadsutbildningar från Konstfackskolan i Stockholm och UIAH i Helsingfors. Sedan 1998 har hon haft en mängd separata utställningar på museer, konsthallar och gallerier över hela världen. Hon har erhållit en rad stipendier och priser och är representerad i museisamlingar i Europa och i Sydkorea. Hon fick stor uppmärksamhet i Sverige när hon för 10 år sedan visade serien Girls in Uniform med iscensatt fotografi. Kwak arbetar främst med just iscensättningar och kameran är hennes främsta verktyg. Hennes teman har en underliggande psykologi. Där finns alltid något mer under ytan. Det kan vara människor som iscensätter en situation som vi inte till fullo kan förstå på en plats i naturen eller en övergiven arkitektur som kan vara svår att kategorisera. Kanske finns en dold överenskommelse mellan personerna som agerar i scenen. Som betraktare är vi exkluderade från den totala förståelsen och vi kan känna en osäkerhet, vi rör oss på ett gungfly. Vi börjar tolka och gissa med hjälp av våra egna preferenser. Det liknar processen bakom att förstå ett nytt språk eller en ny kultur. I arbetet med The Island - A Case Study of a Collectors Mind arbetar Kwak parallellt med iscensatt och dokumentärt fotografi. Boken med samma namn är uppbyggd på samma sätt, en del har dokumentära texter och bilder och en annan är fiktiv.

Maija Savolainen är född i Finland och bor och verkar i Helsingfors. Hon har sin konstnärliga examen från Alvar Aaltouniversitetet i Helsingfors (2013) med inriktning fotografi. Hon har deltagit i ett flertal grupputställningar och fotofestivaler sedan 2010 och har erhållit priser och stipendier. Hennes konstnärliga arbete utgörs av olika former av fotografiska studier i ljusfenomen och hon har även ett naturvetenskapligt intresse.  Hon har en förmåga att se det poetiska i vetenskap och matematik. Hennes konst är en korsbefruktning mellan tanke och känsla, kamera och pensel, ord och bild, fakta och poesi.