Per Hüttner - THE SILENCE

THE SILENCE är Per Hüttners första separatutställning i Galleri Fagerstedt. Utställningen förenar två projekt som Hüttner arbetat med under en period och som på olika sätt berör en grundläggande frågeställning om likheten och skillnaden mellan ”du” och ”jag”, mellan det genuint mänskliga som förenar alla människor och det som skiljer oss åt på individnivå.

Per Hüttner bedriver en omfattande verksamhet i ett utvidgat konstnärligt fält. Han bor i Stockholm och i Paris och har levt ett närmast nomadiskt liv under större delen av sitt vuxna liv. Sedan examen från Konsthögskolorna i Stockholm och i Berlin har han varit en av pionjärerna i att använda video och datorer och andra nya media i sina verk, han var en av de första konstnärerna som använde datorer som skulpturala element.  Hans konstnärliga arbete är även innehållsligt utforskande och ständigt i framkant, han arbetar helst tillsammans med forskare från olika discipliner och gärna i globala konflikthärdar. Han fick internationell uppmärksamhet redan i början av 1990-talet med sitt fotografiska projekt ”Jogging in Exotic Cities”, där konstnären ses jogga i vita kläder i städer som fortfarande ansågs som exotiska i västerländskt perspektiv och som föreföll kaotiska: Chennai, Mexico City, Amman och Lusaka.

Filmen THE SILENCE är producerad i Beirut i Libanon år 2014. Det är en narrativ film som närmar sig spelfilmsformatet och den är tydligt inspirerad av både Bergmans Persona och Buñuels El ángel exterminador. Per Hüttners verk visar två kvinnor som är instängda i ett bibliotek, de lagar böcker som nötts sönder, och plötsligt ändras stämningen när omvärlden oväntat tystnar och kvinnorna får en ny och mycket svårare situation att lösa.

Fotografierna i utställningen bygger på ett objekt som Per Hüttner skapade för en performance på Pinacoteca i Sao Paolo 2014. Objektet är ett Möbius-band, en vit textil som har vridits ett halvt varv med ändarna ihopsatta så att det längs sin nya bana har både en sida och en kantlinje. I den nyproducerade fotoserien ser vi kvinnors händer som vänder och vrider banden på ett sätt som att de tycks ha något att berätta men budskapet är undanglidande.

Per Hüttner (f. 1967 i Oskarshamn) bor och arbetar i Paris och Stockholm. Han är utbildad på Konsthögskolan, Stockholm och på Hochschule der Künste i Berlin; bland viktigare separatutställningar kan nämnas Göteborgs konstmuseum; Zendai MOMA i Shanghai och på Chisenhale Gallery in London. Per Hüttner har även deltagit ett stort antal grupputställningar bland annat på Hayward Gallery i London; Museu de Arte Moderna de São Paulo (MAM); Palais de Tokyo i Paris och MACBA i Barcelona. Hüttner har även gjort performances på Tate Britain, Tate Modern, Pinacoteca och Venedig Biennialen och är representerad på konstmuseer i Sverige, Polen, Brasilien och Kina. Han är grundare och konstnärlig ledare för det internationella forskningsnätverket Vision Forum. Hüttner var en av grundarna av de konstnärsdrivna gallerierna Konstakuten i Stockholm (1996-2001) och The Hood Gallery i Los Angeles (2001-2003). Han sitter i styrelsen för Konsthögskolan i Besançon i Frankrike.

www.perhuttner.com

www.gallerifagerstedt.se

 

THE SILENCE - Per Hüttner

GALLERI FAGERSTEDT, VANADISPLAN, STOCKHOLM

19 februari – 28 mars 2015

Vernissage torsdagen den 19 februari kl 16 – 20

Performance och förhandsvisning onsdagen den 18 februari kl 18 (Förhandsanmälan till galleriet)

ENGLISH. Natasha Dahnberg - FRAMES OF LIFE

GALLERI FAGERSTEDT, Stockholm, Sweden

Frames ofLife – Natasha Dahnberg

Videos and Photographs

13th of November – 20th of December 2014

 

It's pure coincidence that Armani launches its latest collection of spectacles under the title Frames of Life, an amusing coincidence that happens to focus on the vision and viewing perspective. It is also a coincidence that the American artist Bill Viola, an important precursor to today's video art, is showing his work The Greeting in a large retrospective exhibition in Paris and in Florence this year.

The videopiece The Greeting were launched in 1995 and had its world premiere at the Venice Biennale in the same year and has since been shown for instance in the permanent collection of De Pont Stichtung in Tilburg in the Netherlands

  The Greeting is, like Natasha Dahnbergs videowork Mary & Elizabeth, an allusion to Jacopo da Pontormo (1494-1557) famous painting Mary and Elizabeth, or "La Visitazione" (Visitation). Bill Viola's work remains close to his model, it is pasty and grand; clothing, gestures and facial expressions reflect wordless immensity of "Annunciation", in the "virgin birth", I e taboos surrounding female sexuality.

Natasha Dahnberg is an artist who aims at understanding her time and their culture by “diving under the skin” of the order to bring it into the light. The video-piece Mary & Elizabeth has come about through a long series of interviews with pregnant women, about their innermost thoughts about pregnancy and its taboos. The artist has also had the opportunity to follow a girl who gave birth to her first child when she was in 9th grade in school, she wore her pregnancy with pride, in high heels. The film is a feature film with two amateur actors. They are preparing for a sensitive meeting with each other.

From Natasha Dahnbergs script:

Preparing for the meeting.
Both women spend a lot of time to be ready for the meeting. It takes a lot of time for both of them. For Mary, it is important how she should look, for Elizabeth to create a pleasant environment at the meeting. Mary combs her hair, make-up in front of the mirror, choosing clothes. Elizabeth tablecloths table.

We do not see that women talk, we hear their voices as a voice-over. There is documentary recordings of interviews with real women. There are women's concerns about their situation, and about the child's future. They reason about what they would say if they met a very young and old pregnant woman

Natasha Dahnberg gives the story both a contemporary and a more female perspective in comparison with Viola. She focuses on women's intimate conversation with each other and the authentic interviews. The whole scene is casual and dimmed. The work is empathetic and slowly, during the movie, we get more and more keys to feel the taboos, borders and beliefs, so tradition-bound that we have inherited them from the biblical narrative traditions. A question without end, female sexuality?


The video work about hair is a story about a woman's life, a linear story, portrayed through her hair. Life story, like the hair, many threads that are woven together or become entangled in each other, one can follow the little details that braided in and passing the camera. Her hair, which is dead matter about to leave the body, does here represent life. It has been used occasionally in art contexts, e g in the early feminist art in the United States. Janine Anthony painted an entire floor with hair dye and with his own hairbrush in a famous performances.

The hair symbolic significance has also biblical roots, such as in the story of Samson and Delilah. Samson was born by an apparition of a woman who has long been barren, and the hair gave him his strength until Delilah cut it of him while he slept. His life changed radically without hair. Even in our time have hair cultural significance, it signals the things about us, we will be detected and scanned by our hair and our hair throughout life.

Natasha Dahnberg is a Russian-Swedish artist who in recent years has attracted the attention of powerful and thought-provoking video works, sometimes with a political edge and sometimes with subtle stories about the big questions of life with deep roots. Frames of Life is an exhibition including age, not necessarily on aging, and the framework for a life-flow and its ultimate limits. She asks themselves questions like how much weight age for us when we make decisions. Do we change our decisions and does our decisions that we make depending on our age?

The beautiful and evocative video works have been produced in collaboration with the filmmaker Mervi Junkkonen.

Natasha Dahnberg is born in Moscow in 1969 and lives in Sweden since 2000. She works as an artist, art teacher and graphic artist at Swedish Television. She writes articles on, among other things Russian activist contemporary art and she has curated exhibitions both in Sweden and Russia, among others, with Pussy Riot in Sweden. She has had exhibitions in both countries. She has received several scholarships, performed public art and is represented in collections in Swedish municipalities, regions and counties.

Education in selection
1978 - 1986 Krasnaya Presjna School of Art, Moscow
1987 - 1992 Master degree: Moscow State Pedagogical University, Department of Fine Arts, Moscow

ELISABETH FAGERSTEDT

Curator

PER KESSELMAR - Extended View - 2015

GALLERI FAGERSTEDT, Vanadisplan, Stockholm
EXTENDED VIEW - PER KESSELMAR
15 januari - 14 februari 2015

Det är med stor glädje som GALLERI FAGERSTEDT presenterar Per Kesselmars första separatutställning i galleriet, utställningen EXTENDED VIEW. Per Kesselmar måste anses som en av Sveriges bästa målare i den minimalistiska genren. Vi möter ett gränslöst måleri, utsträckt i tid och rum, som lika väl handlar om färg och ljus som om skugga och mörker. Med ytterst enkla och poetiska medel skapar han synintryck och upplevelser av måleriets yttersta gränser.

PER KESSELMARS minimalistiska måleri interagerar med och utmanar vårt seende. Det får oss att observera rummet, ytorna, ljuset och skuggorna så som de för tillfället uppenbarar sig. Han laborerar med den vita färgen i flera lager i olika nyanser, han installerar minimala objekt i rummet där ljuset faller som bäst. Ytterst nyanserat och välbalanserat har han bemålat ytor av bly eller järn. Han låter återsken, reflektioner och skuggbildningar förlänga verken på väggen och i rummet. Hans verk är finstämda och poetiska, de talar tyst som en viskning men har en tendens att växa och expandera med ljuset och med tiden.Här behöver vi ge seendet den tid som det behöver, se ytorna som talar till varandra, färgerna som framträder på näthinnan, rörelserna… allt framträder så småningom för den som observerar noga.

Per Kesselmar är född 1960 i Stockholm där han bor och verkar. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan (examen 1990) och vid Valands Konsthögskola (examen 1986). Han har varit verksam med många separatutställningar i Sverige sedan 1993, har fått flera stipendier, bl a från Konstakademin, och är representerad vid svenska museer, bl a Moderna museet i Stockholm.

In Opposition . Per Kesselmar och Matthias van Arkel i Botkyrka konsthall 2003

IN OPPOSITION

18/12 2002 – 29/1 2003

U

tställningen IN OPPOSITION i Botkyrka konsthall med Per Kesselmar och Matthias van Arkel. har undertiteln målningar och rum och handlar på ett sätt om målerisk och arkitektonisk gestaltning.

Den väcker också frågor om måleriets roll i samtidskonsten. Associeras måleriet mer till tradition och stagnation än till förnyelse? Finns det utmaningar och utvecklingsmöjligheter för unga konstnärer inom genren idag?

För utställningen har Matthias van Arkel producerat ett nytt verk. Han har tidigare visat målningar som har en rumslig utsträckning långt utöver en traditionell duk eller pannå. Matthias målningar inkorporeras och påverkar rum och arkitektur. Hundratals liter oljefärg brer ut sig över golv, väggar och tak i skiftande färgkonstellationer och överraskande texturer. Han applicerar färgen på underlaget med hjälp av press- och gnuggtekniker eller palettknivar.

Verket Bedroom som premiärvisas i Botkyrka konsthall bygger på ett omvänt koncept. Med måleriet som utgångspunkt har Matthias skapat ett rum. Rummet har anspråk på ideala och optimala proportioner och förhållanden som anpassats till målningen. Målningen blir ett påtagligt arkitektoniskt element, ett tredimensionellt material med skulpturala allusioner. Färgen är påtaglig och fysisk och skapar i sig en genomgripande, stark rumslig upplevelse.

I kontrast mot Matthias holism och starka tilltal framstår Per Kesselmars målningar som en serie upprepade viskningar. Tyst och stilla, med en oerhört subtil och finkänslig placering i rummet, visar han sina nya verk. Samtliga målningar förefaller att vara närmast monokroma målningar. Verken Widescreens liknar tomma filmdukar där själva filmen, projektionen, saknas. Men i ett stillsamt tempo växer målningarna fram. De ”framkallas” genom perceptionen, ljusreflektioner, ljussättningen och ett mycket subtilt laborerande med färgens ytterst minimala gränser. I Donald Judds anda använder Per metaller och semi-skulpturala objekt befinner sig i gränslandet mot upplösning och tycks framkalla ett måleri som skenbart uppstår på näthinnan istället för på väggen.

Två konstnärer som vill utveckla genren ”måleri” på skilda sätt. I båda fallen är rummet och rumsuppfattningen en viktig faktor. Duken har ingen självklar funktion.

            Elisabeth Fagerstedt

         Konsthallschef/curator

         Botkyrka konsthall

Natasha Dahnbergs utställning Frames of Life

Frames of Life

Natasha Dahnberg

Videoverk och stillbilder

Galleri Fagerstedt, Hälsingegatan 18, Stockholm

13 november – 20 december 2014

Det är en ren slump att Armani lanserar sin senaste kollektion glasögonbågar under titeln Frames of Life, en lustig slump som råkar sätta fokus på seende och betraktelseperspektiv. Det är också en tillfällighet att den amerikanske konstnären Bill Viola, en viktig föregångare  till dagens videokonst, visar sitt verk The Greeting i en stor retrospektiv utställning i Paris och i Florens i år.

Verket The Greeting tillkom år 1995 och hade urpremiär på Venedigbiennalen samma år och har sedan dess visats permanent bl a i samlingen i De Pont Stichtung i Tilburg i Nederländerna.

The Greeting är, precis som Natasha Dahnbergs videoverk Maria & Elisabet, en allusion på Jacopo da Pontormos (1494-1557) berömda målning Maria och Elisabet, eller ”La Visitazione” (Jungfru Marie besökelsedag). Bill Violas verk håller sig nära sin förlaga, det är pastost och storslaget; kläder, gester och mimik speglar ordlöst det oerhörda i ”bebådelsen”, i ”jungfrufödseln”, d v s i tabun kring kvinnlig sexualitet.

Natasha Dahnberg är en konstnär som gärna vill förstå sin tid och sin kultur genom att krypa in under skinnet på den för att kunna lyfta fram den i ljuset. Videoverket Maria & Elisabet har kommit till genom en lång rad intervjuer med gravida kvinnor, om deras innersta tankar kring graviditeten och dess tabun. Konstnären har också haft möjlighet att följa en flicka som födde sitt första barn när hon gick i årskurs 9, hon bar sin graviditet med stolthet, i högklackade skor. Filmen är en spelfilm med två amatörskådespelare. De förbereder sig för ett känsligt möte med varandra.

Ur Natasha Dahnbergs manus:

Förberedelse inför mötet.

Båda kvinnorna lägger mycket tid på att bli klara till mötet. Det tar mycket tid för dem båda. För Maria är det viktigt hur hon ska se ut, för Elisabet att skapa en trivsam miljö till mötet. Maria kammar håret, sminkar sig framför spegeln, väljer kläder. Elisabet dukar bordet.

Vi ser inte att kvinnorna pratar, vi hör deras röster som voice-over. Det är dokumentära inspelningar av intervjuer med reella kvinnor. Det är kvinnornas funderingar om den egna situationen och om barnets framtid. De resonerar om vad de skulle säga om de träffade en mycket ung respektive gammal havande kvinna

Natasha Dahnberg ger berättelsen både ett samtida och ett mer kvinnligt perspektiv i jämförelse med Viola. Hon fokuserar på kvinnors förtroliga samtal med varandra och på äkta intervjuer. Hela scenen är vardaglig och nedtonad. Verket är inkännande och långsamt, under filmens gång, får vi fler och fler nycklar för att känna på tabun, gränser och föreställningar, så traditionsbundna att vi har ärvt dem från bibliska berättartraditioner. En frågeställning utan slut, kvinnans sexualitet?

Videoverket På ett hår är en berättelse om en kvinnas liv, en linjär berättelse, gestaltat genom hennes hår. Livsberättelsen har, liksom håret, många trådar som vävs ihop eller trasslas in i varandra, man kan följa små detaljer som flätats in och som passerar kameran. Håret, som är död materia på väg att lämna kroppen, får här representera liv. Det har använts då och då i konstsammanhang, t ex i den tidiga feministiska konsten i USA. Janine Anthony målade ett helt golv med hårfärgningsmedel och med sitt eget hår som pensel i en berömd performance.

Hårets symboliska betydelse har också bibliska rötter, t ex i berättelsen om Simson och Delila. Simson föddes genom en uppenbarelse av en kvinna som länge varit ofruktsam och håret gav honom hans styrka ända tills Delila klippte det av honom medan han sov. Hans liv förändrades radikalt utan hår. Även i vår tid har håret kulturell betydelse, det signalerar saker om oss, vi blir tolkade och avlästa genom vårt hår och vår hårfärg genom hela livet.

Natasha Dahnberg är en rysk-svensk konstnär som under senare år har uppmärksammats för starka och tankeväckande videoverk, ibland med politisk udd och ibland med subtila berättelser om stora livsfrågor med djupa rötter. Frames of Life är  en utställning bland annat om  ålder, inte nödvändigtvis om åldrande, och om ramverket för ett livs flöde och dess yttersta gränser. Hon ställer sig frågor som hur stor betydelse ålder har för oss när vi fattar beslut. Förändras vi och våra beslut så att vi fattar beslut enbart beroende på vår ålder? De vackra och suggestiva videoverken har producerats i samarbete med filmaren Mervi Junkkonen.

Elisabeth Fagerstedt

curator/Gallery owner