ELISABETH
FAGERSTEDT
Norrtälje
konsthall
Invigningstal 8 mars 2014
Cow-Leopard 2014
Sofie Hesselholdt och Vibeke Mejlvang, Köpenhamn
Utställningen
Armed Response är en modig och utmanande utställning som vill påverka. Den är
postmodern och feministisk och politisk. Jag ska strax förklara vad jag menar
med det. Konstnärerna har samarbetat sedan 1999, redan på den tiden då de båda
var studerande på den Danska Konstakademin i Köpenhamn, och har systematiskt
använt konsten för att störa ordning, utmana vaneföreställningar, skapa ny
medvetenhet och nya associationsbanor. Vi ser det i alla verk i utställningen. Det
här med att dekonstruera en världsbild eller ett synsätt, att sammanställa något
i oväntade konstellationer och nya möten har varit utmärkande det postmoderna
tänkandet och görandet under 80- och 90-talen. Det ställer saker på ända och
manar till ny kreativitet. Mycket av det postmoderna tänkandet har sin botten i
fransk filosofi och ännu längre trådar till bl a Foucaults maktteorier.
Den andra vågens
feminism, en rörelse som tog fart i USA från 1970-talet och framåt, utvecklade
sig till en väg för att just demaskera rådande strukturer, inte enbart i könsfrågor
utan alltmer i fråga om alla former av maktstrukturer. Feministisk teori blev
mer och mer ett ämne och en disciplin i forskarvärlden och har profilerat sig
som de främsta sätten att studera och forska om makt och maktstrukturer på nya
sätt. Jag läste själv feministisk teori på en förberedande forskarnivå i
Holland i slutet av 90-talet och där diskuterades det mesta om kön, klass, ras,
religion och allt möjligt som inrymdes i en åtskillnadspolitik och i ett mer
eller mindre omedvetet åtskillnadstänkande.
Man kan se i
backspegeln att många framstående feministiska konstnärer har varit
fotobaserade, t ex Cindy Sherman och flera amerikanska liksom t ex Annika von
Hausswolff och Annika Rixon Karlsson i Sverige. Hesselholdt & Mejlvang
arbetar mycket mer brett och överraskande med installationer och verk i olika
tekniker och med olika uttryck, de väljer material efter vad som fungerar bäst
för det som de vill uttrycka. De använder t ex en hel del ”ready-mades” och
vardagsföremål och deras installationer och verk är i allmänhet bedrägliga. De
är inte riktigt vad man tror. OCH, inte minst viktigt, här finns både allvar
OCH HUMOR. Det mesta handlar om nationell självförståelse
Homeland Security, 2012. En installation som antyder att man har riggat
för fest, en scen före eller efter partyt. Glada girlanger och plisserade
dekorationer pryder rummet. Det ser ytligt enkelt och glättigt ut, lite
amerikanskt. Allt går i enkla färger som rött, vitt och svart. Men det är ingen
tillfällighet att det är samma färger som i Svastikan. Det som synes enkelt och
positivt bär också på koder och associationer som är svåra och djupa. Plötsligt
blir det hela mycket mer laddat.
Pentagrammet är
också en hårdkodad form som går igen i ett flertal av verken. Den manar till
igenkännande och ser harmlös ut men även den symbolen har oerhört många, och
ibland svåra, konnotationer. Alla kulturer och alla historiska epoker har använt
pentagrammet för olika syften.
Vi ser ett hus
som vid närmare betraktande visar sig avvisa sina besökare. Där finns ingen
synbar väg in i tryggheten och värmen. Det stänger ute dem som inte har nyckel.
Keramiska verk,
som i ögonvrån påminner om dekorativa fat, porslin och keramik har en stark
tradition i Danmark liksom att använda hemmet och hemmiljön i den traditionella
konsten, visar överraskande ”hooded heads” – huvuden med huvor, maskerade,
dolda med många kulturella och politiska associationer
Uppstoppade
djur. Ormvråken som vill vara en örn, målad i svastikans färger. Ett lejon
upprest och hotfull på två ben, som skyddar sig med en päls från myskoxe.
Ingenting är
riktigt vad det tycks vara, säkerhet och trygghet blandas med rädsla och osäkerhet.
A room without a View är en helt ny installation som konstnärerna har
gjort för konsthallen här i Norrtälje. Här finns undertoner av att något pågår
som inte riktigt tål dagens ljus. Vad som hänt och kan komma att hända här
lyder under egna regler och lagar, vi vet inte, vi kan bara förbereda oss på
det som vi redan känner till. Vi vet inte vad vi kan komma att möta här inne
och vi måste skärpa våra sinnen för att tolka en osäker miljö och en ny plats.
Allt är
hudfärgat och precis på samma sätt som att konstnärerna har gjort
installationer i helt mörka och svarta rum, där allt vi är vana vid att se
löser upp sig och blir formlösa och ogreppbara och även skyddade i det mörka –
blir hudfärgen ett kamouflage för oss alla vita medborgare, och en norm för att
bli en i en gemenskap. Vi kan gömma oss i ett skyddande rum och förvirra våra
fiender. Kamouflage och rädsla för fienden är återkommande teman i Hesselholdt
& Mejlvangs arbete.
Stars and Stripes (stjärnor och banér), för tankarna till Rose-Marie
Trockel stickade bilder av t ex flaggor i början av 1980-talet i en feministisk
anda. Hesselholdt & mejlvang har arbetat med flaggor, framförallt den
danska flaggan, i flera uppmärksammade verk. De har t ex målad den svart – och
anonymiserat och avprogrammerat den - men ändå har den varit igenkännlig genom
sömmarna och mönstret i de olika färgfälten.
Kanske en grund för nytolkning av en nations symboler?
Nya verk, bl a Cow – Leopard, en kohud bemålad som en leopard, en ko som vill
vara en leopard – kamouflaget igen! Rädslan. Behovet av att förvirra fienden,
inte uppge sin identitet, sin nationalitet, en militär och maskulin strategi (Razzle-Dazzle)
– självförsvar genom att upplösa sig själv och likna någon annan. I djurvärlden
är det ju känt att djur har färger och mönster som liknar andra djur i
självförsvarssyften. Foucault har skrivit mycket om normalisering som ett av de
yttersta maktfenomenen i sig självt, om en slags avpersonifiering som överlevnadsstrategi.
Utställningen
uttrycker en paranoid och osäker nationalism som kan ses som en
temperaturmätare på samtiden. I Danmark förändrades det politiska klimatet snabbt med stora framgångar för
främlingsfientlig politik och i Norge har traumat efter Anders Bård Breiviks
dödskjutningar skapat en kollektiv oro kring just sådana här ämnen som
nationalism och rädsla. EN ANGELÄGEN OCH VIKTIG tematik.
ELISABETH
FAGERSTEDT
Konstvetare,
tidigare bl a museichef och curator
