torsdag 25 februari 2016

Niels Bonde - The Truman Show Delusion

GALLERI FAGERSTEDT
HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM.

Niels Bonde
The Truman Show Delusion
25 februari – 3 april 2016

Galleri Fagerstedt har glädjen att presentera Niels Bondes första soloutställning på galleriet. Niels Bonde är en av Danmarks främsta pionjärer inom digital konst. Hans agenda är politisk och aktivistisk.

I takt med att vår gemensamma användning av sociala medier ökar explosionsartat blir vi också mer och mer desillusionerade till att tro att vi är stjärnor i en ”reality show”. Den här illusionen har bidragit till att namnge en egen diagnos: The Truman Show Delusion. Namnet kommer naturligtvis från filmen där huvudkaraktären Truman Burbank ovetande växer upp i en ”reality show” och där alla andra runt omkring honom är skådespelare. Att The Truman Show Delusion har blivit en gemensam desillusion har försatt psykiatriska vårdinstitutioner i ett dilemma, om en patient inbillar sig vara förföljd av sin mobiltelefon eller tycker sig se övervakningskameror överallt så kan man inte förneka det. Sådan är verkligheten för de allra flesta av oss. Vi lämnar konstant spår efter oss på internet genom sociala medier och de samlas in och bevaras för framtiden. Allt vi gör och säger är av intresse i vår tids övervakningssamhälle.

Utställningens tema tar spjärn emot George Orwell och hans dystopiska roman 1984 från år 1949, en svidande kritik mot ett övervakningssamhälle i vardande; ”Nothing is your own except the few cubic centimetres inside your skull”. Även Joseph Hellers roman Catch 22 (1953 – 1961) hade en liknande tematik: ”Just because you´re paranoid doesn´t mean they aren´t after you” är ett klassiskt citat från boken.

LED-VERK
De konstnärliga uttrycken har tydliga paralleller till konst, film, musik och digitala medier. T ex till Mondrians neoplasticism. I det lysande LED-verket kan man tänka in en rörlig version av Mondrians Brodway Boogie Woogie, Ellsworth Kelly och popkultur. Referenser finns till discodansgolvet i filmen Saturday Night Fever med John Travolta liksom till de allra första GIF-animationerna på internet. Bilduttrycken i Bondes LED-verk oscellerar mellan abstraktion och figuration. De är gjorda för att ses genom en smartphonekamera.

Alla Niels Bondes LED-verk bygger på en hemmagjord teknik i lo-fi (low fidelity). Den estetiska idén är lånad från musikens genrer som medvetet väljer låg kvalitet för att skapa ett mer autentiskt ljud. Bondes LED-verk visar pixlar från rörliga bilder (film eller internet) i mycket stor förstoring. Han gör sin egen mjukvara, hårdvara och produktdesign.

TWEET TWEET TWEET (2016)
LED-skärm 13 x 20 pixlar, 185 x 284 cm, loop 19:12 min
SELFIE STICK (KYLS STRAND) (2015)
LED-skärm 168 x 112 cm, loop 6:00 min

Till och med de viktigaste händelserna i våra liv ser vi lika mycket genom våra TV-, dator- och smartphone-skärmar som med blotta ögat. LED-verket SELFIE belyser hur vi använder oss av ”visningar”, ”gillar”, ”ogillar” och ”följare” på Youtube, Facebook, Twitter och Instagram för varje bild och film som publiceras vilket i sin tur påverkar hur våra nya bilder ser ut, produceras och värderas. Verket SELFIE är en video som har pixelerats mycket grovt. Det bygger på en algoritm som reducerar filmens upplösning till 1:10 000. Filmens hastighet är sänkt till 1:10. Det innebär att mängden information i filmen har reducerats otroligt mycket.

Vad visas på skärmen? Ellen DeGenere´s ”Oscar selfie” fortsätter att slå rekord. Hon tweetade tt foto med sig själv, sin bror, Jennifer Lawrence, Channing Tatum, Meryl Streep, Julia Roberts, Kevin Spacey, Bradley Cooper, Brad Pitt, Lupita Nyongó och Angelina Jolie med texten ”If only Bradley´s arm was longer. Best photo ever. #oscars” och den blev snabbt den mest re-tweetade bilden någonsin efter bara en timme. Än idag är den en av världens mest re-tweetade bilder på Twitter med 3.3 miljoner re-tweets. https://twitter.com/TheEllenShow/status/440322224407314432

EGITISTICAL GIRAFFE. TIN FOIL HELMET/BOUNDLESS INFORMANT (2014)

En teknologi för att dölja identiteterna på dem som använder online-system anonymt.

Hjälmen i aluminiumfolie är sinnebilden för den paranoides försök att försvara sig mot farliga radiovågor och strålning. Niels Bonde har gjort en hel serie foliehjälmar som fått titlar efter NSA:s spionprogram och med ett specifikt syfte med varje program; Boundless Informant, Cult weave, Evilolive, Fallout, Genie, Money rocket, Shiftingshadow,Yachtshop, Storm brew och Trafficthief.  Ett program är till för att logga sin egen google-sökningshistorik, ett annat för att kontrollera sin telefon och ett tredje visar var man är.

TOILET (2015)
SKALA MODEL 1:20, 20 X 20 X 30 CM

Mitt personliga, mest privata rum.

Det privata kan likaväl vara en privat egendom, något som ingen annan har rättigheter till liksom intima tankar eller känslor som inte berör offentligheten. Filosofen K E Løgstrup menar att varje enda enskild individ har något eget, är något eget, och att det runt den enklaste människan finns en zon som är onåbar.

När vi tittar in i modellen, genom kikhålet, blir vi själva övervakare som i lugn och ro kan se en annan människas mest privata utrymme. Verket är en tydlig metafor för en längtan efter ett privat rum, efter några kvadratmeter som man är ensam om att känna till.

I NEVER HAD HAIR ON MY BODY OR HEAD (1995)
Nallebjörn, övervakningskamera, monitor


Niels Bonde är född 1961 i Danmark. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Danmark och vid Städelschule i Frankfurt am Main. Han är en av Danmarks pionjärer inom digital konst. Han arbetar med en mängd tekniker och uttryck i skulpturer, teckningar, video, installationer och digitala medier. www.nielsbonde.com

torsdag 14 januari 2016

David Svensson - DRAPINGS

GALLERI FAGERSTEDT
HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM.

David Svensson
Drapings
14 januari – 21 februari 2016

Galleri Fagerstedt har glädjen att öppna säsongen med David Svenssons första soloutställning på galleriet. ”Drapings” är en utställning med nya i verk i sammet, en fördjupning i materialets taktilitet och gestaltande förmåga och samtidigt en djupstudie i det tidiga italienska måleriets avbildade draperingar.

David Svensson är just nu även aktuell i utställningen ”Den monokroma symfonin” på Artipelag på Värmdö utanför Stockholm. Han har återuppfört ett verk från år 2011, ”Viewers”, som är 800 cm lång och 210 cm hög. Arbetet är utfört på en svart matta där en bild frammanats genom att konstnären borstat fram den i mattans lugg. Betraktaren ser bilden distinkt och tydligt i vissa vinklar men vagt och flyktigt i andra, allt beroende på rummet/platsen och materialets förmåga att fånga och återkasta ljus. Den svarta färgen, i allmänhet sedd som detsamma som mörker, får här representera ljus och frammana bilden.

Om man är född i början av 1970-talet, som David Svensson, är man troligtvis uppvuxen med heltäckningsmattor i sitt barndomshem. David Svensson har berättat hur han brukade teckna på den mörkgröna mattan i sitt rum genom att med fingrarna kamma mattans lugg i olika riktningar och hur materialet senare under konststudietiden blev en väsentlig del av den konstnärliga utforskningen.

De nya sammetsverken i utställningen ”Drapings” handlar om seendet i relation till rummet och till kroppen. Det gäller både tanken och den fysiska upplevelsen, om hur verkets utseende bokstavligt talat förändras med betraktarens rörelser och position i rummet.

Det som är gemensamt för verken i utställningen är att de ”avbildar” draperingar; klädedräkter och mantlar, i textil sammet, de är sammetsmålningar framkallade i textilens motlugg. Färgskalorna är tygens egna respektive färger, som om det ursprungliga avmålade materialet nu återbördas i den nya målningen. Den mycket ömtåliga bilden skulle kunna suddas ut i ett enda svep, endast det tunna glaset skyddar den.

Målningarna återger detaljer från historiska verk. De utgår från fyra tidiga italienska medeltids- och renässanskonstnärer; Giotto, Masaccio, Piero della Francesca och Fra Angelico. Precis som David Svensson intresserade de sig för rumslighet och verkets Här och Nu, för dess existens på en viss plats vid en viss tidpunkt, och en människas upplevelse av närvaro. Dessa konstnärer hade en enastående förmåga att utvidga bildrummet med hjälp av färgen. Vikten av materialiteten lyfts också fram, vilket fortfarande utgör en spännande dualism, som såväl yta som fönster, till ett imaginärt rum, där det mer handlar om en känsla av ett rum än en renodlad illusion.

Det handlar alltså om något flyktigt, om verkets poetiska kvalitet, om en meditation över ljuset – det ljus som omger målningen och faller på dess yta och låter seendet ta form, det ljus som vår blick skänker, men även det ljus som målningen emanerar själv.

David Svensson verk ”Madonna della Misericordia/ The Madonna of Mercy (Piero della Francesca)” avbildar en detalj i Piero della Francescas målning med samma namn från 1460–1462 som har ett välkänt motiv, ett så kallat ”mantelskydd”, som då var en beteckning för en utbredd juridisk praktik där högt ställda personer kunde ge hjälpsökande och förföljda asyl och därmed beskydd ”under sin mantel”.

I utställningen ”Drapings” lyfter konstnären fram en serie tvärsnitt ur ett av konsthistoriens mest förekommande gestaltningsfenomen; dräkten, tyget, manteln och den draperade kroppen. Synvinkeln är kraftigt beskuren och tydliggör små håligheter och hemliga grottbildningar som skapar rum, om ljus och skugga som förflyttar sig över bilden och som ger en bild av form, om små mikrovärldar som reflekterar den stora världen.

David Svensson bor i Malmö och har varit verksam som konstnär i mer än 15 år. Många har kommit i kontakt med hans gestaltningar i olika offentliga miljöer. Hans intresse för platsen, materialet, hantverket och tekniska förutsättningar är stort och hans monumentala gestaltningar är uppfinningsrika och unika. Han blev tidigt en av ljusgestaltningens mest framträdande konstnärer i svenskt konstliv och har många ljusgestaltningar i offentlig miljö både bakom och framför sig. Just nu är han t ex aktuell med ljuskonstverket ”Life Line”, ett 350 m2 stort verk för Citybanans blivande station Stockholm Odenplan. Utställningen ”Drapings” visar att storheter som ljus och rum kan gestaltas med ytterst små gester och i de enklaste material. Det handlar om att se och att reflektera.





måndag 23 november 2015

Jårg Geismar - soloshow på Galleri Fagerstedt ENGLISH

"Delights"
JÅRG GEISMAR
12 November 2015 – 9 January 2016

Jårg Geismar is presenting the expansive works in different medias with installations, photography and paintings, together with his signature titles in a bitter sweet, cheerful and positive sense

“Delights” is the title of Jårg Geismars first solo show at the gallery. We are proud to reintroduce him in the art scene of Stockholm. Jårg Geismar is a German artist, born on Gotland and based in Dusseldorf. He graduated from Dusseldorf Art Academy and has a MFA from Parson School of Design and New School of Social Research in New York in the 80´s. He spent extensive time in New York, Tokyo, Bangkok and Gotland. The wide range of his works goes from sculpture, drawing, painting, photography, film, installation, interactive work and performance.

His artistic breadth, width and depth is impossible to categorize. And difficult to predict. Events in the present, the site's expressions, available materials, all this together and act portrayed in his works. One can still assume that there is always a social commitment, an interest in human life and interpersonal relationships. This seemingly simple and mundane reassessed and re-materialize in Geismar work.

As Kenny Schachter, one of the authors of Geismar's recent book, described  “He is also known for titles of his works and projects that are light, humorous and optimistic, but in depth they projects on critical topics aiming for an open dialogue with the audience.”

In the site specific and humoristic work of Geismar How to get a mattress into a coffee cup in the gallery space one of Geismars most striking expressions of dialogue comes true; like a stage for humor and in the same time a stage for tragedy, as much like a scene for the theater as from real life, as much personal as common. This commutative entities makes life and art walk together in a contradictional dialogue. And once again quoting Schachter; “Geismar creeps and crawls into our consciousness like (nearly) invisible virus”

The title of the show, "Delights", is also imbedded with contradictions and an underline of questions about art and society. It raises a discussion about the beauty and joy of art in comparison to our time of increased commercialism and also of political activism, and about an unbalance between art and art business.

The line; the hand drawn line as well as the red cable, is a strong sign and nearly a trademark for Jårg Geismar. He always draws, every day, since childhood, and the lines he draws is both personal and reflective as well as something random that sharpens our sight. He draws on everything and clearly he often uses transparent materials as plastic, cellophane or glass panels. Those materials give the work a symbolic dimension of transparency, about hidden and shown, about private and common. There is also a sense of ambiguity about the piece, its combinative between drawing, reflection and moving image.


Jårg Geismar
is born in Gotland 1958, he lives and works in Düsseldorf, Germany and has lived and worked in Tokyo and in New York for long periods. He has, among other things studied at the Düsseldorf Academy of Art (1986) and at The New School of Social Research and Parsons School of Design in New York (MFA, 1988). Since 1995 he is a visiting professor and lecturer at several art academies in Europe, Asia and the USA. He is the founder of ATW - Around the World (1985), a global forum for interdisciplinary exchange. Since 1980, he has extensive international artistic activities with exhibitions at museums worldwide, numerous awards and scholarships. He is a well established artist in the international art scene. He was presented to the Swedish audience in 2003 with the major exhibition The Optimists on Liljevalchs. He participated in the show The Collectors at Uppsala Art Museum 2012 and he was also a part of GALLERY FAGERSTEDT first show – Observations 2014.

Selected biography
Exhibited at PS1 Contemporary Art Center, New York; The National Museum of Modern Art Tokyo, The National Museum of Modern Art Kyoto, The Contemporary Art Museum Kumamoto; Sagacho Exhibit Space Tokyo; The National Gallery Bangkok; the Fundacio Joan Miro Barcelona; Le Magasin-CNAC Grenoble; MAC Contemporary Art Museum Marseille; Göteborg Konsthall, Bildmuseum Umea; Konstmuseum Uppsala; BAC Baltic Art Centre Visby; Liljevalchs Konsthall Stockholm; Haus der Kulturen der Welt, Berlin; Kunstmuseum Düsseldorf, Kunsthalle Düsseldorf; Kunst und Ausstellungshalle Bonn and venues such 45th Venice Biennial, the 7th International Bienniale of Architecture, Venice, Cultural Capital of Europe Stockholm 1998 and Marseille-Provence in 2013. He received grants and fellowships such DAAD (for New York), Fondation Cartier pour l'Art Contemporain, Paris, Kunstfonds Bonn, AIAV Yamaguchi, Japan and  IASPIS, Stockholm. Since 1995 he has been invited as lecturer and guest professor at various schools in Europe and Asia such HISK Higher Institute of Fine Arts, Gent; Musashino University, Tokyo, Silpakorn University, Bangkok; Kunstakademie Münster; Konstfack, Stockholm and Umea University.

Recent monographic publication Jårg Geismar "The Red Line" by Hatje Cantz with texts by Noemi Smolik and Kenny Schachter in English, French and German.

Onsdag den 11 november
Public discussion, Iaspis
Maria skolgata 82, Stockholm

When Art Becomes Delightful
Jårg Geismar
Johan Pousette
Niclas Östlind

torsdag 11 juni 2015

Éva Mag - jurymotivering

ÈVA MAG

Konstföreningen Hötorget har utsett den artonde Hötorgsstipendiat i ordningen

Till mottagare av 2015 års Hötorgsstipendium har Éva Mag utsetts. Hon har just avslutat sin 5-åriga magisterutbildning vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Stipendiet delades ut i samband med Konstföreningen Hötorgets årsmöte på Konstakademien tisdagen den 2 juni 2015.

Så här motiverar stipendiejuryn årets val:

Éva Mag tilldelas årets Hötorgsstipendium av en rörande enig jury. Hennes konstnärsskap vittnar om såväl integritet som en psykologisk komplexitet och är starkt berörande. De verk som hon visar i årets avgångsutställning är varken inställsamma eller lättillgängliga. De har tillkommit i en långvarig performativ process och har under resans gång förlänats egna liv.  Dessa lerkroppar har, likt varje annan individ, visat sina behov, beroenden och egna beteenden. Konstnären har åtagit sig att vara deras skelett och ryggrad, att ge dem rörelse, hud, vätska, mening och att utforska dem för att kunna hålla dem vid liv så länge som möjligt. Hon tycks ha frågat sig själv om hon räcker till för att tillgodose deras behov.

Éva Mag har använt processen för att tränga djupt in i leran och textilen, hämta information och kunskaper, som en källa till att förstå sig själv och sin egen bakgrund. ”No real truth is to be found. What is, that is, and all there is.” (Éva Mag).

För juryn / Elisabeth Fagerstedt

tisdag 9 juni 2015

Lone Larsen - LET ME GROW WITH PAIN - English text


Stockholm. May to August 2015.

Lone Larsen
LET ME GROW WITH PAIN


Lone Larsen´s sculptures spill out and swell over their borders. The mold is strong. Marble and patinated bronzes occupy the room with a seething, growing and climbing idiom. Sculptor Lone Larsen has both a classical and at the same time an unexpected cheeky appropriation. She is a "baroque classic" with a timeless but a personal interest in the body and the space.

"My work should be seen as a personal and unscientific observation of the body's context, as an imploding shape which is a fragment of the environment ..."

The sculptures allude to bodily units and body parts. Lone Larsen also has a previous background as a nurse and her tactile encounters with and touch of another body give her guidance and information. Bodily shapes interest her, its details, sagging and bulges, the internal and the external forms, their location, movement and distribution in a room. The Latin titles refer to her medical background and two of the sculptures she titles Corpus (bodies). But we can not possibly identify them as recognizable bodies but just imagine a recognition of a bump here or a cavity there, the context is still new and unique, evocative and fascinating.

You could say that Lone Larsen went to the world's best school, she is trained by the world's great giants; Bård Breivik, Sigurdur Gudmundsson, Antony Gormley, Walter de Maria and others for several years collegial community at Broby Granit located in Eastern Göinge, Skåne in Sweden, whose owner Bjorn Nordenhake works with the world's leading artists since the early 1980s. Here, in the daily hard work to produce sculptures, the interesting meetings and long interesting conversations about the function and importance of art, she found her deep relationship with a lifelong artistry with the heavy, hard black diabase and stout granite, and the cold, wet clay as her opponents and collaborators.

Lone Larsen (born 1955) is of Danish descent and lives and works since long in Höganäs, Sweden. She has been active as an artist since the 1980s and has many exhibitions, representations and scholarships behind her. We have, for example, had the pleasure to meet her sculptures in Wanås sculpture park, at Dunkers Kulturhus I Helsingborg and in Malmö´s and Lund´s Arthalls, and the very latest in Stockholm in the form of a public commission, the bronze sculpture "Den Andre" (The Other), commissioned by the Stockholm Konst for Sabbatsbergparken.

Lone Larsen is currently the Royal Art Academy`s scholar and recipient of the accommodation grant in Grez-sur-Loing in France.

www.gallerifagerstedt.se

Lone Larsen - LET ME GROW WITH PAIN


maj - augusti 2015

LET ME GROW WITH PAIN
Lone Larsen

 Lone Larsens skulpturer väller ut och sväller över sina gränser. De är formstarka men inte nödvändigtvis formfasta. Marmor och patinerade bronser intar rummet med ett jäsande, växande och klättrande formspråk. Skulptören Lone Larsen har både ett klassiskt och samtidigt ett oväntat uppkäftigt anslag. Hon är en ”barock klassiker” med ett tidlöst men personligt intresse för kroppen och rummet.

"Mitt arbete ska ses som en personlig och ovetenskaplig observation över kroppens kontext, som en imploderande form vilken är ett fragment av omgivningen..."

Skulpturerna anspelar på kroppsligheter och kroppsdelar. Lone Larsen har även en tidigare bakgrund som sjuksköterska och hennes taktila möten med och beröringen av en annan kropp ger henne vägledning och information. Kroppsliga former intresserar och uppehåller henne, dess detaljer, insjunkningar och utbuktningar, de inre och de yttre formerna, deras plats, rörelse och utbredning i ett rum. De latinska titlarna hänvisar till hennes medicinska bakgrundskunskaper och två av skulpturerna kallar hon just Corpus (kroppar). Men vi kan omöjligt identifiera dem som igenkännliga kroppar utan bara ana ett igenkännande i en knöl här eller i en fördjupning där, sammanhanget är ändå nytt och unikt, associationsrikt och fascinerande.

Man kan säga att Lone Larsen har gått i världens bästa skola, hon är upplärd av stora giganter, som Bård Breivik, Sigurdur Gudmundsson, Antony Gormley, Walter de Maria m fl under flera års kollegial gemenskap på Broby Granit beläget i Östra Göinge, Skåne och vars ägare Björn Nordenhake samarbetar med världens ledande konstnärer sedan början av 1980-talet. Här, i det dagliga tunga arbetet med att ta fram skulpturerna, de intressanta mötena och de långa spännande samtalen om konstens funktion och betydelse, fann hon sin djupa relation till ett livslångt konstnärligt skapande med den tunga, hårda svarta diabasen och bastanta graniten och den kalla, blöta leran som motståndare och som medlöpare.

Lone Larsen (f 1955) är av dansk börd, bor och verkar sedan länge i Höganäs. Hon har varit verksam som konstnär sedan 1980-talet och har många utställningar, gestaltningar och stipendier bakom sig. Vi har t ex haft nöjet att möta hennes skulpturer i Wanås skulpturpark, på Dunkers kulturhus, i Malmös och Lunds konsthallar och allra senast i Stockholm i form av den offentliga gestaltningen, bronsskulpturen ”Den Andre”, beställd av Stockholm Konst till Sabbatsbergsparken.

Lone Larsen är  Konstakademins stipendiat och mottagare av vistelsestipendiet i Grez-sur-Loing i Frankrike sommaren 2015.

www.gallerifagerstedt.se