Galleri Fagerstedt presenterar Lisa Strömbecks andra
separatutställning på galleriet.
Strömbecks
förmåga att genom fotografin, och dess processer, undersöka och gestalta
fenomen omkring oss leder oss in i nya och fascinerande iakttagelser. Inför
utställningen har Strömbeck intresserat sig för två fenomen som är förknippade
med TRÄD. Ämnet kan förefalla oväntat för konstnären. Hennes berättande och
personliga hållning liksom den innovativa bildprocessen gör hela utställningen
till en av Lisa Strömbecks kanske mest inkännande och närskådande gestaltningar
hittills.
Jag hade
aldrig trott att jag skulle göra en utställning om träd. Träden och skogen är
något att njuta på plats, där jag känner kontakt med något stort och tidlöst.
Bilder jag genom åren tagit i skogen, har aldrig levt upp till upplevelsen…
Den här
gången kunde jag bara inte sluta fotografera. Jag blev envisare för varje
misslyckat försök; jag ville ha fram detta i fotografi. Backåkraskogen var min,
och då träden i skövlingen blev stående ensamma, blev de ännu mer mina. Det
första halvåret fotograferade jag digitalt men det funkade inte. Sedan började
jag fotografera analogt med mellanformatskameran.
Det saknades
fortfarande så mycket i bilden; vinden, doften, fuktigheten, kylan. Trots
formerna i träden, trots diset och dimman som omsluter dem, moln med former som
möter upp trädens former; trots allt det fina blev fotografiet inte hälften så
starkt som den upplevelse det var att vara där.
Jag började
experimentera i mörkrummet med flytande fotografisk emulsion, och då började
något hända. Själva materialet fick ett eget liv som inte hade med mitt foto
att göra. Den flytande emulsionen gav något organiskt till bilden, ytan blev
mindre platt och emulsionen skapade rörelse. Olika beroende på om jag bredde ut
den på papper eller träplattor. Jag kunde med fingertopparna breda ut
emulsionen så att den bildade vågor som i bilden blev dimbankar eller moln som
inte fanns i negativet. Om emulsionen rann lite neråt blev det liksom fuktigare
i luften. Någonting nytt hände. Bilden blev snarare något i sin egen rätt, än
som representation av verkligheten.
De sista träden
Flytande fotoemulsion på trä (unika
verk)
Skogen
vid Backåkra strand är en del av Hagestad naturreservat på Sveriges sydkust. I
samband med skövlingen för två år sedan ville Naturvårdsverket återskapa den
sandstäppsmiljö som fanns där innan man på 1700-talet planterade tall för att
förhindra sandflykt. Sandstäppen, som redan finns vid några andra strandnära
områden i Skåne, har en stor biologisk mångfald. Man har därför sparat några
träd, de flesta halvdöda eller döda, för att ge hem åt olika djur.
Dessa
träd är de enda som står kvar idag vid Backåkra strand på Sveriges sydkust.
Världens äldsta träd
Fotocollage på MDF
36 delar, 280 x 290 cm
Granen
på Fulufjället i Dalarna som är minst 9 550 år gammal. Forskarna Lisa Öberg och
Leif Kullman har genom kol 14-metoden åldersbestämt olika fjällgranars rötter
och just denna visade sig vara världens äldsta, levande, nu kända träd.
Själva
rotsystemet har överlevt i närmare 10 000 år. Ett frö, som troligen kom
västerifrån, slog rot där medan den senaste inlandsisen fortfarande låg kvar i
Dalarna. Den har lyckats överleva så länge därför att den har förmågan att
föröka sig vegetativt; de nedersta grenarna slår rot när de trycks ner mot
marken av långvarigt snötäcke varpå nya skott växer upp. Runt den cirka 3 meter
höga stam som står där nu, finns flera skott, små nya granar som väntar på att
få växa sig stora då den nuvarande högsta stammen dör.
Granen
heter Old Tjikko efter Lisa Öbergs hund som var med under fältarbetet och som sedan
gick bort. Verket visar granen i skala 1:1. Granen Old Tjikko, 9 550 år gammal,
träder här fram i hela sin majestätiska litenhet.
Mörkret skingras – ljuset återvänder
Fotoprint på textil
420 x 280 cm
-----------
Lisa Strömbeck är född 1966 i Andrarum.
Hon bor och verkar både i Danmark och Sverige, sedan år 2010 är hon även lärare
i fotografi vid flera institutioner. Lisa Strömbeck är just nu bl a aktuell i
en av Statens Konstråds projekteringar.
Strömbeck har varit verksam som konstnär sedan 1990-talet då hon utbildade sig vid Hochschule für Bildende Künste (Hamburg) och vid Det Kongelige Danske Kunstakademi (Köpenhamn). Hon arbetar främst med fotografi och video.
Strömbeck har varit verksam som konstnär sedan 1990-talet då hon utbildade sig vid Hochschule für Bildende Künste (Hamburg) och vid Det Kongelige Danske Kunstakademi (Köpenhamn). Hon arbetar främst med fotografi och video.
Hennes tidigare arbeten har ofta haft
en politisk agenda och fokuserat på makt och hierarkier, såväl i stora
samhällsprocesser som i privata skrymslen och vrår. Hierarkier mellan människor
och andra djur har genererat åtskilliga intressanta och tankeväckande verk. Den
något abstrakta fotoserien Uniform visar människor klädda i päls med samma färg
och textur som pälsen på de husdjur de håller om. På Moderna museet i Stockholm
kunde man besöka Lisa Strömbecks Vilorum (2004) och få ligga och vila omgärdad
av sovande husdjur. De senaste årens arbeten med ljus har blivit mer poetiska.
Det handlar om solens reflektioner i olika föremål, t ex i biltrafiken utanför
fönstret som skapar ljus och färger i ett annars mörkt och tråkigt rum, en
video som typiskt visar hennes förmåga att fokusera på något vackert i en mörk
vardag.