Natasha Dahnberg
Videoverk och stillbilder
Galleri Fagerstedt, Hälsingegatan 18, Stockholm
13 november – 20 december 2014
Det är en ren
slump att Armani lanserar sin senaste kollektion glasögonbågar under titeln
Frames of Life, en lustig slump som råkar sätta fokus på seende och
betraktelseperspektiv. Det är också en tillfällighet att den amerikanske
konstnären Bill Viola, en viktig föregångare
till dagens videokonst, visar sitt verk The Greeting i en stor retrospektiv utställning i Paris och i Florens i år.
Verket The Greeting tillkom
år 1995 och hade urpremiär på Venedigbiennalen samma år och har sedan dess
visats permanent bl a i samlingen i De
Pont Stichtung i Tilburg i
Nederländerna.
The
Greeting är, precis som Natasha Dahnbergs videoverk Maria & Elisabet, en
allusion på Jacopo da Pontormos (1494-1557) berömda målning Maria och
Elisabet, eller ”La Visitazione” (Jungfru Marie besökelsedag). Bill Violas
verk håller sig nära sin förlaga, det är pastost och storslaget; kläder, gester
och mimik speglar ordlöst det oerhörda i ”bebådelsen”, i ”jungfrufödseln”, d v
s i tabun kring kvinnlig sexualitet.
Natasha Dahnberg är en
konstnär som gärna vill förstå sin tid och sin kultur genom att krypa in under
skinnet på den för att kunna lyfta fram den i ljuset. Videoverket Maria &
Elisabet har kommit till genom en lång rad intervjuer med gravida kvinnor, om
deras innersta tankar kring graviditeten och dess tabun. Konstnären har också
haft möjlighet att följa en flicka som födde sitt första barn när hon gick i
årskurs 9, hon bar sin graviditet med stolthet, i högklackade skor. Filmen är
en spelfilm med två amatörskådespelare. De förbereder sig för ett känsligt möte
med varandra.
Ur Natasha Dahnbergs
manus:
Förberedelse inför mötet.
Båda
kvinnorna lägger mycket tid på att bli klara till mötet. Det tar mycket tid för
dem båda. För Maria är det viktigt hur hon ska se ut, för Elisabet att skapa en
trivsam miljö till mötet. Maria kammar håret, sminkar sig framför spegeln,
väljer kläder. Elisabet dukar bordet.
Vi
ser inte att kvinnorna pratar, vi hör deras röster som voice-over. Det är
dokumentära inspelningar av intervjuer med reella kvinnor. Det är kvinnornas
funderingar om den egna situationen och om barnets framtid. De resonerar om vad
de skulle säga om de träffade en mycket ung respektive gammal havande kvinna
Natasha Dahnberg ger berättelsen
både ett samtida och ett mer kvinnligt perspektiv i jämförelse med Viola. Hon
fokuserar på kvinnors förtroliga samtal med varandra och på äkta intervjuer. Hela
scenen är vardaglig och nedtonad. Verket är inkännande och långsamt, under
filmens gång, får vi fler och fler nycklar för att känna på tabun, gränser och
föreställningar, så traditionsbundna att vi har ärvt dem från bibliska
berättartraditioner. En frågeställning utan slut, kvinnans sexualitet?
Videoverket På ett hår är en
berättelse om en kvinnas liv, en linjär berättelse, gestaltat genom hennes hår.
Livsberättelsen har, liksom håret, många trådar som vävs ihop eller trasslas in i varandra, man
kan följa små detaljer som flätats in och som passerar kameran. Håret, som är
död materia på väg att lämna kroppen, får här representera liv. Det har använts
då och då i konstsammanhang, t ex i den tidiga feministiska konsten i USA.
Janine Anthony målade ett helt golv med hårfärgningsmedel och med sitt eget hår
som pensel i en berömd performance.
Hårets symboliska betydelse har också bibliska rötter, t ex i
berättelsen om Simson och Delila. Simson föddes genom en uppenbarelse av en
kvinna som länge varit ofruktsam och håret gav honom hans styrka ända tills
Delila klippte det av honom medan han sov. Hans liv förändrades radikalt utan
hår. Även i vår tid har håret kulturell betydelse, det signalerar saker om oss,
vi blir tolkade och avlästa genom vårt hår och vår hårfärg genom hela livet.
Natasha Dahnberg är en rysk-svensk konstnär som under senare år har uppmärksammats för starka och tankeväckande videoverk, ibland med politisk udd och ibland med subtila berättelser om stora livsfrågor med djupa rötter. Frames of Life är en utställning bland annat om ålder, inte nödvändigtvis om åldrande, och om ramverket för ett livs flöde och dess yttersta gränser. Hon ställer sig frågor som hur stor betydelse ålder har för oss när vi fattar beslut. Förändras vi och våra beslut så att vi fattar beslut enbart beroende på vår ålder? De vackra och suggestiva videoverken har producerats i samarbete med filmaren Mervi Junkkonen.
Elisabeth Fagerstedt
curator/Gallery owner
