Charlotte Jönsson - Gå den till mötes

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

Gå den till mötes

Charlotte Jönsson

Nya målningar

25 augusti – 30 september 2016

”Det var som om en hel rad av bilder lösgjorts inom honom och nu rullades upp och bredde ut sig i all oändlighet, utan att han lyckades bli kvitt sin överraskning inför dem.” (Marguerite Duras, Stilla liv.)

GALLERI FAGERSTEDT har glädjen att visa Charlotte Jönssons första utställning på galleriet – Gå den till mötes. Charlotte Jönsson arbetar inkännande och intuitivt. Hon känner sig fram, utvecklar och reflekterar i ett eget tempo. Det går långsamt och eftertänksamt. Sedan examen vid Kungliga Konsthögskolan (1996) har hon erhållit en rad stipendier och utmärkelser. Därför är många både förväntansfulla och nyfikna på hennes första separatutställning sedan slutet av 1990-talet. Vi är mycket stolta över att få premiärvisa helt nya verk av henne.

Konstnären beskriver hur hon under en lång tid arbetade med gröna och röda målningar. Efter hand uppstod en längtan, en enorm längtan, efter att skapa något som ”inte var dem”, något som bröt av en tidigare kontinuitet. En del av de nya målningarna är gulsvarta och glidande. De dras isär så att den ena är den andra men ändå inte. De liknar varandra men är inte identiska, där finns små finstämda skillnader. De har en blödande snittyta där de glider isär.

”Det lilla brottet är oförargligt eller avgörande. Det är de gula och svarta målningarna. Två pannåer sida vid sida. Tätt intill.

Jag måste måla tills jag ser något framträda och ta plats. Då lämnar jag dem.”

De blå målningarna har en annan form än de gulsvarta. Charlotte Jönsson sammanför former som inte tycks höra ihop. Mötet mellan dem upphör inte att fascinera. Att sammanföra något eller att glida något isär kan vara ingången till ett existentiellt rum, en plats att kanske möta någon som man inte vill möta, att uppleva eufori inför mötet, att känna sorg när mötet är över, att känna främlingskap eller att känna igen.

                  ”Hon såg hur de blev kalla, hårda. Den oro och det liv som funnits var borta. De var slutna och vackra. Tysta. Hon vände sig om och en ljust blå form öppnade sig. De svarta kanterna snurrade i hennes huvud. Hon fortsatte att gå och lämnade rummet…”

 ________

Charlotte Jönsson är född 1964 i Rörum. Hon bor och arbetar i Stockholm. Utbildning: 1991-96 Kungliga Konsthögskolan. 1988-1990 Nordiska Konstskolan, Karleby, Finland. 1986 Konstvetenskap 20 p, Stockholms Universitet. Separatutställningar: 1997 privat visning, IASPIS, Stockholm. 1996 Galleri Mejan, Stockholm. Grupputställningar: 2003 Studio 44, Stockholm. 2000 ”Reasons for knocking at an empty house”; Sundbyberg. 1998 OPUS 439, Liljevalchs, Stockholm. 1993 Kropp, Annexet, Malmö konsthall. Stipendier: 2015 William Nordings stipendium. 2011 Bildkonstnärsfonden, 2-årigt arbetsstipendium. 2009 Folke Hellström-Linds stipendium. 2003 Bildkonstnärsfonden 1-årigt arbetsstipendium. 1997 Bildkonstnärsfonden, arbets- och studievistelse, Kairo. 1997 Gerhard Bonniers fond. 1996-1997 IASPIS ateljéstipendium för avgångselev, Stockholm. 1996 Längmanska kulturfonden. Representerad: Statens konstråd 1996, 1998, 2003.

Jenny Magnusson - SPILL

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

SPILL

Jenny Magnusson

Platsspecifika skulpturer och fotografi

26 maj – 14 augusti 2016

Skulptur är en överenskommelse, en plats, en relation, en rörlig enhet. Rummet ger mig ledtrådar om hur och vad som ska ske. Verket är klart när utsagan är sagd. Jenny Magnusson

Mötet med Jenny Magnussons skulpturer och installationer är ett fascinerande spänningsfält mellan associationer och betydelser, mellan närvaro och frånvaro. I platsspecifika installationer ”återbrukar” hon material som förekommit i hennes utställda verk under de senaste 10 åren, med material som i sig är återbruk och åter-representationer. Hon använder sitt arkivmaterial från andra rum, hus, platser – t ex byggnadsmaterialet som byggnaden är konstruerad av – som ett tvärsnitt eller en biopsi ur en vägg, ett golv, ett tak. Det fysiska avtrycket av en plats återbrukas som ett indexikalt, fotografiskt tecken som förflyttats från en plats till en annan. Jenny Magnussons skulpturer och hennes fotografier har gemensamma beröringspunkter, som fysiska avtryck och som återberättare.

Installationerna i galleriet har tillkommit i stunden med material som konstnären har flyttat hit och som hon intuitivt har givit nya gestaltningar. Som svar på den här nya platsen. Hon synliggör betydelsen av återbruk, det otrogna materialet, skulpturen som bärare av tidigare verk, plats och nuet. Nya meningar och sammanhang kan skapas genom att t ex vända en skiva upp och ner, genom att töja och sträcka materialet.

Utställningen gestaltar en transitiv och transformativ performance. Vår egen förmåga att se dessa material som estetiska objekt, läsa dess historia, tillåta dem att ta vårt fokus och intresse är helt avgörande i mötet med Jenny Magnussons verk.

 ________

Jenny Magnusson är yrkesverksam som konstnär sedan examen vid Valands konsthögskola år 2000. Hon har haft ett flertal soloutställningar såväl i Sverige som i Tyskland, allra senast Künstlerhaus Bethanien, Berlin (2015), Värmlands museum, Karlstad (2014), Galleri Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, tills m Kristina Jansson (2012) m fl. Bland de senaste grupputställningarna kan nämnas 13 Performance Festival, Göteborg (2016), Galerie Jochen Hempel, Berlin (2015), Erratiker, Baitz, Brandenburg (2015) m fl. Jenny Magnusson har dessutom deltagit i större grupputställningar som t ex Moderna-utställningen på Moderna Museet, Stockholm, (2006) och som Stena stipendiat vid Göteborgs konstmuseum 2006. Hon har flerfaldiga stipendier, bl a från IASPIS och Konstnärsnämnden. Hon har nyligen flyttat tillbaka till Göteborg från Berlin.

Monica Höll - You´re Talking To Me, painting!

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM

www.gallerifagerstedt.se

You´re Talking To Me, Painting!

Monica Höll

Nya målningar

7 april – 22 maj 2016

I paint this way because I can keep putting more things in it - drama, anger, pain, love, a figure, a horse, my ideas about space. Willem de Kooning

I think art is a total thing. A total person giving a contribution. It is an essence, a soul. In my inner soul art and life are inseparable. Eva Hesse

Galleri Fagerstedt presenterar Monica Hölls första soloutställning i galleriet. Vi är stolta över att premiärvisa helt nya målningar. Monica Höll är väl förankrad på den svenska konstscenen med ett lekfullt och ohämmat konstnärsskap där varken rummet eller formatet utgör någon som helst begränsning. Många minns hennes utställning Crazy Drawing Room på Galleri Niklas Belenius år 2009 där hennes pensel löpte över hela gallerirummet och band samman målningar och disparata bilduttryck i en enda holistisk konstupplevelse. Liksom hennes verk Twist, ett tänjbart spindelvävsliknande verk av elastiska resårband som utmanade besökare och även en akrobat och en dansare i Eva Liljas ensemble till att låta sig antingen begränsas av verket eller till att utnyttja det för en annan och ny kropps-och rumsupplevelse.

Monica Hölls förhållande till måleriet är både personligt och innerligt liksom överraskande och reaktivt. Hennes arbetsmetod närmar sig action painting, hon arbetar intensivt och impulsivt, det går fort, det är krävande, verket är större än hon själv, duken provocerar, den gör motstånd… Hon har starka kopplingar till den moderna expressionistiska konstscenen och man skulle kunna beskriva hennes arbeten som en spännvidd mellan tidigare konstnärer som Willem de Kooning (1904-1997) och Eva Hesse (1936 – 1970), två konstnärer som inspirerat henne.

Monica Höll målar abstrakt och expressivt på ett sätt som påminner om collage. Bilden visar sig på duken för att snart döljas igen, detaljer visar sig hermeneutiskt och med en lager-på-lager-teknik där endast konstnären följt hela processen från början till slut. Hon har ett särskilt förhållande till landskapet och naturen.

I hennes senaste utställning Blue Lagoon Black på Örebro konsthall år 2014 tid uttryckte hennes måleri en överväldigande fascination över det Isländska landskapet. Hon målade frenetiskt i stora format och med stora svep, man skulle nästan kunna tala om ett muralmåleri. Hennes isländska landskap är öppna och narrativa, berättande linjer i olika riktningar löper från duk till duk, binder dem samman i en komplex väv medan andra element blockerar och tar fastare form. En fascination och ett utforskande som inte riktigt kommit till ro, former och färger som visar sig på duken och som delvis suddas ut.

Referenser till den andra generationens abstrakta expressionistiska konstnärer blir tydliga i Monica Hölls skulpturer och även det allra senaste måleriet. I utställningen You´re Talking to Me, Painting! har Monica Hölls målningar mer ”slutit sig”. De narrativa elementen, berättandet och sökandet har förseglats under en nästan kompakt yta och elementen har blivit mer formfasta. Organiskt associativa ”abstrakter” har även Höll en tydlig psykologisk grund för sina uttryck. Flera målningar kallar Höll Källan och redan titeln har referenser till outgrundliga djup och mysticism. Andra målningar kallar hon för Ghost och ytterligare några för Garden, som uttryck för sinnestillstånd, känslor och upplevelser. Former har vuxit fram och har hittat sin självklarhet. Målningarna ”sluter sig”, fastnar på duken och på näthinnan för att sedan fortsätta att borra sig associativt i våra inre djupaste vrår.

Monica Höll är inte en utpräglat abstrakt konstnär. Hennes konst är inte förenklingar eller förkortningar av en yttre verklighet. De lever sitt eget liv i symbios med den konstnärliga kreativa processen.

ELISABETH FAGERSTEDT

Niels Bonde - The Truman Show Delusion

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM.

WWW.GALLERIFAGERSTEDT.SE

Niels Bonde

The Truman Show Delusion

25 februari – 3 april 2016

Galleri Fagerstedt har glädjen att presentera Niels Bondes första soloutställning på galleriet. Niels Bonde är en av Danmarks främsta pionjärer inom digital konst. Hans agenda är politisk och aktivistisk.

I takt med att vår gemensamma användning av sociala medier ökar explosionsartat blir vi också mer och mer desillusionerade till att tro att vi är stjärnor i en ”reality show”. Den här illusionen har bidragit till att namnge en egen diagnos: The Truman Show Delusion. Namnet kommer naturligtvis från filmen där huvudkaraktären Truman Burbank ovetande växer upp i en ”reality show” och där alla andra runt omkring honom är skådespelare. Att The Truman Show Delusion har blivit en gemensam desillusion har försatt psykiatriska vårdinstitutioner i ett dilemma, om en patient inbillar sig vara förföljd av sin mobiltelefon eller tycker sig se övervakningskameror överallt så kan man inte förneka det. Sådan är verkligheten för de allra flesta av oss. Vi lämnar konstant spår efter oss på internet genom sociala medier och de samlas in och bevaras för framtiden. Allt vi gör och säger är av intresse i vår tids övervakningssamhälle.

Utställningens tema tar spjärn emot George Orwell och hans dystopiska roman 1984 från år 1949, en svidande kritik mot ett övervakningssamhälle i vardande; ”Nothing is your own except the few cubic centimetres inside your skull”. Även Joseph Hellers roman Catch 22 (1953 – 1961) hade en liknande tematik: ”Just because you´re paranoid doesn´t mean they aren´t after you” är ett klassiskt citat från boken.

LED-VERK

De konstnärliga uttrycken har tydliga paralleller till konst, film, musik och digitala medier. T ex till Mondrians neoplasticism. I det lysande LED-verket kan man tänka in en rörlig version av Mondrians Brodway Boogie Woogie, Ellsworth Kelly och popkultur. Referenser finns till discodansgolvet i filmen Saturday Night Fever med John Travolta liksom till de allra första GIF-animationerna på internet. Bilduttrycken i Bondes LED-verk oscellerar mellan abstraktion och figuration. De är gjorda för att ses genom en smartphonekamera.

Alla Niels Bondes LED-verk bygger på en hemmagjord teknik i lo-fi (low fidelity). Den estetiska idén är lånad från musikens genrer som medvetet väljer låg kvalitet för att skapa ett mer autentiskt ljud. Bondes LED-verk visar pixlar från rörliga bilder (film eller internet) i mycket stor förstoring. Han gör sin egen mjukvara, hårdvara och produktdesign.

TWEET TWEET TWEET (2016)

LED-skärm 13 x 20 pixlar, 185 x 284 cm, loop 19:12 min

SELFIE STICK (KYLS STRAND) (2015)

LED-skärm 168 x 112 cm, loop 6:00 min

Till och med de viktigaste händelserna i våra liv ser vi lika mycket genom våra TV-, dator- och smartphone-skärmar som med blotta ögat. LED-verket SELFIE belyser hur vi använder oss av ”visningar”, ”gillar”, ”ogillar” och ”följare” på Youtube, Facebook, Twitter och Instagram för varje bild och film som publiceras vilket i sin tur påverkar hur våra nya bilder ser ut, produceras och värderas. Verket SELFIE är en video som har pixelerats mycket grovt. Det bygger på en algoritm som reducerar filmens upplösning till 1:10 000. Filmens hastighet är sänkt till 1:10. Det innebär att mängden information i filmen har reducerats otroligt mycket.

Vad visas på skärmen? Ellen DeGenere´s ”Oscar selfie” fortsätter att slå rekord. Hon tweetade tt foto med sig själv, sin bror, Jennifer Lawrence, Channing Tatum, Meryl Streep, Julia Roberts, Kevin Spacey, Bradley Cooper, Brad Pitt, Lupita Nyongó och Angelina Jolie med texten ”If only Bradley´s arm was longer. Best photo ever. #oscars” och den blev snabbt den mest re-tweetade bilden någonsin efter bara en timme. Än idag är den en av världens mest re-tweetade bilder på Twitter med 3.3 miljoner re-tweets. https://twitter.com/TheEllenShow/status/440322224407314432

EGITISTICAL GIRAFFE. TIN FOIL HELMET/BOUNDLESS INFORMANT (2014)

En teknologi för att dölja identiteterna på dem som använder online-system anonymt.

Hjälmen i aluminiumfolie är sinnebilden för den paranoides försök att försvara sig mot farliga radiovågor och strålning. Niels Bonde har gjort en hel serie foliehjälmar som fått titlar efter NSA:s spionprogram och med ett specifikt syfte med varje program; Boundless Informant, Cult weave, Evilolive, Fallout, Genie, Money rocket, Shiftingshadow,Yachtshop, Storm brew och Trafficthief.  Ett program är till för att logga sin egen google-sökningshistorik, ett annat för att kontrollera sin telefon och ett tredje visar var man är.

TOILET (2015)

SKALA MODEL 1:20, 20 X 20 X 30 CM

Mitt personliga, mest privata rum.

Det privata kan likaväl vara en privat egendom, något som ingen annan har rättigheter till liksom intima tankar eller känslor som inte berör offentligheten. Filosofen K E Løgstrup menar att varje enda enskild individ har något eget, är något eget, och att det runt den enklaste människan finns en zon som är onåbar.

När vi tittar in i modellen, genom kikhålet, blir vi själva övervakare som i lugn och ro kan se en annan människas mest privata utrymme. Verket är en tydlig metafor för en längtan efter ett privat rum, efter några kvadratmeter som man är ensam om att känna till.

I NEVER HAD HAIR ON MY BODY OR HEAD (1995)

Nallebjörn, övervakningskamera, monitor

Niels Bonde är född 1961 i Danmark. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Danmark och vid Städelschule i Frankfurt am Main. Han är en av Danmarks pionjärer inom digital konst. Han arbetar med en mängd tekniker och uttryck i skulpturer, teckningar, video, installationer och digitala medier. www.nielsbonde.com

David Svensson - DRAPINGS

GALLERI FAGERSTEDT

HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM.

WWW.GALLERIFAGERSTEDT.SE

David Svensson

Drapings

14 januari – 21 februari 2016

Galleri Fagerstedt har glädjen att öppna säsongen med David Svenssons första soloutställning på galleriet. ”Drapings” är en utställning med nya i verk i sammet, en fördjupning i materialets taktilitet och gestaltande förmåga och samtidigt en djupstudie i det tidiga italienska måleriets avbildade draperingar.

David Svensson är just nu även aktuell i utställningen ”Den monokroma symfonin” på Artipelag på Värmdö utanför Stockholm. Han har återuppfört ett verk från år 2011, ”Viewers”, som är 800 cm lång och 210 cm hög. Arbetet är utfört på en svart matta där en bild frammanats genom att konstnären borstat fram den i mattans lugg. Betraktaren ser bilden distinkt och tydligt i vissa vinklar men vagt och flyktigt i andra, allt beroende på rummet/platsen och materialets förmåga att fånga och återkasta ljus. Den svarta färgen, i allmänhet sedd som detsamma som mörker, får här representera ljus och frammana bilden.

Om man är född i början av 1970-talet, som David Svensson, är man troligtvis uppvuxen med heltäckningsmattor i sitt barndomshem. David Svensson har berättat hur han brukade teckna på den mörkgröna mattan i sitt rum genom att med fingrarna kamma mattans lugg i olika riktningar och hur materialet senare under konststudietiden blev en väsentlig del av den konstnärliga utforskningen.

De nya sammetsverken i utställningen ”Drapings” handlar om seendet i relation till rummet och till kroppen. Det gäller både tanken och den fysiska upplevelsen, om hur verkets utseende bokstavligt talat förändras med betraktarens rörelser och position i rummet.

Det som är gemensamt för verken i utställningen är att de ”avbildar” draperingar; klädedräkter och mantlar, i textil sammet, de är sammetsmålningar framkallade i textilens motlugg. Färgskalorna är tygens egna respektive färger, som om det ursprungliga avmålade materialet nu återbördas i den nya målningen. Den mycket ömtåliga bilden skulle kunna suddas ut i ett enda svep, endast det tunna glaset skyddar den.

Målningarna återger detaljer från historiska verk. De utgår från fyra tidiga italienska medeltids- och renässanskonstnärer; Giotto, Masaccio, Piero della Francesca och Fra Angelico. Precis som David Svensson intresserade de sig för rumslighet och verkets Här och Nu, för dess existens på en viss plats vid en viss tidpunkt, och en människas upplevelse av närvaro. Dessa konstnärer hade en enastående förmåga att utvidga bildrummet med hjälp av färgen. Vikten av materialiteten lyfts också fram, vilket fortfarande utgör en spännande dualism, som såväl yta som fönster, till ett imaginärt rum, där det mer handlar om en känsla av ett rum än en renodlad illusion.

Det handlar alltså om något flyktigt, om verkets poetiska kvalitet, om en meditation över ljuset – det ljus som omger målningen och faller på dess yta och låter seendet ta form, det ljus som vår blick skänker, men även det ljus som målningen emanerar själv.

David Svensson verk ”Madonna della Misericordia/ The Madonna of Mercy (Piero della Francesca)” avbildar en detalj i Piero della Francescas målning med samma namn från 1460–1462 som har ett välkänt motiv, ett så kallat ”mantelskydd”, som då var en beteckning för en utbredd juridisk praktik där högt ställda personer kunde ge hjälpsökande och förföljda asyl och därmed beskydd ”under sin mantel”.

I utställningen ”Drapings” lyfter konstnären fram en serie tvärsnitt ur ett av konsthistoriens mest förekommande gestaltningsfenomen; dräkten, tyget, manteln och den draperade kroppen. Synvinkeln är kraftigt beskuren och tydliggör små håligheter och hemliga grottbildningar som skapar rum, om ljus och skugga som förflyttar sig över bilden och som ger en bild av form, om små mikrovärldar som reflekterar den stora världen.

David Svensson bor i Malmö och har varit verksam som konstnär i mer än 15 år. Många har kommit i kontakt med hans gestaltningar i olika offentliga miljöer. Hans intresse för platsen, materialet, hantverket och tekniska förutsättningar är stort och hans monumentala gestaltningar är uppfinningsrika och unika. Han blev tidigt en av ljusgestaltningens mest framträdande konstnärer i svenskt konstliv och har många ljusgestaltningar i offentlig miljö både bakom och framför sig. Just nu är han t ex aktuell med ljuskonstverket ”Life Line”, ett 350 m² stort verk för Citybanans blivande station Stockholm Odenplan. Utställningen ”Drapings” visar att storheter som ljus och rum kan gestaltas med ytterst små gester och i de enklaste material. Det handlar om att se och att reflektera.

Jårg Geismar - soloshow på Galleri Fagerstedt ENGLISH

"Delights"
JÅRG GEISMAR
12 November 2015 – 9 January 2016

Jårg Geismar is presenting the expansive works in different medias with installations, photography and paintings, together with his signature titles in a bitter sweet, cheerful and positive sense

“Delights” is the title of Jårg Geismars first solo show at the gallery. We are proud to reintroduce him in the art scene of Stockholm. Jårg Geismar is a German artist, born on Gotland and based in Dusseldorf. He graduated from Dusseldorf Art Academy and has a MFA from Parson School of Design and New School of Social Research in New York in the 80´s. He spent extensive time in New York, Tokyo, Bangkok and Gotland. The wide range of his works goes from sculpture, drawing, painting, photography, film, installation, interactive work and performance.

His artistic breadth, width and depth is impossible to categorize. And difficult to predict. Events in the present, the site's expressions, available materials, all this together and act portrayed in his works. One can still assume that there is always a social commitment, an interest in human life and interpersonal relationships. This seemingly simple and mundane reassessed and re-materialize in Geismar work.

As Kenny Schachter, one of the authors of Geismar's recent book, described  “He is also known for titles of his works and projects that are light, humorous and optimistic, but in depth they projects on critical topics aiming for an open dialogue with the audience.”

In the site specific and humoristic work of Geismar How to get a mattress into a coffee cup in the gallery space one of Geismars most striking expressions of dialogue comes true; like a stage for humor and in the same time a stage for tragedy, as much like a scene for the theater as from real life, as much personal as common. This commutative entities makes life and art walk together in a contradictional dialogue. And once again quoting Schachter; “Geismar creeps and crawls into our consciousness like (nearly) invisible virus”

The title of the show, "Delights", is also imbedded with contradictions and an underline of questions about art and society. It raises a discussion about the beauty and joy of art in comparison to our time of increased commercialism and also of political activism, and about an unbalance between art and art business.

The line; the hand drawn line as well as the red cable, is a strong sign and nearly a trademark for Jårg Geismar. He always draws, every day, since childhood, and the lines he draws is both personal and reflective as well as something random that sharpens our sight. He draws on everything and clearly he often uses transparent materials as plastic, cellophane or glass panels. Those materials give the work a symbolic dimension of transparency, about hidden and shown, about private and common. There is also a sense of ambiguity about the piece, its combinative between drawing, reflection and moving image.

Jårg Geismar
is born in Gotland 1958, he lives and works in Düsseldorf, Germany and has lived and worked in Tokyo and in New York for long periods. He has, among other things studied at the Düsseldorf Academy of Art (1986) and at The New School of Social Research and Parsons School of Design in New York (MFA, 1988). Since 1995 he is a visiting professor and lecturer at several art academies in Europe, Asia and the USA. He is the founder of ATW - Around the World (1985), a global forum for interdisciplinary exchange. Since 1980, he has extensive international artistic activities with exhibitions at museums worldwide, numerous awards and scholarships. He is a well established artist in the international art scene. He was presented to the Swedish audience in 2003 with the major exhibition The Optimists on Liljevalchs. He participated in the show The Collectors at Uppsala Art Museum 2012 and he was also a part of GALLERY FAGERSTEDT first show – Observations 2014.

Selected biography
Exhibited at PS1 Contemporary Art Center, New York; The National Museum of Modern Art Tokyo, The National Museum of Modern Art Kyoto, The Contemporary Art Museum Kumamoto; Sagacho Exhibit Space Tokyo; The National Gallery Bangkok; the Fundacio Joan Miro Barcelona; Le Magasin-CNAC Grenoble; MAC Contemporary Art Museum Marseille; Göteborg Konsthall, Bildmuseum Umea; Konstmuseum Uppsala; BAC Baltic Art Centre Visby; Liljevalchs Konsthall Stockholm; Haus der Kulturen der Welt, Berlin; Kunstmuseum Düsseldorf, Kunsthalle Düsseldorf; Kunst und Ausstellungshalle Bonn and venues such 45th Venice Biennial, the 7th International Bienniale of Architecture, Venice, Cultural Capital of Europe Stockholm 1998 and Marseille-Provence in 2013. He received grants and fellowships such DAAD (for New York), Fondation Cartier pour l'Art Contemporain, Paris, Kunstfonds Bonn, AIAV Yamaguchi, Japan and  IASPIS, Stockholm. Since 1995 he has been invited as lecturer and guest professor at various schools in Europe and Asia such HISK Higher Institute of Fine Arts, Gent; Musashino University, Tokyo, Silpakorn University, Bangkok; Kunstakademie Münster; Konstfack, Stockholm and Umea University.

Recent monographic publication Jårg Geismar "The Red Line" by Hatje Cantz with texts by Noemi Smolik and Kenny Schachter in English, French and German.

Onsdag den 11 november
Public discussion, Iaspis
Maria skolgata 82, Stockholm

When Art Becomes Delightful
Jårg Geismar
Johan Pousette
Niclas Östlind

Läs mer om konstnären här        

Geismar i galleriets showroom