Hyun-Jin Kwak - A Study of Landscape and Beauty

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

A STUDY OF LANDSCAPE AND BEAUTY

Hyun-Jin Kwak

17 november – 22 december 2016

En utställning som utmanar bilden av skönheten och landskapet och som kontrasterar urbanitet, natur och övernaturlig tro.

Hyun-Jin Kwaks fotografiska serie A STUDY OF LANDSCAPE AND BEAUTY är en djupdykning i ett mytomspunnet koreanskt bergslandskap. Enligt sägnen har den här platsen övernaturliga och magiska krafter. Kwak iscensätter hur naturen, det övernaturliga, kvinnan och skönheten brukar framställas i orientalisk filosofi och här finns referenser till klassiska orientaliska tuschmålningar av landskap.

Med början i projektet GIRLS IN UNIFORM rekonstruerar Kwak beteenden och mentala tillstånd i fotografiska iscensättningar där skolflickor i uniform är aktörer. Konstnären framställer scener som frusna ögonblick av något som kan ha hänt eller som ska ske. Flickornas uniformitet och vilja att vara till lags oavsett vilket uppdrag de ställs inför blir en pulsmätare på Kwaks beskrivning av det koreanska samhället. Vår känsla av att vara exkluderade från förståelsen av berättelsen i verket är ett signum för hennes sätt att leda oss in i osäkerhet, på ett gungfly, i ett gränsland där vi inte längre till fullo kan avläsa koderna.

I A STUDY OF LANDSCAPE AND BEAUTY är modellerna passiva. De är närmast delar av landskapet. Av tradition skulle de kunna vara uttryck för skönhet och sinnlighet men med deras positioner, gester, placeringar och aktiviteter uppstår snabbt en dubbeltydighet. ”Landskapet” är till skillnad från ”naturen” en artefakt, en projektion av människor och av kulturer.

“The motives and format of this series refer to classical oriental ink paintings, especially landscapes and portrait of immortals and beauty and women.

During the process of the preparation of this series I was thinking of and reflecting on how nature, the supernatural, the beauty, and women are described in these tradition of painting/philosophy. One of the thoughts: opposed to how men are depicted in this tradition – as active subject involved in refined activities as performing art, poetry and meditation – women are traditionally rather depicted as a passive, almost as parts of the landscape. Instead of being acting subjects, they are objects of desire and for projection of ideas about beauty and sensuality. In my work I have been trying to create a sense of ambiguity in terms of body gestures, placements of the models and the nature of their activities.

When one see my images, one might start to rethink the first impression of the title –that the title is actually not a celebration of the classical landscape and beauty but an attempt to critically rethink this imagery with the landscape and beauty, and to introduce some ambiguous and contemporary elements.

Another thing about this series: my approach to the found/existing space as a “staged” backdrop of story/images continues in this series. In the images there are elements that suggest a strange co-existence between nature and the urban life and the fact that nature or “the natural” in many ways is “staged” and modified by human hand. All five images are taken from a specific mountain in Korea, and it's also a widely spread idea among Koreans that this particular mountain have supernatural, and religious powers - and I somehow tried to capture the scenery of belief of supernatural power through the series, and it is quite clear in image nr 5, as an example.”

Hyun-Jin Kwak

Hyun-Jin Kwak  är född i Seoul i Sydkorea 1974. Hon bor och verkar i Stockholm sedan 2002. Hon har utbildat sig vid Hong-Ik University i Seoul och har påbyggnadsutbildningar från Konstfack i Stockholm(2005) och UIAH i Helsingfors (2005-2006). Hon har haft en rad utställningar på konstinstitutioner i Sverige; bl a på Hasselblad Center 2006, Kulturhuset 2009, Uppsala konstmuseum 2012 samt på ett antal gallerier i Europa och i Korea. Kwak har blivit nominerad för flera stora europeiska priser inom fotografi såsom Prix Virginia, Prix Pictet och Fotografia Europea samt vann Hasselbladsstiftelsens Victor Fellowship Award 2005. Förutom Girls in Uniform har hon också arbetat med ett ytterligare större projekt, The Island-A Case Study of a Collector's Mind, som resulterat i flera utställningar och en bok med samma titel (Revolver Publishing, Berlin).

www.hyunjinkwak.com

www.gallerifagerstedt.se

Signe Vad - Homo Carnõsa

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

Homo Carnõsa

Signe Vad

 6 oktober - 12 november 2016

Homo Carnõsa – we still have chaos in us.

”We still have chaos in us” är en omskrivning av Nietzsches text i boken ”Så talade Zarathustra” där han skriver: ”Jag säger er: Man måste ha kaos i sig för att kunna skapa en dansande stjärna. Jag säger er: Ni har kaos i er.”

Signe Vads utställning Homo Carnõsa är en förlängning av en trilogi utställningar som hon arbetade med under perioden 2013 – 2015 och som bland annat anspelade på Nietzsches utsaga om kaos. Den första utställningen hade titeln ”En gång var alla galna”, den andra betitlades ”Vi har uppfunnit lyckan” och den tredje titeln i utställningstrilogin var ”Vi har kaos i oss”.

You and me – our material, the most natural thing in the world. Are you your body? Alienation is a precise way of describing the contemporary relation to human flesh and blood. Either we want to study the body or we want to alter, control and conquer it.

We are creators! And we try to recreate ourselves by alienating our basic flesh. But we cannot escape who we are Homo Carnõsa – the human of flesh.
(Signe Vad)

Homo Carnõsa handlar om det mänskliga köttet. Allt är kött, våra kroppar och djur är som naturliga landskap som kan vara något erotiskt, känsligt, svulstigt, vulgärt, dystert, vacker och fult på samma gång. Vi är ofta ambivalenta inför våra egna kroppar och vår köttslighet. Signe Vads konst har ibland erotiska toner och hon håller sig gärna i den genren utan att för den skull följa en tradition inom kropps- och erotisk konst som inte står så högt i anseende idag. Hon hittar ett uttryck bortom det som vi känner igen i genren. Signe Vads konst påminner om experimentell 1960-tals jazz.

Det här är en utställning som bokstavligen kryper in under vårt skinn. Där finns kaos, där finns liv, där finns igenkänning och även det motsatta – fullständig alienering och abstraktion. Fotografier och bemålade fotografier i svart, rosa och vitt, reflekterar över köttets relation till sex, skam, kropp liksom över gränserna för den civiliserade och kontrollerade människan. Om vår alienerade hållning till det kroppsliga.

SIGNE VAD är född 1967. Hon bor i Köpenhamn. Hon är examinerad vid Högskolan för fotografi i Göteborg (2009) och vidareutbildad vid akademin Valand i Göteborg. Sedan år 2003 och framåt har hon deltagit i en lång rad separat - och grupputställningar, hon är representerad i offentliga och privata samlingar, har en rad publikationer och curatorsuppdrag i sin CV. Sedan år 2014 är hon konstnärlig ledare för Thys i Köpenhamn, en konstnärsdriven utställningsplats. Hon är en av grundarna till AIM Europe, ett nätverk för konstnärsdrivna utställningsplattformar I Europa. Hon har bl a varit utställare och moderator på Supermarket Independent Art Fair i Stockholm 2013 - 2015.

Charlotte Jönsson - Gå den till mötes

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

Gå den till mötes

Charlotte Jönsson

Nya målningar

25 augusti – 30 september 2016

”Det var som om en hel rad av bilder lösgjorts inom honom och nu rullades upp och bredde ut sig i all oändlighet, utan att han lyckades bli kvitt sin överraskning inför dem.” (Marguerite Duras, Stilla liv.)

GALLERI FAGERSTEDT har glädjen att visa Charlotte Jönssons första utställning på galleriet – Gå den till mötes. Charlotte Jönsson arbetar inkännande och intuitivt. Hon känner sig fram, utvecklar och reflekterar i ett eget tempo. Det går långsamt och eftertänksamt. Sedan examen vid Kungliga Konsthögskolan (1996) har hon erhållit en rad stipendier och utmärkelser. Därför är många både förväntansfulla och nyfikna på hennes första separatutställning sedan slutet av 1990-talet. Vi är mycket stolta över att få premiärvisa helt nya verk av henne.

Konstnären beskriver hur hon under en lång tid arbetade med gröna och röda målningar. Efter hand uppstod en längtan, en enorm längtan, efter att skapa något som ”inte var dem”, något som bröt av en tidigare kontinuitet. En del av de nya målningarna är gulsvarta och glidande. De dras isär så att den ena är den andra men ändå inte. De liknar varandra men är inte identiska, där finns små finstämda skillnader. De har en blödande snittyta där de glider isär.

”Det lilla brottet är oförargligt eller avgörande. Det är de gula och svarta målningarna. Två pannåer sida vid sida. Tätt intill.

Jag måste måla tills jag ser något framträda och ta plats. Då lämnar jag dem.”

De blå målningarna har en annan form än de gulsvarta. Charlotte Jönsson sammanför former som inte tycks höra ihop. Mötet mellan dem upphör inte att fascinera. Att sammanföra något eller att glida något isär kan vara ingången till ett existentiellt rum, en plats att kanske möta någon som man inte vill möta, att uppleva eufori inför mötet, att känna sorg när mötet är över, att känna främlingskap eller att känna igen.

                  ”Hon såg hur de blev kalla, hårda. Den oro och det liv som funnits var borta. De var slutna och vackra. Tysta. Hon vände sig om och en ljust blå form öppnade sig. De svarta kanterna snurrade i hennes huvud. Hon fortsatte att gå och lämnade rummet…”

 ________

Charlotte Jönsson är född 1964 i Rörum. Hon bor och arbetar i Stockholm. Utbildning: 1991-96 Kungliga Konsthögskolan. 1988-1990 Nordiska Konstskolan, Karleby, Finland. 1986 Konstvetenskap 20 p, Stockholms Universitet. Separatutställningar: 1997 privat visning, IASPIS, Stockholm. 1996 Galleri Mejan, Stockholm. Grupputställningar: 2003 Studio 44, Stockholm. 2000 ”Reasons for knocking at an empty house”; Sundbyberg. 1998 OPUS 439, Liljevalchs, Stockholm. 1993 Kropp, Annexet, Malmö konsthall. Stipendier: 2015 William Nordings stipendium. 2011 Bildkonstnärsfonden, 2-årigt arbetsstipendium. 2009 Folke Hellström-Linds stipendium. 2003 Bildkonstnärsfonden 1-årigt arbetsstipendium. 1997 Bildkonstnärsfonden, arbets- och studievistelse, Kairo. 1997 Gerhard Bonniers fond. 1996-1997 IASPIS ateljéstipendium för avgångselev, Stockholm. 1996 Längmanska kulturfonden. Representerad: Statens konstråd 1996, 1998, 2003.

Jenny Magnusson - SPILL

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

SPILL

Jenny Magnusson

Platsspecifika skulpturer och fotografi

26 maj – 14 augusti 2016

Skulptur är en överenskommelse, en plats, en relation, en rörlig enhet. Rummet ger mig ledtrådar om hur och vad som ska ske. Verket är klart när utsagan är sagd. Jenny Magnusson

Mötet med Jenny Magnussons skulpturer och installationer är ett fascinerande spänningsfält mellan associationer och betydelser, mellan närvaro och frånvaro. I platsspecifika installationer ”återbrukar” hon material som förekommit i hennes utställda verk under de senaste 10 åren, med material som i sig är återbruk och åter-representationer. Hon använder sitt arkivmaterial från andra rum, hus, platser – t ex byggnadsmaterialet som byggnaden är konstruerad av – som ett tvärsnitt eller en biopsi ur en vägg, ett golv, ett tak. Det fysiska avtrycket av en plats återbrukas som ett indexikalt, fotografiskt tecken som förflyttats från en plats till en annan. Jenny Magnussons skulpturer och hennes fotografier har gemensamma beröringspunkter, som fysiska avtryck och som återberättare.

Installationerna i galleriet har tillkommit i stunden med material som konstnären har flyttat hit och som hon intuitivt har givit nya gestaltningar. Som svar på den här nya platsen. Hon synliggör betydelsen av återbruk, det otrogna materialet, skulpturen som bärare av tidigare verk, plats och nuet. Nya meningar och sammanhang kan skapas genom att t ex vända en skiva upp och ner, genom att töja och sträcka materialet.

Utställningen gestaltar en transitiv och transformativ performance. Vår egen förmåga att se dessa material som estetiska objekt, läsa dess historia, tillåta dem att ta vårt fokus och intresse är helt avgörande i mötet med Jenny Magnussons verk.

 ________

Jenny Magnusson är yrkesverksam som konstnär sedan examen vid Valands konsthögskola år 2000. Hon har haft ett flertal soloutställningar såväl i Sverige som i Tyskland, allra senast Künstlerhaus Bethanien, Berlin (2015), Värmlands museum, Karlstad (2014), Galleri Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, tills m Kristina Jansson (2012) m fl. Bland de senaste grupputställningarna kan nämnas 13 Performance Festival, Göteborg (2016), Galerie Jochen Hempel, Berlin (2015), Erratiker, Baitz, Brandenburg (2015) m fl. Jenny Magnusson har dessutom deltagit i större grupputställningar som t ex Moderna-utställningen på Moderna Museet, Stockholm, (2006) och som Stena stipendiat vid Göteborgs konstmuseum 2006. Hon har flerfaldiga stipendier, bl a från IASPIS och Konstnärsnämnden. Hon har nyligen flyttat tillbaka till Göteborg från Berlin.

Monica Höll - You´re Talking To Me, painting!

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

You´re Talking To Me, Painting!

Monica Höll

Nya målningar

7 april – 22 maj 2016

I paint this way because I can keep putting more things in it - drama, anger, pain, love, a figure, a horse, my ideas about space. Willem de Kooning

I think art is a total thing. A total person giving a contribution. It is an essence, a soul. In my inner soul art and life are inseparable. Eva Hesse

Galleri Fagerstedt presenterar Monica Hölls första soloutställning i galleriet. Vi är stolta över att premiärvisa helt nya målningar. Monica Höll är väl förankrad på den svenska konstscenen med ett lekfullt och ohämmat konstnärsskap där varken rummet eller formatet utgör någon som helst begränsning. Många minns hennes utställning Crazy Drawing Room på Galleri Niklas Belenius år 2009 där hennes pensel löpte över hela gallerirummet och band samman målningar och disparata bilduttryck i en enda holistisk konstupplevelse. Liksom hennes verk Twist, ett tänjbart spindelvävsliknande verk av elastiska resårband som utmanade besökare och även en akrobat och en dansare i Eva Liljas ensemble till att låta sig antingen begränsas av verket eller till att utnyttja det för en annan och ny kropps-och rumsupplevelse.

Monica Hölls förhållande till måleriet är både personligt och innerligt liksom överraskande och reaktivt. Hennes arbetsmetod närmar sig action painting, hon arbetar intensivt och impulsivt, det går fort, det är krävande, verket är större än hon själv, duken provocerar, den gör motstånd… Hon har starka kopplingar till den moderna expressionistiska konstscenen och man skulle kunna beskriva hennes arbeten som en spännvidd mellan tidigare konstnärer som Willem de Kooning (1904-1997) och Eva Hesse (1936 – 1970), två konstnärer som inspirerat henne.

Monica Höll målar abstrakt och expressivt på ett sätt som påminner om collage. Bilden visar sig på duken för att snart döljas igen, detaljer visar sig hermeneutiskt och med en lager-på-lager-teknik där endast konstnären följt hela processen från början till slut. Hon har ett särskilt förhållande till landskapet och naturen.

I hennes senaste utställning Blue Lagoon Black på Örebro konsthall år 2014 tid uttryckte hennes måleri en överväldigande fascination över det Isländska landskapet. Hon målade frenetiskt i stora format och med stora svep, man skulle nästan kunna tala om ett muralmåleri. Hennes isländska landskap är öppna och narrativa, berättande linjer i olika riktningar löper från duk till duk, binder dem samman i en komplex väv medan andra element blockerar och tar fastare form. En fascination och ett utforskande som inte riktigt kommit till ro, former och färger som visar sig på duken och som delvis suddas ut.

Referenser till den andra generationens abstrakta expressionistiska konstnärer blir tydliga i Monica Hölls skulpturer och även det allra senaste måleriet. I utställningen You´re Talking to Me, Painting! har Monica Hölls målningar mer ”slutit sig”. De narrativa elementen, berättandet och sökandet har förseglats under en nästan kompakt yta och elementen har blivit mer formfasta. Organiskt associativa ”abstrakter” har även Höll en tydlig psykologisk grund för sina uttryck. Flera målningar kallar Höll Källan och redan titeln har referenser till outgrundliga djup och mysticism. Andra målningar kallar hon för Ghost och ytterligare några för Garden, som uttryck för sinnestillstånd, känslor och upplevelser. Former har vuxit fram och har hittat sin självklarhet. Målningarna ”sluter sig”, fastnar på duken och på näthinnan för att sedan fortsätta att borra sig associativt i våra inre djupaste vrår.

Monica Höll är inte en utpräglat abstrakt konstnär. Hennes konst är inte förenklingar eller förkortningar av en yttre verklighet. De lever sitt eget liv i symbios med den konstnärliga kreativa processen.

ELISABETH FAGERSTEDT

Niels Bonde - The Truman Show Delusion

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM.

WWW.GALLERIFAGERSTEDT.SE

Niels Bonde

The Truman Show Delusion

25 februari – 3 april 2016

Galleri Fagerstedt har glädjen att presentera Niels Bondes första soloutställning på galleriet. Niels Bonde är en av Danmarks främsta pionjärer inom digital konst. Hans agenda är politisk och aktivistisk.

I takt med att vår gemensamma användning av sociala medier ökar explosionsartat blir vi också mer och mer desillusionerade till att tro att vi är stjärnor i en ”reality show”. Den här illusionen har bidragit till att namnge en egen diagnos: The Truman Show Delusion. Namnet kommer naturligtvis från filmen där huvudkaraktären Truman Burbank ovetande växer upp i en ”reality show” och där alla andra runt omkring honom är skådespelare. Att The Truman Show Delusion har blivit en gemensam desillusion har försatt psykiatriska vårdinstitutioner i ett dilemma, om en patient inbillar sig vara förföljd av sin mobiltelefon eller tycker sig se övervakningskameror överallt så kan man inte förneka det. Sådan är verkligheten för de allra flesta av oss. Vi lämnar konstant spår efter oss på internet genom sociala medier och de samlas in och bevaras för framtiden. Allt vi gör och säger är av intresse i vår tids övervakningssamhälle.

Utställningens tema tar spjärn emot George Orwell och hans dystopiska roman 1984 från år 1949, en svidande kritik mot ett övervakningssamhälle i vardande; ”Nothing is your own except the few cubic centimetres inside your skull”. Även Joseph Hellers roman Catch 22 (1953 – 1961) hade en liknande tematik: ”Just because you´re paranoid doesn´t mean they aren´t after you” är ett klassiskt citat från boken.

LED-VERK

De konstnärliga uttrycken har tydliga paralleller till konst, film, musik och digitala medier. T ex till Mondrians neoplasticism. I det lysande LED-verket kan man tänka in en rörlig version av Mondrians Brodway Boogie Woogie, Ellsworth Kelly och popkultur. Referenser finns till discodansgolvet i filmen Saturday Night Fever med John Travolta liksom till de allra första GIF-animationerna på internet. Bilduttrycken i Bondes LED-verk oscellerar mellan abstraktion och figuration. De är gjorda för att ses genom en smartphonekamera.

Alla Niels Bondes LED-verk bygger på en hemmagjord teknik i lo-fi (low fidelity). Den estetiska idén är lånad från musikens genrer som medvetet väljer låg kvalitet för att skapa ett mer autentiskt ljud. Bondes LED-verk visar pixlar från rörliga bilder (film eller internet) i mycket stor förstoring. Han gör sin egen mjukvara, hårdvara och produktdesign.

TWEET TWEET TWEET (2016)

LED-skärm 13 x 20 pixlar, 185 x 284 cm, loop 19:12 min

SELFIE STICK (KYLS STRAND) (2015)

LED-skärm 168 x 112 cm, loop 6:00 min

Till och med de viktigaste händelserna i våra liv ser vi lika mycket genom våra TV-, dator- och smartphone-skärmar som med blotta ögat. LED-verket SELFIE belyser hur vi använder oss av ”visningar”, ”gillar”, ”ogillar” och ”följare” på Youtube, Facebook, Twitter och Instagram för varje bild och film som publiceras vilket i sin tur påverkar hur våra nya bilder ser ut, produceras och värderas. Verket SELFIE är en video som har pixelerats mycket grovt. Det bygger på en algoritm som reducerar filmens upplösning till 1:10 000. Filmens hastighet är sänkt till 1:10. Det innebär att mängden information i filmen har reducerats otroligt mycket.

Vad visas på skärmen? Ellen DeGenere´s ”Oscar selfie” fortsätter att slå rekord. Hon tweetade tt foto med sig själv, sin bror, Jennifer Lawrence, Channing Tatum, Meryl Streep, Julia Roberts, Kevin Spacey, Bradley Cooper, Brad Pitt, Lupita Nyongó och Angelina Jolie med texten ”If only Bradley´s arm was longer. Best photo ever. #oscars” och den blev snabbt den mest re-tweetade bilden någonsin efter bara en timme. Än idag är den en av världens mest re-tweetade bilder på Twitter med 3.3 miljoner re-tweets. https://twitter.com/TheEllenShow/status/440322224407314432

EGITISTICAL GIRAFFE. TIN FOIL HELMET/BOUNDLESS INFORMANT (2014)

En teknologi för att dölja identiteterna på dem som använder online-system anonymt.

Hjälmen i aluminiumfolie är sinnebilden för den paranoides försök att försvara sig mot farliga radiovågor och strålning. Niels Bonde har gjort en hel serie foliehjälmar som fått titlar efter NSA:s spionprogram och med ett specifikt syfte med varje program; Boundless Informant, Cult weave, Evilolive, Fallout, Genie, Money rocket, Shiftingshadow,Yachtshop, Storm brew och Trafficthief.  Ett program är till för att logga sin egen google-sökningshistorik, ett annat för att kontrollera sin telefon och ett tredje visar var man är.

TOILET (2015)

SKALA MODEL 1:20, 20 X 20 X 30 CM

Mitt personliga, mest privata rum.

Det privata kan likaväl vara en privat egendom, något som ingen annan har rättigheter till liksom intima tankar eller känslor som inte berör offentligheten. Filosofen K E Løgstrup menar att varje enda enskild individ har något eget, är något eget, och att det runt den enklaste människan finns en zon som är onåbar.

När vi tittar in i modellen, genom kikhålet, blir vi själva övervakare som i lugn och ro kan se en annan människas mest privata utrymme. Verket är en tydlig metafor för en längtan efter ett privat rum, efter några kvadratmeter som man är ensam om att känna till.

I NEVER HAD HAIR ON MY BODY OR HEAD (1995)

Nallebjörn, övervakningskamera, monitor

Niels Bonde är född 1961 i Danmark. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Danmark och vid Städelschule i Frankfurt am Main. Han är en av Danmarks pionjärer inom digital konst. Han arbetar med en mängd tekniker och uttryck i skulpturer, teckningar, video, installationer och digitala medier. www.nielsbonde.com