Om utställningen Observations på Galleri Fagerstedt. Stockholm

Augusti 2014

Om utställningen

GALLERI FAGERSTEDT har äran att inviga det nyetablerade galleriet med grupputställningen

OBSERVATIONS

Jårg Geismar

Per Kesselmar

Hyun-Jin Kwak

Maija Savolainen

21 augusti – 1 november 2014

Elisabeth Fagerstedt är djupt förankrad i svenskt konstliv efter många års arbete som chef på konstinstitutioner, som curator, konsult och skribent. Nu öppnar GALLERI FAGERSTEDT med en grupputställning som slår an tonen för verksamheten "Observations" – svensk och internationell samtidskonst av djupt originella och egensinniga konstnärer. Galleri Fagerstedt kommer framöver att visa både etablerade konstnärskap och introducera nya namn. Galleriet befinner sig i ett intressant geografiskt läge på Hälsingegatan 18 – både i Stockholms främsta galleridistrikt och alldeles intill den kommande nya pendeltågsstationen och nya T-baneuppgången vid Vanadisplan.

Utställningen OBSERVATIONS visar utvalda verk av fyra av galleriets konstnärer. Elisabeth Fagerstedt har curerat den och har haft fokus på konstnärliga observationer i tid och i geografi. De utvalda verken visar en bredd av samtida måleri, fotokonst, objekt och teckning.

JÅRG GEISMARS verk visar spår av hans liv och arbete, platser där han har bott, material han har arbetat med, fysiska materiella rester av hans liv. Hans stora samling med dagstidningar från olika platser och tider, tunna utsökta pappersark som han har samlat på från bl a Frankrike och USA liksom emballaget till betongen med vilken han gjuter skulpturer i ateljén i Dusseldorf i Tyskland får i all sin skenbara enkelhet representera hans liv. De utgör hans personliga minnen och han har tecknat på dem och signerat dem. Verken har ett ytskikt av fernissa, de har förseglats och historicerats, de har separerats från att fortsätta vara vardagliga ting och är nu nya observationspunkter med egna inbäddade berättelser.

HYUN-JIN KWAKS verk är också berättande och observerande. Det utgör ett kraftfullt dokument av en plats med spår av en gammal människas maniska samlande.  En man lever sitt liv i ett fantastiskt palats mitt i Reggio Emilia i Italien. Hans samling med ting från hela världen, från hans resor och från hans liv, förvaras i byggnaden och förvandlar successivt palatset till en levande ruin, hans samlande har gått över styr. Verket ingår i en serie med titel The Island – A Case Study of a Collectors´s Mind.

MAIJA SAVOLAINENS fotografier är en reseberättelse från en tio-dagars-resa hon gjorde under 2011. Bilderna är ett resultat av en oväntad mekaniskt fel på hennes mellanformat filmkamera. Bilderna kan ses som illustrationer eller landskapsbilder från resans tidsrymd.  Verken liknar monokroma målningar. De är tryckta på högkvalitativt papper i stället för fotopapper och det förstärker det taktila och måleriska uttrycket.

Hon började sin resa från latitud N 45'54 " vid soluppgången. Hon förflyttade sig sammanlagt 2 000 km från norr till söder under tio dagar, till latitud N 29'42 " och räknade ut dagsetappen så att varje dag hade samma längd, 12 timmar 24 minuter och 7 sekunder. Hon var alltså stilla i tid men i ständig rörelse. Liksom fotografiet i sig, som sägs frysa tiden, bröt hon sin egen upplevelse av att tiden, förhållandet mellan dag och natt, ständigt förändras. Hon reste ner från norr till söder och undvek därmed ökningen av den dagliga mängden solljus.

Verken ingår i en serie med nio verk med titeln 12h 24min 7s. Savolainen arbetar främst med fotografi och är djupt fascinerad av att gestalta olika ljusfenomen och hur solljuset påverkar vårt sätt att se.

PER KESSELMARS minimalistiska måleri interagerar med och utmanar vårt seende, det får oss att observera rummet, ytorna, ljuset och skuggorna på den här platsen, just nu. Han har laborerat med den vita färgen i flera lager och i olika nyanser. Ytterst nyanserat och välbalanserat har han bemålat ytor av bly eller järn och har låtit återsken, reflektioner och skuggbildningar förlänga verken på väggen och i rummet och att reta ögat. Här behöver vi ge seendet den tid som det behöver; ytorna som talar till varandra, färgerna som framträder på näthinnan, rörelserna… allt framträder så småningom för den som observerar noga.

MER OM KONSTNÄRERNA

Jårg Geismar är född på Gotland 1958. Han bor och verkar i Düsseldorf i Tyskland och har bott och verkat i Tokyo och i New york under långa perioder. Han har bl a utbildat sig vid Düsseldorfs konstakademi (1986) och vid The New School of Social research and Parsons School of Design i New York (1988). Sedan år 1995 är han gästprofessor och föreläsare vid en rad konstakademier i Europa, Asien och USA. Han är grundare till ATW – Around the World (1985), ett globalt forum för interdisciplinärt utbyte. Sedan 1980-talet har han en omfattande internationell konstnärlig verksamhet med utställningar på världsmuseer, många utmärkelser och stipendier. Han är en väl etablerad konstnär på den internationella konstscenen. Han presenterades för den svenska publiken år 2003 med den stora utställning The Optimists på Liljevalchs konsthall.

Hans konstnärliga bredd, vidd och djup är omöjlig att kategorisera. Och svår att förutse. Händelser i samtiden, platsens uttryck, tillgängliga material, allt detta sammantaget gestaltas och agerar i hans verk. Man kan ändå utgå ifrån att där alltid finns ett samhällsengagemang, ett intresse för mänskligt liv och mellanmänskliga relationer. Det till synes enkla och vardagliga omvärderas och re-materialiseras i Geismars arbete.

Per Kesselmar är född 1960 i Stockholm där han bor och verkar. Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan (1990) och vid Valands Konsthögskola (1986). Han har varit verksam med många separatutställningar i Sverige sedan 1993, har fått flera stipendier, bl a från Konstakademin, och är representerad vid svenska museer, bl a Moderna museet i Stockholm. Han är en av Sveriges främsta målare i den minimlistiska genren. Hans verk är finstämda och poetiska, de talar tyst som en viskning men har en tendens att växa och expandera med tiden.

Hyun-Jin Kwak  är född i Seoul i Sydkorea 1974. Hon bor och verkar i Stockholm. Hon har utbildat sig vid Hong-Ik University i Seoul och har påbyggnadsutbildningar från Konstfackskolan i Stockholm och UIAH i Helsingfors. Sedan 1998 har hon haft en mängd separata utställningar på museer, konsthallar och gallerier över hela världen. Hon har erhållit en rad stipendier och priser och är representerad i museisamlingar i Europa och i Sydkorea. Hon fick stor uppmärksamhet i Sverige när hon för 10 år sedan visade serien Girls in Uniform med iscensatt fotografi. Kwak arbetar främst med just iscensättningar och kameran är hennes främsta verktyg. Hennes teman har en underliggande psykologi. Där finns alltid något mer under ytan. Det kan vara människor som iscensätter en situation som vi inte till fullo kan förstå på en plats i naturen eller en övergiven arkitektur som kan vara svår att kategorisera. Kanske finns en dold överenskommelse mellan personerna som agerar i scenen. Som betraktare är vi exkluderade från den totala förståelsen och vi kan känna en osäkerhet, vi rör oss på ett gungfly. Vi börjar tolka och gissa med hjälp av våra egna preferenser. Det liknar processen bakom att förstå ett nytt språk eller en ny kultur. I arbetet med The Island - A Case Study of a Collectors Mind arbetar Kwak parallellt med iscensatt och dokumentärt fotografi. Boken med samma namn är uppbyggd på samma sätt, en del har dokumentära texter och bilder och en annan är fiktiv.

Maija Savolainen är född i Finland och bor och verkar i Helsingfors. Hon har sin konstnärliga examen från Alvar Aaltouniversitetet i Helsingfors (2013) med inriktning fotografi. Hon har deltagit i ett flertal grupputställningar och fotofestivaler sedan 2010 och har erhållit priser och stipendier. Hennes konstnärliga arbete utgörs av olika former av fotografiska studier i ljusfenomen och hon har även ett naturvetenskapligt intresse.  Hon har en förmåga att se det poetiska i vetenskap och matematik. Hennes konst är en korsbefruktning mellan tanke och känsla, kamera och pensel, ord och bild, fakta och poesi.

Om utställningen Side by Side på ID:I galleri, Stockholm, curerad av Ann Frössén

Februari 2014

”Vi börjar här och nu och sedan vecklar vi ut oss…”

Konstnärerna hade maximal frihet. De inbjudna kunde förhålla sig fritt till vem de ville samarbeta med, en inbjuden eller någon annan.  De bestämde prissättningen själva. Dan Utterström garanterade utskrifter av varje verk och de två curatorerna stod för hängningen i lokalen. Det hela mynnade ut i följande parbildningar:

Lotta Barlach och Tippi Tillvind

Torbjörn Johansson och Dan Utterström

Lukas Göthman och Roger Metto

Marcus Eek och Olli Piippo

Birgitta Silfverhielm och Åsa Nylén

Paula von Seth, Jannike Brantås och Ann Frössén

Hans Åke Lerin och Nils Lerin

Ivetta Gihl och Sofia M Westin

Jakob Anckarsvärd och Magdalena Dziurlikowska

Maria Loustarinen och Maria Boij

Marika af Trolle och Mikael Fagerlund

Joakim Forsgren och Mikael Goralksi

Det blev nya 12 verk i upplagor om 6 exemplar med en prisbild mellan 199 kr och 10 000 kr. Intressanta och utvecklade konstnärsskap möttes med andra och ett mångfacetterat och fortlöpande samtal fick sin startpunkt.

Konstnären Ann Frössén planerade för sin utställning på det konstnärsdrivna galleriet ID:I i Stockholm. Ann Frössén är känd för sina havs- och vågmålningar i mycket stora format. Blotta tanken på en utställning i galleriets små lokaler förefaller barock. Men den utmaningen hade hon antagligen tagit till sig utan problem om det inte var så att hennes stora intresse för andra och som ledde in henne på ett annat spår; en vidare intressant diskussion in i vår framtid med ett väx(l)ande behov av konst. Hon föreslog kollegan Dan Utterström att curera en utställning tillsammans med henne, en utställning som var tillåtande, inbjudande och upplösande till sin art. Ett koncept som utmanar och förskjuter det unikt personliga på flera plan.

Utställningen SIDE BY SIDE bryter mot många etablerade vanor och mönster. Ett antal konstnärer valdes ut mer eller mindre slumpmässigt ur Ann Frösséns kontaktlista. De fick ett och samma brev:

”Två konstnärer samarbetar i en digital bild. Två signaturer och en liten upplaga om 6 ex. Vad händer när två personer möts och samarbetar, fattar gemensamma beslut i en konstnärlig process som ju oftast är ett uttryck för en persons historia och referenser? Hur närmar man sig den andre? Vilka strategier och bevekelsegrunder ligger bakom det slutliga uttrycket? Varför ser det ut som det gör? Det hela är tänkt att vidga synen på bilden och skapandet genom processen fram till färdig bild. Genom mötet med den andre blir också den egna processen tydligare. Konsten och livet hänger samman.”

Alla verk printades med digitala förlagor i samma format men dess marknadsvärden bedömdes olika. Torbjörn Johansson/Dan Utterström-verket kostade 10 000 SEK medan Joakim Forsgren/Mikael Goralski-verket såldes med förlust om 1 SEK per blad, för 199 SEK. Frågeställningen kring konstverkets värde accentuerades, vad utgör värdet på ett verk? Är det förknippat med personen och ett personligt varumärke eller är det mer faktiskt kopplat till teknik och material? Upphovsmannaskap är en del av en ”personkult”, om bilden inte har ett fysiskt materiellt värde så har personen det.

Hur fungerar det i så fall i den reproducerade bildens tidsålder, inom ramen för dagens explosionsartade spridning och konsumtion av digitala bilder? Filosofen och konstkritikern Walter Benjamin resonerade kring detta redan 1936 när han pekade på filmindustrin som en utgång ur de fastlåsta positioner som var märkbara mellan den fria konsten och fotografin. Han intresserade sig för hur filmindustrin skapade ”värde” och personkult kring massproducerad och masskonsumerad reproducerad bild. ”Film” är till för spridning och masskonsumtion men är ändå en mångmiljardindustri, det är socialt och delas och ”gillas” av många. Walter Benjamin pekade på att varje ny teknikutveckling också har förändrat såväl konsten som konstens roll och marknaden kring den.

I projektet begränsades upplagans storlek till 6 exemplar av varje verk. Konceptet visade en stor öppenhet och generositet vad gäller hur verken tillkom och av vilka. Verken, som var digitalt producerade, fick inte stor spridning utan visades som nästan unika objekt i ett fysiskt gallerirum för en begränsad publik. Frågeställningen om det finns ett värde i att förhindra okontrollerad spridning finns här. Skulle konstverket få högre status om ett fåtal personer ser det? Konstverkets ”kultvärde” har en mycket lång tradition, det har under vissa perioder varit viktigare att de blev gjorda än sedda. Tänk på religiösa skulpturer som bara sågs av prästen, eller madonnabilder som avtäcktes en gång om året, St Göran i Storkyrkan i Stockholm som placerades på en trähäst och drogs runt i staden en gång varje år eller medeltida skulpturer i katedraler som inte alls kan ses från golvnivå, av människor.

Idag ser vi en ny slags motrörelse i internet och det stora behov och intresse som publiken visar för att konsumera digitala bilder. Även produktionen av bilder har ökat och alla kan göra och sprida bilder idag. Bilder har fått en ny social betydelse och grundar också nya sociala gemenskaper. Det verkar som att den reproducerade bilden är här för att stanna och att bilder sprids explosionsartat därför att människor vill det. Här kommer den nya tekniken konsumenten till mötes. Tycke och smak har blivit en massrörelse i sig, man lär varandra vad man ska tycka genom sociala medier, så bildens förmåga att spridas och gillas av många verkar vara en oundviklig framgångsfaktor. ”Gillanden” i sociala medier utgör närmast en egen valuta på en ny marknad.

Är konstnären beroende av en publik idag och hur ser publiken ut? Att följa det traditionellt exklusiva unicitetsspåret skapar behov av en fåtalig men excentrisk publik, en eller ett par mecenater som söker autencitet och särart. Att gå masskonsumtionen tillmötes är att välja ett slags ”crowd-founding”-koncept, en tro på att marknaden består av oerhört många med lite pengar hos var och en. Det är ett vägval i vår tid, vilken potential har konsten och den reproducerade bilden som handelsvara?

Vilken är grafikens ställning idag? Grafikens etablering och utveckling följer på många sätt fotografins. Mycket grafik har fokuserat mer på teknik före innehåll och man ser sällan en utställning med grafiska verk utan att också se en fördjupning i framställningstekniker och upplagestorlek. Idag minskar antalet grafikutbildningar i Sverige och det traditionella hantverkskunnandet tenderar att tunnas ut och musealiseras. Man har sedan 1800-talet försökt att höja grafikens status som konstobjekt genom att skapa unicitet, genom att numrera och signera upplagor och garantera upphovsmannens närvaro. Samtidigt menar somliga att det kommersiella intresset för grafik i världen ökar enormt just nu, att den digitala spridningsmöjligheten ökar intresset. Är den digitala bilden för konsten vad mp3-filen är för musiken?

Ett annat spår som utställningen borrar i är frågan om man har lämnat ”det personliga” när man går in i ett gemensamt skapande med någon eller några andra? Ett oanat och obegränsat spelrum öppnar sig i en sådan modig process. Tomas Tranströmer skrev i dikten ”Galleri” om varje konstnär som en stjärna med en egen atmosfär, temperament, rörelse…”några gjorda av eld och andra av is…” Vad kan hända i skärningspunkten?

Frågan om värdet av det personliga accentueras i projektet. Det är lätt att undra om konstnärerna har kompromissat, tunnat ut något genuint unikt eller om de har adderat värde och innehåll? Gav de upp något eller fick de något? Valde man en partner som liknande en själv eller som utgör ens motsats? Var uppstod mötet? Vad har projektet givit var och en? Man säger ofta att konst är en brygga mellan människor, kulturer och språkområden. Människor har en outtröttlig lust att närma sig och att förstå andra människor. Att skicka delar av ett blivande verk fram och tillbaka till en medkreatör är i sig ett analytiskt och detaljerat arbete, man får möjlighet att granska varje del och att ta ställning till den, likt en arkeolog får man pusselbitar steg för steg som ska bilda något man inte tidigare sett. Vi andra, publiken och betraktarna, gör det motsatta. Ur en helhet försöker vi tolka och sönderdela informationen för att förstå var bilden började och hur den utvecklades. Ur vilket perspektiv vi än har närmat oss verken i utställningen så tar vi tacksamt emot alla dess inneboende frågeställningar och all dess ödmjukhet. 12 verk av 25 konstnärer kan tyckas vara en mikrovärld men här kristalliseras konstens, skapandets och mellanmänskliga frågor av betydelse.

Elisabeth Fagerstedt

Konstvetare