GALLERI FAGERSTEDT
HÄLSINGEGATAN 18, STOCKHOLM.
David Svensson
Drapings
14 januari – 21 februari 2016
Galleri Fagerstedt har glädjen
att öppna säsongen med David Svenssons första soloutställning på galleriet.
”Drapings” är en utställning med nya i verk i sammet, en fördjupning i
materialets taktilitet och gestaltande förmåga och samtidigt en
djupstudie i det tidiga italienska måleriets avbildade draperingar.
David Svensson är just nu även
aktuell i utställningen ”Den monokroma symfonin” på Artipelag på Värmdö utanför
Stockholm. Han har återuppfört ett verk från år 2011, ”Viewers”, som är 800 cm
lång och 210 cm hög. Arbetet är utfört på en svart matta där en bild frammanats
genom att konstnären borstat fram den i mattans
lugg.
Betraktaren ser bilden distinkt och tydligt i vissa vinklar men vagt och
flyktigt i andra, allt beroende på rummet/platsen och materialets förmåga att
fånga och återkasta ljus. Den svarta färgen, i allmänhet sedd som detsamma som
mörker, får här representera ljus och frammana bilden.
Om man är född i början av
1970-talet, som David Svensson, är man troligtvis uppvuxen med
heltäckningsmattor i sitt barndomshem. David Svensson har berättat hur han
brukade teckna på den mörkgröna mattan i sitt rum genom att med fingrarna kamma
mattans lugg i olika riktningar och hur materialet senare under
konststudietiden blev en väsentlig del av den konstnärliga utforskningen.
De nya sammetsverken i
utställningen ”Drapings” handlar om seendet i relation till rummet och till kroppen.
Det gäller både tanken och den fysiska upplevelsen, om hur verkets utseende
bokstavligt talat förändras med betraktarens rörelser och position i rummet.
Det som är gemensamt för
verken i utställningen är att de ”avbildar” draperingar; klädedräkter och
mantlar, i textil sammet, de är sammetsmålningar framkallade i textilens motlugg.
Färgskalorna är tygens egna respektive färger, som om det ursprungliga avmålade
materialet nu återbördas i den nya målningen. Den mycket ömtåliga bilden skulle
kunna suddas ut i ett enda svep, endast det tunna glaset skyddar den.
Målningarna återger detaljer
från historiska verk. De utgår från fyra tidiga italienska medeltids- och renässanskonstnärer;
Giotto, Masaccio, Piero della Francesca och Fra Angelico. Precis som David
Svensson intresserade de sig för rumslighet och verkets Här och Nu, för dess existens på en viss plats vid en viss
tidpunkt, och en människas upplevelse av närvaro. Dessa konstnärer hade en
enastående förmåga att utvidga bildrummet med hjälp av färgen. Vikten av
materialiteten lyfts också fram, vilket fortfarande utgör en spännande dualism,
som såväl yta som fönster, till ett imaginärt rum, där det mer handlar om en
känsla av ett rum än en renodlad illusion.
Det handlar alltså om något
flyktigt, om verkets poetiska kvalitet, om en meditation över ljuset – det ljus
som omger målningen och faller på dess yta och låter seendet ta form, det ljus
som vår blick skänker, men även det ljus som målningen emanerar själv.
David Svensson verk ”Madonna della Misericordia/ The Madonna of
Mercy (Piero della Francesca)” avbildar en
detalj i Piero della Francescas målning med samma namn från 1460–1462 som har
ett välkänt motiv, ett så kallat ”mantelskydd”, som då var en beteckning för en
utbredd juridisk praktik där högt ställda personer kunde ge hjälpsökande och
förföljda asyl och därmed beskydd ”under sin mantel”.
I utställningen ”Drapings”
lyfter konstnären fram en serie tvärsnitt ur ett av konsthistoriens mest förekommande
gestaltningsfenomen; dräkten, tyget, manteln och den draperade kroppen.
Synvinkeln är kraftigt beskuren och tydliggör små håligheter och hemliga
grottbildningar som skapar rum, om ljus och skugga som förflyttar sig över
bilden och som ger en bild av form, om små mikrovärldar som reflekterar den
stora världen.
David Svensson bor i Malmö och
har varit verksam som konstnär i mer än 15 år. Många har kommit i kontakt med
hans gestaltningar i olika offentliga miljöer. Hans intresse för platsen,
materialet, hantverket och tekniska förutsättningar är stort och hans
monumentala gestaltningar är uppfinningsrika och unika. Han
blev tidigt en av ljusgestaltningens mest framträdande konstnärer
i svenskt konstliv och har många ljusgestaltningar i offentlig miljö både bakom
och framför sig. Just nu är han t ex aktuell med ljuskonstverket ”Life Line”,
ett 350 m2 stort verk för Citybanans blivande station Stockholm
Odenplan. Utställningen ”Drapings” visar att storheter som ljus och rum kan
gestaltas med ytterst små gester och i de enklaste material. Det handlar om att
se och att reflektera.
